Svenska

<p></p><p>Få internationella tvister är lika uppmärksammade som Israel-Palestina-konflikten. Ändå kan den ­vara svår att förstå, både för dem som studerat den utförligt och för dem som nöjt sig med att ta del av bevakningen i media. </p><p>Vad handlar konflik­ten egentligen om? Hur uppstod den? Hur kan den lösas? Det är frågor som den israeliske historikern Ilan ­Pappe grubblat över i flera decennier. I Kort historik över Israel-­Palestina-konflik­ten försöker han, utan att förenkla mer än nödvändigt, formulera sina svar. </p><p>Boken är emellertid inte bara en saklig historisk översikt av en djupgående och långvarig internationell konflikt. Den är också en flam­mande appell för upprättandet av en demokratisk stat, för alla dem som idag bebor det historiska området Palestina, som den på sikt enda möjliga lösningen.</p><p></p><p><br/>OM ILAN PAPPE<br/><br/>Ilan Pappe är född i Haifa i Israel. Han var soldat i den israe­liska armén under okto­berkriget. Han har varit verksam som histo­ri­ker i närmare 50 år vid universitet i Israel  och Storbri­tannien. Han har skrivit ett tiotal böcker om Mellanöstern med sär­skilt fokus på Israel och ­Palestina.</p><p><br/>ILAN PAPPE OM BOKEN</p><p>Vi måste tala om Israel och Pale­­stina på ett nytt sätt. Det är meningslöst att tala om fred som om båda sidor har lika stor del av skulden när processen vi faktiskt talar om är avkolonisering. Det historiska Pale­stina har utsatts för bosättar­kolonialism under mer än hundra år och har fått betala ett högt pris.</p><p>Avkolonisering är ett ord som är nära förbun­det med ett par andra uttryck som undviks i den all­män­na politiska debatten i väst när det gäller Israel och Palestina, nämligen befrielse och för­soning.</p><p>Jag påstår inte att jag har svaren på hur vi upp­- når dessa ädla mål. Den palestinska befrielserörel­sen måste avgöra hur en lösning kan genomföras i praktiken, en lösning som innebär rättvisa för alla som lever i det historiska Palestina i dag, ­inklusive israeliska judar. </p>

<p>Ingen av Sveriges grannar har gett landet lika många anledningar till misstänksamhet och rädsla som Ryssland. Ryssen är den hävdvunne farlige främlingen och det är inte svårt att förstå varför: skärgårdshärjningarna kring 1720, invasionen 1808, den tsaristiska repressionen vid förra sekelskiftet, Stalins tyranni och aggression mot Finland 1939, kärnvapenhotet under efterkrigstiden, Raoul Wallenbergs öde, Putins krig mot Ukraina, och så vidare. Vi har lärt oss att Ryssland = Fienden. Den här boken spårar Sveriges relation till Ryssland tillbaka till vikingatiden. För ett drygt millennium sedan var banden mellan våra länder nära och goda men relationen har senare definierats som arvfiendskap.   </p><p>Historien har aldrig varit förutsägbar, och framför allt - den är inte slut. Att Sverige nu lämnar sin alliansfrihet och rättar in sig i Natoledet är en direkt konsekvens av en historiskt betingad fruktan för grannen i öster. </p><p><i>"Bokens storhet ligger framför allt i att den lyckas skapa en fördjupad förståelse av hur nutiden och historien hela tiden samverkar i skapandet av vår världsbild och i bilden av den idealtypiske ryske fienden."</i> BTJ, Mats K.G. Johansson </p><p><i>"Den som vill lära sig av och förvånas över Rysslands sätt att hantera inrikes och utrikes motståndare kan med fördel läsa Dick Harrisons bok (...).  Den kunde inte vara mer välkommen, och inte bara på grund av dess aktualitet utan också därför att den är det första seriösa, genomforskade försöket att skriva denna historia. (...) Kunskaper om de historiska relationerna mellan Sverige och Ryssland är nödvändiga om vi vill förstå de processer som pågår i dag. Författaren delar generöst med sig av sitt närm</i><i>ast encyklopediska vetande."</i> SvD, Bengt Jangfeldt</p>

<p><b>Den 14 oktober 1066 gick hertig Vilhelm av Normandie till angrepp mot kung Harold Godwinssons styrkor på Senlac Hill i sydöstra England. </b>Vilhelm segrade och kröntes till kung på juldagen. Segern innebar att England knöts politiskt och kulturellt till den franskspråkiga kontinenten och att en ny feodal regim etablerades på Brittiska öarna.</p><p>Dick Harrison skildrar den blodiga uppgörelse som har gått till historien som slaget vid Hastings.</p><p>I bokserien <i>Världens dramatiska historia</i> kombinerar författarna kunskap och berättarglädje. Här ges en fängslande inblick i historiens mest kända perioder och personöden.</p>

<p><b>Jesus - historiens mest kända individ - finns det mer att skriva om honom? Ja, anser historikern Dick Harrison, särskilt om man vänder på perspektiven och ställer frågor som är intressanta för nutidsmänniskan. </b></p><p>Alla har hört talas om mannen från Nasaret som var verksam i Galileen, hamnade i bråk med de styrande i Jerusalem och avrättades i relativt ung ålder. I den här boken går Dick Harrison flera steg längre och skildrar inte bara den historiska personen Jesus utan resonerar också kring fundamenten i kristendomen uppståndelsen, himmelsfärden, miraklen. Finns det historiska belägg för detta?</p><p>Jesus är en problematiserande, kunnig levnadsteckning över en av världshistoriens mest omdebatterade människor. Det är upp till läsaren att avgöra om problemen får sin lösning och om författaren bringar nytt ljus över Jesu liv och gärning. Eller som objektet för denna bok själv skulle ha konstaterat, sök, så skall ni finna . </p><p>Boken ingår i serien <i>Världens dramatiska historia.</i></p>

Stockholm före Stockholm. Från äldsta tid till fram till 1300 Vad fanns där Stockholm nu ligger innan den medeltida staden byggdes? Fanns här människor och bebyggelse, eller var det bara obebyggda berg och skogar? Stockholmsområdets äldsta historia är ganska okänd och få vet att trakten har varit bebodd ända sedan stenåldern. Runstenar, ortnamn och arkeologiska fynd kan emellertid berätta historien om den plats som med tiden blev en stad. I den här populärvetenskapliga antologin skriver tio forskare om alla de människor som först bodde här och bedrev bl.a. säljakt, fiske och jordbruk och varför det på medeltiden byggdes en stad just i detta område. Författarna är verksamma som arkeologer, ortnamnsforskare, runologer och kvartärgeologer. Tillsammans skildrar de i Stockholm före Stockholm en delvis okänd historia och ger flera nya infallsvinklar på det förflutna.

För ett stort antal svenskar var de ryska revolutionerna 1917 inte bara något man läst om i tidningar. De utspelades utanför halldörren eller salsfönstret. Bolsjevikernas novemberkupp gav hårt avtryck på arbetsplatsen, och den kastade ekonomin över ända. Tusentals svenskar levde och arbetade i Ryssland, många ägde företag eller fastigheter där. Hur skulle händelserna tolkas? Reaktionerna skiljer sig medan några snabbt blir pessimister och försöker lämna Moskva och Petrograd snarast möjligt, förblir andra optimister och ser revolutionen som ett övergående fenomen. Revolution! Svenska erfarenheter från Ryssland redovisar och återberättar ett unikt material: svenskars brev och berättelser från ett Ryssland vars framtid ännu är osäker och där bokstavligen allt står på spel från dag till dag. I antologin medverkar docent Bengt Jangfeldt, författaren Ulrika Knutson, docent Martin Kragh, fil dr Benito Peix Geldart och professor Gunnar Åselius. Förord av Alexander Husebye. Revolution! Svenska erfarenheter från Ryssland är den elfte volymen i skriftserien Näringslivshistoria, vilken ges ut av Centrum för Näringslivshistoria

<p>Under tio år, 1935-1944, förde den rumänsk-judiske författaren Mihail Sebastian en dagbok som när den slutligen publicerades i Rumänien 1996 föranledde en livlig debatt om landets antisemitism och roll under andra världskriget.  </p><p>Sebastian tillhörde mellankrigstidens intellektuella miljö i Buka­rest och bland hans vänner räknades några av de mest inflytelse­rika författarna och tänkarna under det rumänska 1900-talet, bland dessa religionshistorikern Mircea Eliade, filosofen Emil Cioran och dramatikern Eugène Ionesco. </p><p>Dagboken skildrar naket den långsamt krypande brutaliseringen på alla nivåer i det rumänska samhället. En stor del av intelligentian, många av Sebastians kollegor och närmaste vänner, sluter upp bakom de spirande fascistiska r­örelserna och hans eget manöverutrymme blir allt mindre. </p><p>Dagboken är inte bara en krönika över de mörkaste åren av euro­peisk antisemitism, utan också en författares anteckningar om det dagliga arbetet i skuggan av världspolitikens konvulsioner. Här finns noteringar om böckerna han läser, den klassiska musiken som rattas in från de utländska radiostationerna, hans komplicerade kärleks­affärer här finns ansträngningarna och självtvivlet, motgångarna och framgångarna.  </p><p>Mihail Sebastians dagbok har översatts till en rad europeiska språk och presenteras nu i svensk översättning av Inger Johansson. Boken inleds med ett förord av författaren och essäisten Henrik Nilsson.</p><p><b>Röster om Dagbok 1935-1944</b></p><p>"Det är 649 sidor viktig, för att inte säga oumbärlig, läsning som nu också kommer ut i en fin svensk översättning av Inger Johansson och med ett upplysande förord av Henrik Nilsson. Det är, som vanligt, ett litet förlag som står för den här bedriften: h:ström." - Thomas Kjellgren, Kristianstadsbladet.</p><p>"Ett unikt vittnesmål från nazismens tidevarv" - Salomon Schulman, Expressen.</p><p>"Ovärderligt dokument omöjligt att sluta läsa" - Cecilia Hansson, SvD. </p><p>"Dagboken [är] obligatorisk läsning." - Leif Zern, DN.</p><p>"Dagbok 1935-1944 är sannolikt den allra viktigaste pusselbiten för att förstå stämningen som rådde under dessa fatala krisår, då fascismen och antisemitismen slog ut med full kraft i det rumänska samhället och möjliggjorde massavrättningar, pogromer och djupt inhumana särlagstiftningar för den judiska befolkningen." - Ludvig Köhler, Ord &amp; bild</p><p>"Förtjänar att stå i samma bokhylla som Anne Franks Dagbok och att nå samma stora läsarskara." - Philip Roth</p><p>"Det är en kuslig dagbok. Långsamt kryper en undergångskänsla fram som förföljer mig även utanför läsningen antagligen med viss hjälp av coronapandemin. Boken dog syrebristdöden i takt med att livsgnistan hos Sebastian slocknade. Resignationen och likgiltigheten lika mörka som trycksvärtan. Under de sista åren upptas sidorna mest av korta anteckningar om kriget. 'Tristess, äckel, likgiltighet, olust' är vad han känner och dagboksskrivandet framstår som 'en dålig vana, ingenting mer.' Någonstans i de sista sidorna kallar han den för en krigsbok. Han är vid det här laget en skugga av sitt forna jag." - Robert Myhreld, Ny tid</p>