Svenska

Efter Rainer Maria Rilke 1923 utgivit "Duinoelegierna" och "Sonetterna till Orfeus" började han skriva dikter på franska. Det blev fyra samlingar: Vergers - Fruktträdgårdar Les Quatrains Valaisans - Fyrradingar från Valais Les Roses - Rosorna Les Fenêtres - Fönstren

Det berättas att Pier Paolo Pasolini skrev sin långa självbiografiska dikt Jag, askans sångare under en enda natt i 1960-talets mitt, för att ge till en amerikansk journalist som ersättning för en inställd intervju. Sant eller inte, manuset hittades i Pasolinis kvarlåtenskap och publicerades 1980, fem år efter hans död. Det är en vindlande, brutal text som berättar om Pasolinis liv, från uppväxtåren i Friulien till livet som omstridd författare och filmskapare, men också om nödvändigheten att uttrycka sig genom handling lika mycket som genom poesin.

1976 utgav Carl-Göran Ekerwald på Cavefors förlag Persiska antologin, ett urval av Eric Hermelins översättningar av persisk poesi från den klassiska eran 1000-1500. Boken blev något av en kultbok och har sedan dess utkommit i flera upplagor. Persisk balsam är en helt ny samling Hermelintolkningar. Här finns representerade de mest kända namnen från Persiska antologin - Attar, Omar Khaiyam, Rumi, Sanai och Sadi - men utrymme ges också Djami, Firdausi, Nizami, Baba Tahir och Ibn Said. Eric Hermelin lärde sig persiska under sina fem år som soldat i brittiska Indienarmén från vilken han avskedades med vitsordet: Conduct very bad... Uppförande mycket dåligt. Eric Hermelin levde ett stormigt liv, som alkoholist och slagskämpe. Men från det han var fyrtionio år satt han inlåst på mentalsjukhuset St Lars i Lund och gjorde bot för sina förseelser och försummelser genom att översätta tiotusen sidor persisk poesi. Syftet med översättningarna var, sade han, att väcka oss ur vår håglöshet, tina upp vår frusna tankeförmåga och sätta hjertats vågor i svallning de var som balsam för plågade och ångerfulla hjärtan. Hermelins tolkningar är allt igenom trogna mot originaltexten och utförda i en egenartat »barock« stilart som griper läsaren och som speglar översättarens kärlek och vördnad inför de gamla skaldeverken. Säger man att det funnits mer poetisk skapande kraft och ingifvelse hos denne man än i hela den samtida svenska vitterheten, har man sagt mycket lite. Vilhelm Ekelund om Eric Hermelin

<p>Efter 25 år återkommer Lars-Håkan Svensson som poet till ellerströms med </p><p>diktsamlingen Snöns eftermäle, en stillsamt nyfiken återblick på ett liv i litteraturens tjänst, men även på till­varons småttigheter och mirakel; möten, förälskelser och resor. Svensson närmar sig även vissa konstverk som vore de verkliga landskap, och omvänt beskrivs verkliga landskap som om de vore konstverk. Här ryms också ett par översättningar av äldre grekisk och engelsk poesi, texter med uppenbar återklang i hans eget liv.</p><p>Snöns eftermäle är skriven med en självklar känsla för diktion och form. Dikterna talar med varandra, citerar och minns varandra samtidigt som de berättar fullt igenkännliga historier ur vardagen och drömmen. </p>

<p>Med <i>Kollektiv minnesförlust </i>har <b>Koleka Putuma</b> tagit den sydafrikanska litteraturscenen med storm och ses som en banbrytande poetisk röst. I sina dikter skildrar hon såren från apartheid som lämnats till hennes generation att läka, och om erfarenheterna som queer kvinna i ett land där homosexuella utsätts för "korrigerande våldtäkter".</p><p>Putuma utmanar inte bara genom de ämnen hon tar upp utan också genom sitt språk och dikternas form, samtidigt som hennes poesi är fylld av passion och vackra barndomsminnen. </p><p>Putuma har på ett självklart sätt gett uttryck åt en generation sydafrikaners frustration över rasism och att apartheidregimen aldrig blev straffad. Hon har blivit en kraftfull internationell poetisk röst som framträder på poesifestivaler världen över och har även skrivit dramatik åt bland annat Backateatern.</p>

<p>Från stranden av Zambezifloden till London och Leeds talar dikterna i <i>En blodsmitta</i> om hur avstånd och tid, nationer och historia kan komma att kollapsa inom ens kropp.</p><p>Med återhållen kraftfullhet och Chingonyis signifikativa lyriska musikalitet skildras Englands koloniala historia, ursprunget till HIV och överlevarnas skuldkänslor. Dikterna blir till en berättelse om olika arv och om människorna och platserna som rinner i vårt blod. </p>

Heinrich Heine (17971856) var en gigant i sin samtid, hyllad för sin lyrik och fruktad för sin polemik. Hans kärlekssånger sjöngs i salongerna, hans kampsånger kunde man sättas i fängelse för. Genom sin mångfacetterade produktion har Heine mer än andra 1800-talspoeter också behållit sin aktualitet. Den siste romantikern, som han själv kallade sig, var samtidigt ett slags prototyp för den moderna människan, sliten mellan idealism och materialism, poesi och politik, tradition och uppror, religion och nihilism, fjäderlätt ironi och hjärtskärande allvar. Som sekulariserad jude såg han tydligt faran i den växande antisemitismen, som europeisk kosmopolit kämpade han för åsiktsfrihet och mot alla former av nationalistisk inskränkthet. Urvalet i denna volym visar poetens alla sidor, en Heine i helfigur. Många av dikterna är aldrig tidigare översatta trots att de hör till Heines allra främsta. I Malte Persson har de funnit en mästerlig uttolkare. På levande svenska möter oss både vemodig kärlekslyrik och giftig satir, sensuell livsglädje och dikter präglade av de sista årens svåra sjukdom. Dikterna åtföljs av kommentarer samt ett utförligt efterord, i vilket översättaren introducerar Heines liv och verk i deras historiska sammanhang. * Malte Persson (f. 1976) är författare, litteraturkritiker och översättare. Han har tidigare författat ett flertal prisbelönta böcker, däribland sonettsamlingen Underjorden (2011) och den historiska romanen Edelcrantz förbindelser (2008). Som översättare har han bland annat tolkat Thomas Kling och Francis Ponge. Han medverkar regelbundet som skribent i Expressen och tidskriften Fokus. Sedan 2011 är han bosatt i Berlin.