Svenska

<p>Under tio år, 1935-1944, förde den rumänsk-judiske författaren Mihail Sebastian en dagbok som när den slutligen publicerades i Rumänien 1996 föranledde en livlig debatt om landets antisemitism och roll under andra världskriget.  </p><p>Sebastian tillhörde mellankrigstidens intellektuella miljö i Buka­rest och bland hans vänner räknades några av de mest inflytelse­rika författarna och tänkarna under det rumänska 1900-talet, bland dessa religionshistorikern Mircea Eliade, filosofen Emil Cioran och dramatikern Eugène Ionesco. </p><p>Dagboken skildrar naket den långsamt krypande brutaliseringen på alla nivåer i det rumänska samhället. En stor del av intelligentian, många av Sebastians kollegor och närmaste vänner, sluter upp bakom de spirande fascistiska r­örelserna och hans eget manöverutrymme blir allt mindre. </p><p>Dagboken är inte bara en krönika över de mörkaste åren av euro­peisk antisemitism, utan också en författares anteckningar om det dagliga arbetet i skuggan av världspolitikens konvulsioner. Här finns noteringar om böckerna han läser, den klassiska musiken som rattas in från de utländska radiostationerna, hans komplicerade kärleks­affärer här finns ansträngningarna och självtvivlet, motgångarna och framgångarna.  </p><p>Mihail Sebastians dagbok har översatts till en rad europeiska språk och presenteras nu i svensk översättning av Inger Johansson. Boken inleds med ett förord av författaren och essäisten Henrik Nilsson.</p><p><b>Röster om Dagbok 1935-1944</b></p><p>"Det är 649 sidor viktig, för att inte säga oumbärlig, läsning som nu också kommer ut i en fin svensk översättning av Inger Johansson och med ett upplysande förord av Henrik Nilsson. Det är, som vanligt, ett litet förlag som står för den här bedriften: h:ström." - Thomas Kjellgren, Kristianstadsbladet.</p><p>"Ett unikt vittnesmål från nazismens tidevarv" - Salomon Schulman, Expressen.</p><p>"Ovärderligt dokument omöjligt att sluta läsa" - Cecilia Hansson, SvD. </p><p>"Dagboken [är] obligatorisk läsning." - Leif Zern, DN.</p><p>"Dagbok 1935-1944 är sannolikt den allra viktigaste pusselbiten för att förstå stämningen som rådde under dessa fatala krisår, då fascismen och antisemitismen slog ut med full kraft i det rumänska samhället och möjliggjorde massavrättningar, pogromer och djupt inhumana särlagstiftningar för den judiska befolkningen." - Ludvig Köhler, Ord &amp; bild</p><p>"Förtjänar att stå i samma bokhylla som Anne Franks Dagbok och att nå samma stora läsarskara." - Philip Roth</p><p>"Det är en kuslig dagbok. Långsamt kryper en undergångskänsla fram som förföljer mig även utanför läsningen antagligen med viss hjälp av coronapandemin. Boken dog syrebristdöden i takt med att livsgnistan hos Sebastian slocknade. Resignationen och likgiltigheten lika mörka som trycksvärtan. Under de sista åren upptas sidorna mest av korta anteckningar om kriget. 'Tristess, äckel, likgiltighet, olust' är vad han känner och dagboksskrivandet framstår som 'en dålig vana, ingenting mer.' Någonstans i de sista sidorna kallar han den för en krigsbok. Han är vid det här laget en skugga av sitt forna jag." - Robert Myhreld, Ny tid</p>

Den illustrerade utgåvan av Dee Browns klassiker, med 300 fantastiska bilder i färg, nu i mjukbandsutgåva! Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee skildrar USA:s kolonisation av vilda västern under andra halvan av 1800-talet, då apacher, cheyenner, comancher, siouxer och andra stammar bjuder de vita inkräktarna ett oväntat hårt motstånd. I Arizona gäckar hövdingar som Cochise och Geronimo fienden i ett kvartssekel med sin gerillakrigföring. Längs vägen till guldfyndigheterna i Montana tvingar Red Cloud "blårockarna" att lämna sina fort och dra sig tillbaka. Vid Little Bighorn nedgör Crazy Horse och Sitting Bull general Custers sjunde kavalleriregemente till sista man. Till slut tvingas emellertid indianerna att ge sig för övermakten. Men det rättvisepatos och den motståndsvilja som de visar prov på i denna sin sista strid - och som Dee Brown skildrar så livfullt och gripande i sin bok - har gjort deras namn och kultur beundrade av eftervärlden. Författaren kallar dem "de kanske mest heroiska amerikaner som någonsin levat". Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee utsågs 1995, av New York Public Library, till en av 1900-talets mest betydelsefulla böcker . OM BOKEN "Jag vet inte när jag senast läste en bok med så bultande hjärta." Göran Greider i DN "En kulturgärning - känns fortfarande brinnande aktuell." Joacim Blomqvist i Borås Tidning "En fantastisk bok." Johan Erlandsson i Kommunalarbetaren "Man måste läsa Dee Browns bok." Lars Åberg i Göteborgs-Posten "... en ruggig skildring av hur landet byggdes med trakasserier och mord: indian för indian, stam för stam, kultur för kultur - en tragedi skriven på en lättflytande prosa." Peter Andersson i Helsingborgs Dagblad "Det gör så ont att läsa Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee att jag bara vill lägga mig ner och dö." Lars Mikael Raattamaa i Aftonbladet "Originell, enastående ... får hjärtat att brista, omöjlig att lägga ifrån sig." New York Times "Ett första klassens vittnesmål - storartat, lysande." New Yorker "Förkrossande, fruktansvärd, fängslande ... när man läser denna intensiva och hjärtslitande bok undrar man vilka som egentligen var vildarna." Washington Post "Ett fascinerande, smärtsamt dokument med magnifika porträtt av indianer." Wall Street Journal OM DEN ILLUSTRERADE UTGÅVAN "Återutgivningen på svenska av Dee Browns klassiska bok om krossandet av indiansamhällenas strukturer och idévärld, Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee, är mycket välkommen. Den här gången handlar det om en illustrerad utgåva och därigenom ökar innehållets redan ansenliga tyngd ytterligare. Det är som att läsa en helt ny bok. Den djupa tragiken förstärks av stoltheten i de historiska porträtten och den sobra formen ramar in en alternativ syn på existensen som kolonisationen inte tog någon särskild notis om. Dee Brown beskriver en civilisations fysiska, sociala, kulturella och mentala undergång. Det som slogs sönder av våld, buffeljakt och själslig omprogrammering har endast i ytterst begränsad omfattning kunnat återerövras av senare generationer. Han skriver om de trettio år, 1860-1890, när Västern blev USA och indianerna dukade under, fördrivna, bedragna, sjuka, mördade, berövade sitt livsuppehälle. Hans bok är fortfarande så stark för att den vibrerar av en väl avvägd blandning av harm och dokumentation. Den träffar precis där moralen sitter. Den här illustrerade versionen har alla förutsättningar att ge Dee Browns berättelse förlängt liv som dokumentär grundbok. Här finns nu inte bara vackra ökenlandskap och stereotypa porträtt utan framför allt fantastiska närstudier av kroppar och ansikten präglade av integritet. Oavsett om de tittar åt sidan eller ser in i kameran överväldigas betraktaren av styrkan i deras uttryck, i deras drömmar." Lars Åberg i Sydsvenskan OM FÖRFATTAREN Dorris Alexander Brown eller Dee Brown som han föredrog att kallas föddes den 29 februari 1908 i ett skogshuggarläger nära Alberta i Louisiana. Efter att hans far dött 1913 flyttadehan tillsammans med sin mor och sina två systrar till Arkansas. Redan som pojke väcktes Dee Browns intresse för Vilda Västern. Hans mormor berättade historier om hennes fars vän, den legendariske Davy Crockett något som senare inspirerade Brown till debutromanen Wave High the Banner från 1942. Samtidigt lärde han sig av sina indianska vänner att heja på skurkarna i västernfilmerna. Stor betydelse för Browns framtida inriktning hade också en lärare på Arkansas State Teachers College som tog honom med på två sommarresor västerut. "Han omvandlade mig till en Västernfantatiker", har Brown sagt. När Dee Brown var i tjugoårsåldern började han arbeta som bibliotekarie, först i Conway, Arkansas, och sedan i Urbana, Illinois, där han kom att stanna fram till pensioneringen. Parallellt med sitt arbete fortsatte Brown att skriva böcker.Sammanlagt blev det tjugonio stycken, varav elva romaner, nästan alla med Västernmotiv. Den sista boken, romanen The Way to a Bright Star, publicerades så sent som 1998. Den i särklass mest framgångsrika och inflytelserika är Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee. I The Westerners från 1974 skrev Brown några rader som kanske säger något om vad hans ambitioner med boken var: Västern är en tragedi med komiska mellanspel. Det är en historia om gott och ont, ett moralitetsdrama med personifierade abstraktioner. Bara en episk poet, en Homeros, kan wförstå den amerikanska Västern och besjunga dess väsen i en kompakt volym. Dee Brown dog i sitt hem i Little Rock, Arkansas, den 12 december 2002.

<p>"En hisnande spaningstur genom m&auml;nsklighetens historia ... Sapiens &auml;r full av aha-upplevelser och bygger p&aring; breda insikter i naturvetenskap, antropologi och samh&auml;llsvetenskap."<br/>Lars Linder, DN<br/><br/>"Det &auml;r en v&auml;ldigt underh&aring;llande, tankev&auml;ckande och v&auml;lskriven bok. Harari r&ouml;r sig flytande och sj&auml;lvs&auml;kert &ouml;ver hela det akademiska f&auml;ltet. Biologi m&ouml;ter antropologi som m&ouml;ter arkeologi och filosofi och teologi och historia. Han har humor, vilket g&ouml;r honom i sammanhanget ganska originell, och han har ocks&aring; en k&auml;nsla f&ouml;r dramatik."<br/>Patrik Svensson, Sydsvenskan<br/><br/>"Dj&auml;rv och f&auml;ngslande."<br/>Isabelle St&aring;hl, Svenska Dagbladet<br/><br/>"Provocerande, filosofiskt avancerat, stundtals mycket intressant, men ibland rent fjantigt ... underh&aring;llande men ibland h&auml;pnadsv&auml;ckande stolliga historik &ouml;ver m&auml;nskligheten."<br/>Bj&ouml;rn Gunnarsson, GP<br/><br/>"Den &auml;r lysande. Troligtvis den b&auml;sta boken om m&auml;nsklighetens historia - och d&aring; jag har l&auml;st v&auml;ldigt m&aring;nga."<br/>Henning Mankell</p> <p>Sapiens &auml;r en storslagen ber&auml;ttelse om m&auml;nniskans ursprung, nutid och framtid. Historikern Yuval Noah Harari tar oss med fr&aring;n Homo sapiens f&ouml;rsta steg p&aring; jorden, d&aring; vi var ett d&auml;ggdjur bland alla andra, till idag n&auml;r vi st&aring;r som v&auml;rldens obestridda h&auml;rskare - med makt att b&aring;de skapa och utpl&aring;na liv.<br/><br/>F&ouml;r cirka 70 000 &aring;r sedan var jorden befolkad av minst sex olika m&auml;nskliga arter. Ingen av dem hade n&aring;gon st&ouml;rre inverkan p&aring; den globala ekologin. Idag har bara en art &ouml;verlevt - Homo sapiens. Hur blev det s&aring;? En del av hemligheten bakom framg&aring;ngarna &auml;r att vi &auml;r det enda djur som kan prata om saker som existerar enbart i v&aring;r egen fantasi, s&aring;som gudar, nationer, pengar och m&auml;nskliga r&auml;ttigheter. Om detta och mycket mer handlar denna internationella b&auml;sts&auml;ljare som ger nytt br&auml;nsle &aring;t diskussionen om v&aring;rt gemensamma f&ouml;rflutna och planetens framtid.<br/><br/><strong>Professor Yuval Noah Harari</strong> (f&ouml;dd 1976) &auml;r verksam vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och slutf&ouml;rde sin doktorsavhandling vid University of Oxford. Hans specialomr&aring;de &auml;r v&auml;rldens historia och makrohistoriska processer. Harari har publicerat ett flertal b&ouml;cker och artiklar och hans filmade f&ouml;rel&auml;sningar om v&auml;rldens historia har blivit en stor succ&eacute; p&aring; Youtube.</p> <p>Bibliotekarien Jenny Lindh i DN rekommenderar:<br/>"Jag &auml;r s&aring; upphetsad &ouml;ver att Yuval Noah Hararis Sapiens nu kommer p&aring; svenska. Hans maffiga - och utmanande - bok om m&auml;nniskan &auml;r s&aring; inneh&aring;llsrik att den &auml;r hoppl&ouml;s att sammanfatta: "En makrohistorisk expos&eacute; &ouml;ver homo sapiens utveckling", f&ouml;rs&ouml;kte jag h&auml;romkv&auml;llen, varp&aring; s&auml;llskapet omedelbart f&ouml;ll i djup REM-s&ouml;mn. D&auml;rf&ouml;r ett par nedslag: Homo Sapiens &auml;r en m&ouml;rdarmaskin. M&auml;nskliga r&auml;ttigheter &auml;r en fantasi. Ja, kanske handlar Sapiens framf&ouml;r allt om just fantasin, den f&ouml;rest&auml;llningsf&ouml;rm&aring;ga som gjort oss till v&auml;rldens h&auml;rskare. Sagan om m&auml;nniskan &auml;r intimt f&ouml;rbunden med fiktion."<br/><br/>Jenny Lindh i M-magasin:<br/>H&ouml;gsta betyg MMMMM, oumb&auml;rlig.<br/>"&Aring;rets b&auml;sta? Hur blev m&auml;nniskan m&auml;nniska? Hur kan en ynklig tv&aring;fotning utan klor och huggt&auml;nder dominera alla andra djur och m&auml;nniskoarter? Briljante forskaren Yuval Noah Harari skriver Sapiens historia och finner, vackert nog, att v&aring;r vinnande egenskap stavas fantasi. Konsten att f&ouml;rest&auml;lla sig det osynliga har skapat religioner, pengar, imperier och v&aring;rt herrav&auml;lde. Men vem betalar priset? V&aring;rens, kanske &aring;rets fackbok gnistrar av l&auml;rdom och perfekt f&ouml;r diskussionskv&auml;llarna."</p> <p>&rdquo;Jag &ouml;nskar att skolb&ouml;ckerna hade haft samma entusiasm, sj&auml;lvf&ouml;rtroende och vig&ouml;r som Yuval Noah Harari har n&auml;r de ber&auml;ttar om m&auml;nsklighetens utveckling.&rdquo;<br/>Kristian Ekenberg, &Ouml;rnk&ouml;ldsviks Allehanda</p> <p>&rdquo;Sapiens: En kort historik &ouml;ver m&auml;nskligheten&rdquo; &auml;r en sp&auml;nnande och skr&auml;mmande bok.&rdquo;<br/>Bo Gustavsson, UNT</p> <p>&rdquo;Hans &ouml;vergripande och v&auml;lformulerade expos&eacute; &auml;r som gjord f&ouml;r underh&aring;llning.&rdquo;<br/>&Aring;sa Maria Hellman, Bor&aring;s Tidning</p> <p>&rdquo;Harari kombinerar forskningsr&ouml;n fr&aring;n m&aring;nga olika omr&aring;den till ett verkligt ambiti&ouml;st, men ocks&aring; mycket imponerande verk &hellip; Hararis historik &auml;r minst sagt h&auml;pnadsv&auml;ckande. Infallsvinklarnas m&aring;ngfald g&ouml;r att verket levererar nytt, ruskigt fascinerande tankegods p&aring; rullande band &hellip; Allt detta framf&ouml;r Harari med en tydlig, smidig och pedagogisk text &ndash; h&auml;r finns varken n&aring;got luddigt t&auml;nkt eller sagt. Den svenska &ouml;vers&auml;ttningen kan man dessutom inte kalla annat &auml;n lyckad.&rdquo;<br/>Sebastian K&ouml;hler, Aff&auml;rsmagasinet Forum<br/><br/>"Boken styrka &auml;r storskaligheten; f&ouml;rfattarens fascinerande framfart genom historien kan g&ouml;ra l&auml;saren fartblind, men erbjuder samtidigt ett helikopterperspektiv &ouml;ver de l&aring;nga utvecklingslinjerna och m&aring;nga j&auml;mf&ouml;relser av v&auml;rldshistoriens olika kulturer som ger perspektiv p&aring; v&aring;rt samh&auml;lle."<br/>Gustav Holmberg, BTJ</p> <p>"Dj&auml;rv, m&aring;ngfacetterad och provokativ utmanar Sapiens allt vi trodde att vi visste om att vara m&auml;nniska: v&aring;ra tankar, v&aring;ra handlingar, v&aring;r styrka &hellip; och v&aring;r framtid."<br/>The Independent<br/><br/>"Harari kan skriva. &hellip; verkligen, verkligen skriva med intelligens, klarhet, elegans, och en underbar k&auml;nsla f&ouml;r metaforer."<br/>The Times<br/><br/>"Den h&auml;r fascinerande boken kan inte sammanfattas; du m&aring;ste helt enkelt l&auml;sa den."<br/>Financial Times</p> <p></p> <p></p>

<p><b>Ny upplaga, nu med karta. </b></p><p>Skåne blev en del av Sverige 1658. Hårda strider följde, men under slutet av 1600-talet inordnades Skåne som en del av det svenska stormaktsväldet. Från dansk sida var saken dock inte avgjord. Man bidade sin tid. År 1709 efter det svenska nederlaget i Poltava  steg en ny, vältränad och modern dansk här iland. Målet var glasklart: Att ta tillbaka de förlorade delarna av Danmark. Tidpunkten kunde inte varit bättre. Sista striden om Skåne tog sin början. </p><p>"<i>F</i><i>ör den som vill veta mer om detta svensk-danska krig, och den danske kungen Fredrik IV:s märkligt passiva agerande, kan jag rekommendera Anders Blidbergs bok</i>." Dick Harrison, Svenska Dagbladet</p><p>"<i>Anders Blidberg har gjort ett grundligt arbete och som alla seriösa forskare redovisar han det han kommer fram till även om det har överraskat honom.</i>" Ingemar Lönnbom, Blekinge Läns Tidning</p><p>"<i>En bok man gärna sträckläser är denna välskrivna och medryckande skildring av det sista dansk-svenska kriget.</i>" Ulf Pauli, BTJ</p><p><b></b><b></b></p><p><b>Anders Blidberg </b>är författare, lärare och föredragshållare och bor med fru och två barn på en skogsgård i nordöstra Skåne. Anders har under 25 år arbetat inom skolans värd och återfinns numera på Glimåkra folkhögskola. Hans historieintresse har alltid gått hand i hand med en stor berättarlust.</p>

Statstjänare Och Jordägare - Adelsideologi I Per Brahe Den Äldres Oeconomia [Bok / Danskt band]

Chicago är den mest amerikanska av USAs metropoler. Till skillnad från New York, San Francisco och Los Angeles låter Chicago oss ana vad som verkligen rör sig i Amerikas hjärta. Som en korsning mellan Philip Marlowe och Walter Benjamin smyger Marco d'Eramo längs stadens gator. Med sitt begreppsliga bagage från Gamla världen och européns distanserade, klentrogna blick granskar han alla myter. Snart känner han igen den unkna lukten av modernitet som blåser över Chicago. Dess ursprung (slakthusen, järnvägen, timmer- och spannmålshandeln) är historia, och det nya som föds idag är dömt att hamna på sophögen imorgon. Chicago -- en gång en av de städer i världen med störst svensk befolkning -- har varit spelplats för några av modernitetens nyckelhändelser: skyskrapans födelse, stadssociologins framväxt, världens första kärnreaktor, Chicagoskolans nationalekonomiska doktrin. I detta postmoderna Babel, där det amerikanska samhällets särdrag och motsägelser är djupt inristade, bevittnar vi kapitalismens revolutionära, subversiva kraft i sin renaste form. Marco d'Eramo är född i Rom 1947. Han var från början fysiker, men gick över till att läsa sociologi med Pierre Bourdieu vid Ecole pratique des hautes études i Paris. Han medverkar regelbundet i tidningen Il manifesto.

Vi lever alla omgivna av ett förflutet som på olika sätt påverkar nuet. Men hur ska vi förstå det förflutnas fortsatta verkan och närvaro i samtiden? Inom historieteori diskuterades länge frågan om vi kan veta något med säkerhet om det förflutna. Men under senare decennier har intresset snarare riktats mot de olika sätt på vilka det förflutna finns kvar och formar de efterkommande. En dåtidsorienterad historieskrivning har fått ge plats åt en som rör sig i relationer mellan olika tidsliga dimensioner. I takt med att den historiska tiden historiseras väcks nya frågor: Är det meningsfullt att tala om en sammanhängande fortskridande tid eller bör vi snarare tänka oss flera parallella, multipla och korsande tider? Hur ska vi förstå historisk tid efter att framstegstanken själv alltmer kommit att framstå som en konstruktion? Frågor om vår egen plats i ett historiskt landskap öppnar för nya sätt att tänka det historiska och att historisera, där genealogiska, arkeologiska, dekonstruktiva, konstellativa och andra former av motläsningar tycks öppna nya och olikartade dörrar till det förflutna, i dess skilda gestalter och verkligheter. "Den historiska tidens former" är den första fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist". Den samlar nitton forskare inom skilda ämnen som behandlar frågor om historiens slut, hemsökelser och gengångare, döda och odöda, postapokalyps och messianism, exil, narrativitet och genealogi, polytemporalitet, anakronism och tidens mångfaldigande. Sammantaget bidrar den till att ge nya kartor över det samtida historiska medvetandet i dess struktur och förvandling. Volymen är redigerad av Victoria Fareld, forskare i idéhistoria vid Stockholms universitet, och Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".