Svenska

<p>På 1200-talet visste man att jorden och människan befann sig i universums mitt. Allt som fanns var skapat för människans skull. </p><p>Men undan för undan har vetenskapen knuffat ut människan i periferin, så till den grad att man nu undrar om universum är fullständigt likgiltigt inför vår existens.</p><p>Aristoteles kunskapsbegrepp, Einsteins relativitetsteori, svarta hål och mörk materia. Nationalism och identitet, religion och psykologi, filosofi och naturvetenskap - inget kunskapsområde är främmande för Benny Nilsson, som guidar genom dåtida och nutida föreställningar i denna välskrivna essä.</p><style type="text/css">P { margin-bottom: 0.21cm; }</style> <p><b>Världen är full av inbillade sanningar</b> visar hur de världsbilder vi tar för givna styr vårt tänkande och alltid borde ifrågasättas. För det vi tror är fast förankrat är oftast i ständig rörelse. Det som är sant idag är inte nödvändigtvis sant imorgon. </p><p><b>Benny Nilsson</b> (f. 1965) har studerat idéhistoria, litteraturvetenskap och naturvetenskap, arbetat som tryckare och förläggare och är nu verksam som skribent, talboksinläsare och lektör.</p>

<p>En inre resa börjar i Sven Lindqvists <i>Bänkpress</i>, vilken i <i>Ökendykarna </i>får sin fortsättning i en yttre. När upptäckten av kroppen ger tillgång till minnen och drömmar leder spåren mot öknens hjärta. Sven Lindqvist, 1932-2019, publicerade trettiofem böcker och stod genom hela författarskapet i debattens mittpunkt. <i>Bänkpress </i>utkom första gången 1988 och <i>Ökendykarna </i>1990. Här presenteras de i en volym med förord av Judith Kiros. </p>

Grisgänget [Bok / Kartonnage]

<p><i>»Varför krånglar vi människor till det så? Ingen man eller kvinna har älskat mig lika hängivet som mina hundar, och aldrig har min kärlek varit så generös som i relation till mina hundar. Kan vi ta intryck av våra hundar och deras sätt att vara: tydligare, ärligare och mer äkta? Jag tror det.« </i></p><p>I tusentals år har det funnits ett starkt band mellan människor och hundar. Men varför är det så? Och vad kan hunden lära oss om hur livet ska levas? I denna kärleksförklaring fördjupar sig Ann Heberlein i de insikter hon fått av sina hundar och tecknar en livshållning där begrepp som kärlek, vänskap, tillit och autenticitet står i centrum. </p><p>*</p><p><b>Ann Heberlein</b> är författare och teologie doktor i etik. <i>Vad min hundar lärt mig om kärlek</i> är Heberleins fjortonde bok.</p>

<p>Kan man föra samman tre kortfattade essäer och en omfattande till synes med olika teman i en och samma skrift? Kanske. Om texterna har ett och samma grundläggande och genomgående tema. För mig har gällt människan, Homo psychicus, från tillblivelse med hennes olika skepnader under hennes tillvaro. Inget nyfött barn med utveckling till vuxen utan innesluten i relationer. Inga medfödda affekter som tillgång utan föreställningar som vuxen. Inga operationer från födelsen utan tillgång till tänkande/ reflekterande abstrahering , om/över världen som vuxen. Ingen idéoaffektiv förmåga utan tillgång av symbolen som tecken. Inget bygge av affektiva relationer och tecken utan ideologisk inriktning som vuxen. Inga brister från början i det affektiva bygget av relationer utan begränsande och mer eller mindre plågsamma psykopatologier som vuxen. Ingen tillgång till det intima samtalet utan möjligheter till grundläggande gottgörelse av de affektiva-relationella bristerna i vuxenlivet. Med nämnda inga-utan åtminstone en del av Homo psychicus skepnader. </p><p><i>Alf Nilsson är professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 1986 2001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut.</i></p>