Svenska

Victoria Benedictsson (1850-1888) efterlämnade vid sin död två utkast med titeln Den bergtagna - en novell och ett drama. Historien om en oerfaren svenskas passionerade men ödesdigra möte med en berömd fransk konstnär i 1880-talets Paris speglar hennes eget livsöde och kärlekshistorien med den tongivande kritikern Georg Brandes. Här presenteras båda utkasten, hämtade direkt från Benedictssons handskrifter, med kommentarer till manuskriptet samt en förteckning över Benedictssons verkanknutna fragment och anteckningar. Professor emerita Birgitta Holm skriver i förordet till boken: "'Den bergtagna' hör till slutfasen av Victoria Benedictssons liv. De två utkasten, novellen och dramat, kom till parallellt och om båda gäller nog författarens ord att hon trodde det var de som skulle komma att leva längst efter henne. /---/ Den kvinnliga huvudpersonen är inte bara en kvinna bunden av tidens konventioner, hon är också av en sort som bara älskar en gång, som ger allt i kärleken. /---/ Erfarenhetsgrunden var Victoria Benedictssons möte med Georg Brandes - att rista ur det egna hjärtat vad det innebar att ge sig till en man. /---/ Hon upplevde sig ha förlorat sitt jag, som i dramat och novellen var hon en kvinna under inflytande, en bergtagen."

Under sina sista år skrev William Shakespeare sagoaktiga skådespel. I balansen mellan tragedi och komedi fann han en gåtfull och rörande ton, kryddad med sammanvävda intriger och övernaturliga inslag, som dessutom förhåller sig mer fritt till tid och rum. På teatern har dessa rika dramer oftast bearbetats, men läsaren kan här stifta bekantskap med dem i sin helhet. I denna volym presenteras två av Shakespeares mest säregna sagospel i nyöversättning av Jan Ristarp: "Stormen" - om en förorättad trollkarl som vill återta sitt hertigdöme medan hans dotter förälskar sig i sonen till en fiende. "Cymbeline" - om en vacker kungadotter som gifter sig mot faderns vilja och en landsflyktig svärson som får ångra ett vad om hustruns dygd. Shakespearekännaren Kent Hägglund bidrar med ett initierat efterord.

Österrikaren THOMAS BERNHARD (1931-1989) tillhör efterkrigstidens stora europeiska författare. Hans oefterhärmliga språkanvändning i kombination med den konsekventa och obarmhärtiga kritiken mot det österrikiska samhällets ovilja att göra upp med nationalsocialismen gjorde honom till en kultförfattare under 60-, 70- och 80-talet. Hans böcker har överlevt honom och finner än idag nya läsare världen över.<br/><br/>Thomas Bernhards dramatik har spelats sparsamt på svenska scener men ingår i standardrepertoaren på många teatrar i Europa. Bernhard är en genreöverskridande författare, vars dramer ofta har samma slags avskalade rollistor, intriger och miljöer som romanerna, medan romanerna i sin tur lånar friskt ur teaterns verktygslåda. I en utgåva med tre av hans sammanlagt cirka tjugo pjäser -- <i>Jaktsällskapet, Minetti</i> och <i>Ritter, Dene, Voss</i> -- kompletteras här bilden av dramatikern Thomas Bernhard.<br/><br/><b>JAKTSÄLLSKAPET</b><br/>(Uruppförande på Burgtheater i Wien 1974)<br/>Den enarmade och sjuke Generalen har kallat ministrar och kungligheter till jakt. Hans fru gör allt för att ministrarna inte ska avsätta den döende maken och undanhåller samtidigt för honom faktumet att hans stora skog drabbats av ett barkborreangrepp. Dramat utspelas främst mellan Generalskan och Författaren, som i en klassisk scen spelar oräkneliga partier 21.<br/><br/><b>MINETTI</b><br/>(Uruppförande på Staatsschauspiel Stuttgart 1976)<br/>Den uppburne skådespelaren Minetti står på nyårsnatten i en hotellfoajé och väntar på en teaterdirektör som erbjudit honom rollen som kung Lear. I en lång, karakteristisk Bernhardmonolog talar han om livet och teatern och allt däremellan, medan han tålmodigt väntar och väntar. En specialskriven pjäs för Bernhards favoritskådespelare Bernhard Minetti.<br/><br/><b>RITTER, DENE, VOSS</b><br/>(Uruppförande på Salzburger Festspiele 1986)<br/>Ett syskondrama. Brodern Ludwig tillbringar en permission från mentalsjukhuset hos sina två bort- skämda skådespelerskor till systrar. Han blir upppassad av dessa tills han i ett ohämmat utbrott, som inte är den vane Bernhardläsaren främmande, låter dem få höra den ena sanningen den andra. Pjäsen är liksom Minetti uppkallad efter uruppsättningens skådespelare. Gavs i en hyllad uppsättning på Dramaten våren 2017 i regi av Gunnel Lindblom.<br/><br/>Dramerna är översatta av JAN ERIK BORNLID, som tidigare översatt nio av Bernhards böcker, däribland pjäsen <i>Heldenplatz</i> som utkom i bokform på svenska 2011.<br/><br/>Utgåvan innehåller en introducerande essä av TOMAS FORSER, mångårig teaterkritiker och professor i litteraturvetenskap.

Fem pjäser av Ingmar Simonsson som hänger samman tematiskt: Den förbannade godheten Rara Saras skugga Hundrundan i Vanadislunden Krigsreportern Krigsreporterns hemkomst

Fedra och Andromaque a?r Jean Racines mest bero?mda tragedier. Ha?r publiceras de i o?versa?ttning av Anders Bodega?rd som o?verfo?rt fransk-klassicismens stra?nga alexandrin till en modern och levande svenska. Magnus Florin har skrivit ett fylligt efterord och dessutom tas den kritiska receptionen upp genom nyo?versa?ttningar av texter av ta?nkare som Michel Foucault, Roland Barthes och Jean Starobinski.

Tredje Rikets fruktan och elände bygger på ögonvittnesskildringar och tidningsnyheter från Nazityskland. Bertolt Brecht (1898-1956) och hans medarbetare Margarete Steffin (1908-1941) skrev pjäsen i exil. De 24 scenerna är ett montage från olika samhällsområden och yrken, tillspetsade situationer och stillsamma vardagsmiljöer. I de korta scenerna undersöks hur nazismen infiltrerade vardagslivet, i uttryck och hållningar, i något glidande som långsamt ledde till maskinell utrotning av människor och hänsynslös terror. Brechts scener speglar hur medvetanden och förhållningssätt förändras av ett politiskt partis framgångar, som om man inte märker att detta parti är djupt människofientligt. Pjäsen framfördes första gången i maj 1938 i Paris. De åtta scener som spelades försågs med titeln 99%, en ironisk referens till den folkliga uppslutningen kring Hitler i det tyska valet i mars 1936.

I väntan på intighetens inträde låter sig J. S. Bach intervjuas av en föredragshållare. Öppenhjärtigt och egensinnigt berättar han om sin syn på tid och konstnärligt skapande, metod och inspiration, vännerna R. M. Rilke, I. Stravinskij och A. Schönberg, G. Perecs brödsmulor och tupparna på Patmos. Boken är en dialog, ett litet teaterstycke för två röster. Med den CD-skiva som följer med boken antar den formen av en radiopjäs. En radiopjäs för hemmabruk. Love Derwinger tillhör kretsen av Sveriges främsta pianister. Detta är hans andra bok. Den första, "Godnatt", kom ut 2010.