Svenska

<p>Han blev Cornelis - och ibland även Cornelius - med hela svenska folket. Men vem var han? I Göran Greiders dokumentärroman får vi följa pojken som växer upp i krigets Holland och kommer till Sverige och slår igenom som visartist men tidvis går ner sig i droger, sprit, svartsjuka. Fram växer en ny bild av den evige outsidern Cornelis - bortom de yttre skandalerna, skattebråken och löpsedlarna - och hans sånger som paradoxalt nog talade och talar till oss alla.</p>

<p><b><i>Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst</i></b></p><p>Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man.</p><p>Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår.</p><p><b><i>Strafflös </i></b>är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu.</p><p><b><i>De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet</i></b></p><p><b><i>Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren</i></b></p><p><b><i>Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine</i></b></p>

<p>"'Farväl till Panic Beach' är smärtsamt vacker och en av Sara Stridsbergs starkaste romaner."</p><p>Göteborgs-Posten</p><p></p><p>"Sara Stridsberg aldrig har varit skickligare som romanförfattare än hon är just nu."</p><p>Svenska Dagbladet</p><p></p><p>"'Farväl till Panic Beach' är vacker och oupphörligen fängslande. En av de bästa romaner jag läst i år."</p><p>Sydsvenskan</p><p></p><p>"Det är en varm, genomskådande, djupt gripande och alldeles underbar roman med ett språk som vibrerar av känslor och liv."</p><p>Falu Kuriren</p><p></p><p>"Romanen stryker under Sara Stridsbergs författarskap som ett av de viktigaste vi har, i sin kompromisslöshet och i sin enträgna vilja att se det mänskliga i allt det svåra som sker med människor; i deras fallande, i deras oförmåga, i deras eviga längtan efter kärlek."</p><p>Borås Tidning</p><p></p><p>"Farväl till Panic Beach" är en roman om en släkt som tycks leva på en scen där bländande ljus och avgrundsdjupt mörker avlöser varandra. I en vindlande berättelse som sträcker sig från 1917 till våra dagar följer vi skiftena mellan generationerna i Kungstornet i Stockholm. Om somrarna reser de till Panic Beach, en evighetsstrand fylld av djurskelett och ensamma barnlekar. Långt senare blir en dotter sittande i en vintrig Berzelii park med minnena av en familj fylld av förlorare och upphöjda, alltmedan det skimrande och skrämmande skenet från Panic Beach avtar. Sara Stridsberg har skrivit en storartad roman om skuld, sanning och hopp, om att säga farväl, till sist och för alltid.</p>

<p><b>Välkommen till kärlekens idioter:</b> </p><p>Simona är i full kontroll! Hon skriver listor på allt hon vill komma ihåg och allt hon måste förtränga.  Hon vill aldrig mer behöva springa runt och leta efter sitt krossade hjärta eller andra kroppsdelar. Men om en månad tar sonen Albin studenten, sen kanske han bara drar och lämnar Simona helt ensam kvar i Lilla Bävan (med sina listor och kroppsdelar). Hur ska hon kunna kontrollera bort det?</p><p>JP är gjord bland 1600-talsböcker, fick sin första kyss av en italiensk bokhandlerska och är uppvuxen i ett antikvariat tillsammans med sin pappa. Antikvariatet har varit det enda beständiga i JPs annars väldigt flyktiga liv. Men nu är pappa död, alla böckerna är bortskänkta, många andra kyssar kyssta och lokalen uppsagd. JPs liv har alltid kretsat kring de stora historierna. Men nu är det dags för honom möta sin egen.</p><p>Gertrud blev bibliotekarie för att hon älskade litteratur och tystnad. Inte som nu. När man ska vara någon sorts eventmänniska och bibliotek kallas för det hemska ordet mötesplats! Numera lever Gertrud (tack och lov) ett stilla pensionärsliv i sitt vindpinade sommarhus i Lilla Bävan. Läser böcker på heltid och umgås bara med sin själsfrände sedan 70 år tillbaka: kastanjeträdet Alice B Toklas.</p><p><i>Kärlekens idioter</i> är en saga om några människor som tror de vet precis hur de ska rädda sig själva. Men när Gertruds kastanjeträd försvinner spårlöst, helt utan logiska förklaringar, blåser även våra vänners räddningsmanualer bort. Kontroller tappas för att aldrig hittas igen, 30 000 böcker dyker upp, nycklar till gömda portar upptäcks och hjärtan börjar slå så högt att marken i Lilla Bävan skakar. </p><p><i>"En oemotståndlig, livsbejakande berättelse om passionerad kärlek, fransk kokkonst och livet på landet."</i> Aftonbladet </p><p><i>"Håll i hatten när Emma Hamberg bjuder på feelgood med extra allt!" </i>Femina</p><p><i>"Ett genuint lyckopiller för alla som vill bli roade och lyckliga av att läsa"</i> BTJ, 5/5 i betyg</p><p><i>"Det är faktiskt omöjligt att inte falla pladask för Emma Hamberg!" </i>Alingsås tidning </p><p><i>"Finns det någon som skriver bättre feelgood än Emma Hamberg? Svar: nej." </i>Expressen Söndag </p><p><i>"Emma Hamberg är en skicklig författare."</i> Kommunalarbetaren </p><p><b>EMMA HAMBERG</b> har en bakgrund som illustratör, programledare och chefredaktör. Under de senaste två decennierna har hon etablerat sig som en av Sveriges främsta skönlitterära författare, med storsäljande succéer som <i>Resten av allt är vårt</i> (2019) och <i>Je m appelle Agneta</i> (2021). Hon har även skrivit den originella och uppskattade kokboken <i>Au pif! Franska recept och små berättelser</i> (2022).</p><p><br/></p><p></p>

<p>"Den är rolig, drabbande, tankeväckande och gör det man vill att en roman ska. Det vill säga, den gestaltar tiden vi lever i och berättar något om vad det är att vara människa. I konsumentupplysande syfte kan jag rekommendera den, hissa upp den på topplistorna, se den bland Augustprisnomineringarna och i travarna på Pocket shop. Men alltså, det är något annat, nästan bortomspråkligt, som Norlins prosa gör med mig. (...) Norlin har en blick som ser både ytan och djupet, som registrerar kroppen, rörelserna, den intrikata sammansättningen av spänningar i rummet. Och den blicken är varm." - Dagens Nyheter<br/><br/>"Norlin har ett underbart språk: knapphändigt men rikt, meningar som beskriver allt utan utfyllnad, repliker som jag tror på. Sakligt och poetiskt samtidigt. Jagvill stanna kvar i texten. (...) Det är faktiskt en fantastisk roman. Medmänsklig. Om gruppdynamik och tillhörighet, men också om vem som egentligen har makten över våra liv." - Sydsvenskan</p><p>"I den här språksäkra, svart humoristiska och djupt berörande berättelsen om gruppdynamik och vårt behov av sammanhang visar författaren återigen vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är. Det här är en roman att sluta tillsitt hjärta och värma sig vid." - Svenska Dagbladet</p><p>"Det slår mig att trots att Norlin endast har publicerat två verk finns det här en röst som är egen, självklar, och ja - utpräglat norlinsk. Och det är ju faktiskt ingen liten bedrift." - Aftonbladet</p><p>...............................................................</p><p>Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. </p><p>Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan. </p><p><i>Stacken</i> skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt? </p><p>Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten <i>Jag ser allt du gör</i>, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.</p><p>...............................................................</p><p>"Det är mycket skickligt gjort, det är just för sådana här illusoriska skavanker som romaner har sitt existensberättigande. Det är då de öppnar fönstren och fyller på med syre." - Västerbottens-Kuriren</p><p>"Som alltid lyckas Norlin med att vara banbrytande, att trampa sig en alldeles egen stig. Prosan påminner en del om Karin Smirnoff, det är något med den trollbindande intrigen ihop med den lika avskalade som kärnfulla norrländskan. Men det här är bättre. (...) Hos Norlin är inte varenda mening perfekt, men berättelsen är det. Genremässigt tycks den omöjlig att ringa in. Det är ett relationsdrama. Men samtidigt lika mycket komedi som thriller. (...) Jag skulle bli förvånad om det inte blir prisregn." - Fokus</p><p></p>

<p>När Karin kliver av tåget i Grez-sur-Loing utanför Paris vet hon inte att hennes liv är på väg att förändras för alltid. Efter flera års studier på Konstakademien är hon en stigande konstnärsstjärna och ska äntligen få möjlighet att inspireras av naturen och måla plein air. Hon ser framför sig en sommar med oljefläckiga fingrar, tidiga morgnar och stilla samtal med konstnärskollegor. Ett säkert äventyr med tydligt slutdatum.</p><p>På plats i konstnärskolonin finns en brokig skara människor, men ingen sätter lika stora spår hos Karin som Carl. Redan när hon hör en viskning om den etablerade målaren och illustratören tänds en gnista som sakta växer sig starkare. Snart ställs hon inför ett omöjligt val som kommer att eka genom generationer.</p><p><i>Jag: En roman om Karin Larsson</i> är en fiktiv skildring av en av Sveriges största kreativa ikoner. Det är en berättelse om konstnärskap, kärlek och att förlora sig själv till förmån för någon annan. Med hjälp av gedigen research har Ulrika Ewerman skrivit en roman som riktar strålkastaren mot en konstnär som har satt sin prägel på allt från mode och textilkonst till inredning och möbeldesign.</p>

<p><b><i>... griper tag i läsaren och vägrar släppa. Malin Haawinds språk är så vackert och träffsäkert att jag emellanåt måste stanna upp och hämta andan. Den här romanen kommer jag att bära med mig nära hjärtat, länge. BTJ. Helhetsbetyg: 5.</i></b></p><p><b><i>Det har blivit en så lyckad roman som visar på gapet mellan samhällsklasserna och samtidigt ger psykologisk fördjupning. Kanske är det föreningen av de två perspektiven som gör resultatet alldeles förträffligt. Som visar hur underdånigheten urholkar själen. ... Haawind väljer att vara stilla närvarande, som en röst som forskat i Kungliga bibliotekets arkiv, som söker spåren av Malin Blomsterberg. Greppet fungerar oväntat väl med precis lagom distanseringseffekt. Vi ska inse att det är både fakta och fantasi som blir till romanens sanning. Jag blir häftigt berörd av Malins öde. Arbetarbladet</i></b></p><p>Sommaren 1914 fotvandrar kokerskan och skomakardottern Malin Blomsterberg från Skåne till Östergötland. Målet med vandringen är Ellen Keys Strand vid Vättern, och avsikten är att bli kvar. För Malin vill komma nära de stora tankarna och tänkarna, och allra mest nära författaren Ellen Key. </p><p>Det blir som hon önskar, hon blir Ellens trotjänarinna, lärjunge och vän, sekreterare och förtrogna. Men med den stora tacksamheten kommer också rädslan för att inte duga, och för att förlora allt.</p><p><b><i>Den som följer en stjärna vänder inte om</i></b> är en gripande roman om hushållerskan Malin Blomsterberg som levde bredvid den världsberömda Ellen Key, men som inom sig bar en helt egen värld. Det är en berättelse om arbetets och psykets gränser, om klass och längtan efter tillhörighet i en tid då allt är på väg att förändras. </p><p><b><i>Journalisten och författaren Malin Haawind har gjort ett mästerverk som inte bara hedrar Malin Blomsterbergs minne, utan också pekar på bristerna i dokumentationen av andra kända personers osynliggjorda omgivning. Ölandsbladet</i></b></p>