Svenska

<p></p><p> I mer än 100 år var de svenska dagstidningarna oslagbara. Lönsamheten var tidvis fantastisk. Ägarfamiljerna blev förmögna.    </p><p>Men plötsligt tog det stopp. På bara några år skulle en av Sveriges mest traditionstyngda institutioner komma att närmast falla samman. Och när det värsta var över hade nya aktörer tagit över ägandet.  </p><p>Dagspressens omvälvning under 2000-talets första decennier saknar motstycke. Ändå märkte hundratusentals tidningsläsare nästan inget av den. Så vad hände egentligen? Varför rasade de lönsamma bolagen samman? Vilka var personerna som låg bakom affärerna och hur tänkte de?   Journalisten och författaren Anders Malmsten ger svaren. Pedagogiskt och i högt tempo berättar han den osannolika historien om tidningsägarna som till slut tvingades sälja allt för småpengar.   </p><p>Boken är ett måste för den som vill förstå dagstidningarnas situation i dag och alla som gillar en bra story.       </p><p>Anders Malmsten fick Stora Journalistpriset för lanseringen Dagens Medicin och har lång erfarenhet av Mediesverige i hela dess bredd. Han är även en flitigt anlitad föreläsare och krönikör.  </p><p><i>Det är en genomarbetad, välgjord och heltäckande analys av dagstidningarnas utveckling i Sverige under mer än hundra år. Layouten är snygg och boken lättöverskådlig. Språket enkelt och är rakt med mycket fakta.</i></p><p>Kent Lidbom i BTJ. Betyg 5 av 5</p><p><i>Boken är ett pedagogiskt mästerverk, inte enbart genom texten, utan även för grafiken.</i></p><p>Anders Johnson i tidningen NU</p><p><i></i></p>

Boken Om Bildjournalen -sveriges Största Ungdomstidning 1954-1969 [Bok / Inbunden]

Den vita stenen. Vilse i Pannkakan. Fem myror är fler än fyra elefanter. Tårtan. Ville, Valle och Viktor. Kalles klätterträd. Barnjournalen, Tjejerna gör uppror. Alfons Åberg ... Listan över de barnprogram som producerades och sändes av Sveriges Television på 1970-talet kan göras lång. Det är program som har format generationer av unga människor och - fyrtio år efteråt! - fortfarande diskuteras och väcker starka känslor. När Sverige fick en andra TV-kanal 1969 så innebar det startskottet för en revolution av barnprogrammen. Synen på barn ändrades dramatiskt. Stora ekonomiska resurser tillfördes. En rad av Sveriges främsta producenter, författare, filmare och konstnärer drogs in i processen. Om barnprogram tidigare hade varit styvmoderligt behandlade fick de nu högsta status. Resultatet blev en storhetstid utan motstycke och många av de program som då tillkom räknas idag som omistliga klassiker. I När bara den bästa TV:n var god nog åt barnen kan kulturjournalisten och forskaren Malena Janson för första gången berätta hela historien om denna vitala och orättvist förtalade epok. OM FÖRFATTAREN Malena Janson är kulturjournalist och samordnare för barn- och ungdomsfilm på Svenska Filminstitutet. 2007 doktorerade hon på en avhandling i filmvetenskap om svensk barnfilm, Bio för barnens bästa?: Svensk barnfilm som fostran och fritidsnöje under 60 år (Acta). UR BOKEN Barnprogramproduktionen under min uppväxt hade en ekonomisk och konstnärlig glansperiod vars like inte setts vare sig förr eller senare. Det förstod vi förstås inte medan det pågick, utan det har jag insett efter flera års studier av den svenska barnkulturen. Vartenda papper i Sveriges Radios dokumentarkiv och varenda minut av bevarad film i Kungliga bibliotekets audiovisuella arkiv vittnar om det. Liksom varje ord som sägs av de personer som själva var med och skapade kulturen åt oss.

<p>Nyheter är känsla, konvention och förväntan, menar Erik Fichtelius, författare till <i>Vad är en nyhet?</i>. Någon mer allmänt accepterad definition av begreppet finns inte, men den erfarne journalisten vet ändå precis vad som kittlar och vad som inte gör det. Med humor, finurlighet och stor insikt i mediesamhället förr och idag skildras här nyhetsbegreppets viktigaste komponenter. Grunden för dagens nyheter, får vi veta, är människans instinktiva behov av att få information om vad som händer utanför individen.</p><p><b>Erik Fichtelius</b> är en av Sveriges mest erfarna och kända journalister, genom åren bl.a. verksam som reporter på Aftonbladet, Ekot och Aktuellt. Under flera år var han VD för Utbildningsradion UR, och 2010 utsågs han till hedersdoktor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet. Tack vare breda kunskaper från flera decennier tillbaka är Erik Fichtelius, enligt oss, den expert i landet som på bästa sätt förmår sammanfatta nyhetsbegreppet. Med glimten i ögat och ena foten i det nya och digitala, den andra i en ryggsäck tätt packad med erfarenhet, guidar han läsaren bland medielandskapets höga och låga kullar. Sedan det prestigefyllda Stora Journalistpriset instiftades har bara fem journalister vunnit det vid fler tillfällen än ett. Erik Fichtelius är en av dem.</p><p>"<i>Språkligt flyt och seriöst anslag kryddat med erfarenhet, kunskap och humor.</i>" Mats Rosén, BTJ</p><p>"<i>Upplägget är pedagogiskt och kul.</i>" Jönköpings-Posten</p><p><b>Vad är-böckerna </b>är enkelt uppbyggda, en fråga ställd av svararen själv, sen ett kort och ett långt svar på den frågan. Böckernas idé är att på ett rakt, intelligent och humoristiskt sätt ge snabb allmänbildning kring komplicerade eller enkla frågor. Vad är-böckerna skrivs av de främsta i sitt ämne och varierar därför i tonläge med författaren, men formen är densamma och håller på så vis ihop serien. En konceptserie skapad av konstnären Ernst Billgren och förläggaren Susanne Hamilton. </p>

Det är en kamp om resurser ute på redaktionerna. Allt färre måste hinna med allt mer. Undersökande journalistik tar tid. Det är en ekvation som är svår att få ihop, i synnerhet när man tampas med trilskande tjänstemän, segdragna beslutsprocesser, snåriga regelverk och annat som kan dyka upp när man kartlägger missförhållanden, mygel och maktmissbruk. Den ständiga tidspressen gör också att lobbyisters pressmeddelanden, debattinlägg och opinionsundersökningar lättare undgår den kritiska granskning de alltid bör mötas av innan de förmedlas vidare. Men det går att skapa tid och möjlighet att gräva och granska, oavsett om man arbetar på en stor redaktion eller en liten. Och lobbyisternas metoder för att regissera samhällsdebatten går att genomskåda och bemöta. Den här boken vill visa hur man gör, vad man bör känna till och hur man tar sig hela vägen fram, trots alla hinder på vägen. Enkelt är det väldigt sällan. Det gäller att vara envis, påläst, orädd och kreativ. Det är de skribenter som medverkar i boken och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

<p>Bildjournalistik liknar inte någon annan fotografisk genre.</p><p>Bildjournalister får sällan välja motiv, tidpunkt eller plats. Ofta är de hänvisade till det alldagliga: tjänstemän med vardagligt utseende och diskret klädsel, verksamma i genomsnittliga kontorsmiljöer. Fotografen hamnar där för att det är en bördig mark för textjournalistik. De träffar någon som har en berättelse, en åsikt, en erfarenhet eller en kunskap. Orden är det bärande innehållet, och de går inte alltid att visualisera i fotografisk bild.</p><p>Dessa omständigheter formar till stor del arbetets villkor långt från den bild av yrket som tävlingar som Årets Bild och World Press Photo ger.</p><p>En bildjournalists vardag går ut på att ständigt anpassa sig och gilla läget. Fotografen ska kunna tänka nytt på en sekund och se sig om efter nya möjligheter inom de snäva ramar som begränsar uppdraget: att göra något visuellt intressant av en verklighet som inte är det, ofta under tidspress och inte sällan med relativt motvilliga modeller.</p><p>Det är vad den här boken handlar om.</p><p></p><p>Göran Segeholm är fotograf, skribent, föreläsare och fotopedagog med över tjugofem års erfarenhet av att utbilda skribenter och fotografer i bildjournalistik, både praktiskt och teoretiskt. Göran undervisar vid Fotografiska i Stockholm, Högskolan i Jönköping och Fojo, som är en del av Linnéuniversitetet. <i>Bildjournalistik</i> är hans sjätte bok med fotografi som tema.</p><p></p><p>Utgiven i samarbete med Medieinstitutet Fojo.</p>

Få svenska journalister har druckit te med Albert Speer, intervjuat kungens okända moster och avslöjat storspionen Stig Bergling, liksom Bofors vapenaffärer i Indien.<br/>Jan Mosander har genom åren också väckt stor uppmärksamhet med sina grävande reportage och belönats med många priser. 1987 fick han till exempel Stora journalistpriset. Men det de flesta av oss kanske minns bäst är ändå hans välkända röst från radion då han vid oräkneliga tillfällen rapporterat om stora och små nyheter från Europa.<br/><I>Bland spioner, kommunister och vapenhandlare</I> skildrar en unik och spännande journalistkarriär där verkligheten ofta snuddat vid äventyret. Mosander har själv varit anhållen, avlyssnad, förföljd, efterlyst och stämplad som statens fiende i de gamla kommuniststaterna, och har nu fått se digra akter om detta i säkerhetstjänsternas arkiv.<br/>I boken får vi dessutom ta del av några av vår samtids största, mest betydelsefulla och omvälvande händelser.<br/><br/>Han skriver som han talar, Jan Mosander. Vackert, enkelt, rättframt med spänning, klang, stil. [] Det finns ingenting som inte har hänt, men mycket som inte har berättats. Det är där Jan Mosander fyller i och gör sig absolut nödvändig. Johan Croneman, Dagens Nyheter<br/><br/>en osedvanligt brännande minnesbok [] Läs och begrunda om riktig journalistik. Rolf Nilsén, Norrbottens-Kuriren<br/><br/>Mosander är inte den som hemfaller åt enkel argumentation. Som erfaren reporter vet han att fakta är bättre argument än personliga åsikter. [] Skildringen av hur Mosander och andra på Ekot lyckades avslöja Bofors mutor, regeringens mörkläggning och den indiska ledningens dubbelspel är en utmärkt berättelse om det neutrala Sveriges dubbelmoral. Med samma undersökande saklighet skildrar han det Östeuropa han på nära håll i DDR, Polen och Tjeckoslovakien såg upplösas efter Berlinmurens fall 1989. Som tidsskildring är hans minnesbok värdefull i sin stillsamma saklighet. [] Men här finns också minnen från stora nyheter. Som terrorattacken mot den israeliska OS-truppen i München där Mosander fanns på plats. Curt Bladh, Sundsvalls Tidning<br/><br/>Jan Mosander är en av ett fåtal svenska kvalitetsreportrar. En av dem som vågat tränga lite längre bakom kulisserna än andra och vänt på varje sten Rolf Asmundsson, Östran<br/><br/>Boken borde ingå i all journalistutbildning. Kerstin Matz, Dagens Arbete<br/><br/>JAN MOSANDER är journalist med mångårig och bred erfarenhet. Han är också författare och Berlinkännare och har tidigare skrivit en personlig guide till staden. Mosander har även utkommit med reportageboken <I>Pengarna som försvann</I> (Fischer & Co, 2008) om det slösaktiga svindleriet med vårt skattefinansierade bistånd.