Svenska

<p></p><p>Svensk film och filmindustri har mycket av sin upprinnelse i Skåne. En rad klassiska svenska filmer rymmer scener som har spelats in på plats någonstans i det skånska landskapet - som rymmer en unik variation i natur och städer - och listan på kända filmer som helt eller delvis spelats in i Skåne är lång: <i>Det sjunde inseglet</i>, <i>Smultronstället</i>, <i>Äppelkriget</i>, <i>Düsseldorf Skåne</i> och <i>Ingenjör Andrées luftfärd</i> är bara några. I Filmlandskap har vi samlat över 50 särskilt omtalade svenska filmverk.</p><p>För varje film som tas upp i <i>Filmlandskap - din guide till inspelningsplatser i Skåne</i> finns en berättande text skriven av Caroline Alesmark (känd skånsk guideboksförfattare), foton från filminspelningsplatserna framletade ur fotoarkiven i ett unikt samarbete med Bilder i Syd och nytagna fotografier för jämförelse och vägledning. </p><p>Boken rymmer också kartor för den som vill resa runt i det skånska landskapet för att besöka de ofta ikoniska platserna. <i>Filmlandskap</i> är ett unikt fönster in i svensk filmhistoria och lämpar sig både som guidebok på semestern och som källbok för cineasten med kärlek till svensk film.</p><p></p>

Stora Musikguiden vänder sig till alla som vill lära sig mer om musikens tonspråk. Boken ger en musikteoretisk grund. Den tar också upp sådant som är specifikt för olika genrer.<br/>208 sidor inbunden med mjukpärm.<br/>Roine Jansson är lektor i gehör och satslära och undervisar vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.

<p>Det finns många böcker om Bertil Vallien. Böcker som handlar om hans konstglas. Men fram tills nu har det inte funnits någon som har tagit ett helhetsgrepp om det som han har skapat för vardagen och för allas plånböcker: bruksprodukterna i material som glas, smide och keramik. Många av dem känns igen i den här boken. Andra är bortglömda, undanträngda av hans egna framgångsrika produkter och serier som Château och Satellite. En del av dem vill han själv inte ens kännas vid. Han ser på dem som ungdomssynder, något han tvingades göra för att skapa jobb och få glasbruket att gå runt.   </p><p>I <i>Har jag gjort allt det här?</i> lotsar Björn och Caroline Boode oss genom Bertil Valliens kreativa flöde och vedermödor med att rita attraktiva produkter som alla har råd att köpa, samt hur den svenska glasindustrins upp- och nedgångar speglades i detta. Boken bygger på ett flertal intervjuer som ägde rum i Valliens hem i Åfors under åren 2020-2021, i vilka han generöst delade med sig av sin långa och framgångsrika gärning, och innefattar också mängder av tidigare opublicerade bilder från hans liv.   </p><p>År 2023 är det sextio år sedan Bertil Vallien anställdes som formgivare på Åfors glasbruk. Ägarens uppdrag var tydligt: att skapa säljbart vardagsglas, medan den fria konsten fick skötas vid sidan om. Utmaningen och motståndet triggade igång arbetsmyran Bertil, som bestämde sig för att ge dem både och. Idag kan vi konstatera att få, om ens någon, har varit lika framgångsrik med att balansera och kombinera två så vitt skilda områden som konst och design som Bertil Vallien. </p>

Liverna är en liten baltisk-finsk folkgrupp som talar liviska, ett gammalt finsk-ugriskt språk. I vår tid när i genomsnitt ett språk försvinner varannan vecka, återfinns även liviska på Unescos lista över utrotningshotade språk. I denna fotoessä reser Juki Nakamura runt i Lettland på jakt efter livernas undflyende kulturarv. Då han fotograferade människor i deras naturliga miljö, mötte han en folkgrupp som kultiverade sitt arv som vittnesbörd om en levande kulturtradition. Endast ett fåtal personer talar numera det liviska språket och en handfull människor har språket som sitt modersmål. Tillsammans med artiklar av Valda Marija S uvca ne och Rasma Norin a berättar denna bok livernas historia. Idag ser vi ett ökande intresse för att bevara deras traditioner och kulturarv. Varje år äger det i Mazirbe rum en livisk festival, där vi kan höra det liviska språket och de liviska sångerna.

Oomph är en bok om kvinnorna som gjorde revolution i köken, linneskåpen, vardagsrummen och i tekoindustrin. Med glas, textil, keramik och radikala idéer om framtidens boende satte de Sverige på den internationella designkartan under mitten av 1900-talet. Flera kvinnliga formgivare engagerade sig i den alltmer akuta bostadsfrågan och ifrågasatte det traditionellt utformade hemmet. Efter kriget uppstod nya produktionsmöjligheter. Nya vanor krävde nya former och material. Men fortfarande var många dörrar stängda för kvinnliga formgivare.

<p>I Björn Runges dramatik möter vi människor under stark förändring. Människor som lever i en orolig värld och tar sig vidare genom det liv de har. Med minnen som de inte blir av med. Här speglas det stora i det lilla, och genom alla skikt tränger också humorn fram. Fem av Runges dramer presenteras här med förord av Anna Takanen, teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern, samt inledningar till varje drama, skrivna av dramatikern själv. </p><p>"om jag bara hade en enda önskan att få uppfylld...en enda önskan kvar i livet...att om jag kunde ge dig ett år...ett år...av mitt liv...om det på något sätt kunde...rädda dig..."</p><p>Titelpjäsen "Stillhetens hav" spelas med namnet "Jag är en annan nu" på Stockholms stadsteater under våren 2018.</p>

<p> <strong>Med jämna mellanrum blossar frågan om poesins marginalisering upp. Varför läser inte fler </strong> <strong>människor poesi? klagar någon. Poesin är viktig! Utan poesin inget samhälle, säger en annan.</strong> </p> <br/> <p>Ben Lerners utgångspunkt i denna essä är avskyn mot poesin. Han menar att ingen konstform av färdas så ofta, till och med av poeterna själva. »Även jag tycker illa om den«, skriver Marianne Moore. Ben Lerner följer spåren från Platons misstänksamhet mot poeterna in i vår tid. Han resonerar kring hur poesin hänger ihop med vår mänsklighet, varför det är viktigt att bli läst och studerar konstformens främsta och värsta utövare. Här finns närläsningar av Dickinson, Whitman, Keats och Claudia Rankine, men även av William Topaz McGonagall, den skotske 1800-talspoet som vann berömmelse för att han skrev så usla dikter.</p> <br/> <p>En engagerande djupdykning i poesins mysterium, dess lockelse och omöjlighet.</p> <br/> <br/> <p> <strong>Ben Lerner </strong>(född i Kansas 1979) är författare till två hyllade romaner, <em>Leaving the Atocha Station</em> (2011) och ­10:04 (2014). Han inledde sin bana som poet och har utgivit tre diktsamlingar: <em>The Lichtenberg Figures</em>, <em>Angles of Yaw</em> och <em>Mean Free Path</em>. Essän <em>The Hatred of Poetry</em> kom 2016. Lerner är litteraturprofessor vid Brooklyn College i New York.<br/>Debutromanen finns nu på svenska som <em>På väg från Atocha</em>, översatt av Alva Dahl.</p> <br/> <br/> <p>»Varför alla hatar poesi är en av de bästa kritiska texterna om lyrikgenren som jag läst - och ett av dess mer fascinerande försvarstal ... «<br/>- Bookforum</p> <br/> <br/> <p>»Att läsa Ben Lerner ger mig den sortens rysning i ryggslutet som jag får varje gång jag möter en verkligt originell författare. Han är en modig, gränslöst begåvad konstnär som helt och hållet går sin egen väg och ändå är en ren njutning att läsa.«<br/>- Jeffrey Eugenides, författare till <em>Middlesex</em></p> <br/> <br/> <p>»Lerner driver sin tes med den verkligt betydande författarens målmedvetenhet och vildsinthet. I varje mening i <em>Varför alla hatar poesi </em>ljuder en ton så sällsynt klar och vacker; varje sida skänker läsaren den njutning som den skarpa tanken ger, i synnerhet den tanke som rör sig mot det sammansatta snarare än det förenklade.«<br/>- Maggie Nelson, författare till <em>Argonauterna</em></p>