Franska

Alex är en 18-årig ung man som länge har varit ett stort fan av fantasy-filmerna om Arthur och Minimojerna. I samband med hans födelsedag så överraskar kompisgänget med att ta med honom till det övergivna huset där den faktiska filmserien spelades in. De är dock omedvetna om att de är på väg att hamna mitt i en dödlig fälla, och gestalterna från barnfilmen verkar ha stannat kvar, även i verkligheten.<br/><br/>Regisserad av Barthélémy Grossmann, och med ett manus av Luc Besson själv, är Arthur, Malédiction den första filmen i Arthur och Minimojerna-serien att bli barnförbjuden.

Lilla Nelly älskade sin mormor innerligt. Nu är hon död och hennes mor Marion har svårt att tackla sorgen. Så när familjen ska rensa ut mormors hem så blir minnena för starka. Mamma kan inte vara kvar. Hon flyr. Ensam kvar med sin far går Nelly på upptäcktsfärd i skogen bakom huset. Där träffar hon en jämnårig flicka, som liksom Nellys mor heter Marion. Det är något mystiskt och ytterst välbekant med henne. Tanken svindlar. Kan hon rentav vara Nellys mor... som barn?!<br/><br/>Céline Sciamma låter framtid och dåtid mötas på ett oväntat sätt i sin senaste film och en magisk värme uppstår. "Sciamma har seglat upp som den stora förnyaren av fransk film", skrev SvD vid premiären av filmen, som mottogs med lika lysande recensioner som hennes tidigare verk Porträtt av en kvinna i brand, Girlhood och Tomboy.

Min sommar i Provence är en perfekt sommarfilm för alla med solsken i blick och skrubbsår på knäna. Det är en film både för vuxna som minns sin barndom och för familjer med barn i skolåldern. Skön naturlyrisk stämning kombineras med omvälvande inslag, som den första kärleken och insikten att vuxenvärlden har sina komplikationer i form av oskrivna lagar, hemligheter och lögner. Christophe Barratiers ger oss en hjärtevärmande, soldränkt och nostalgisk historia, tonsatt av cikadornas sång.<br/><br/>I gränslandet mellan barndom och tonår åker Marcel med sin mamma, pappa, sina syskon och mostrar och morbröder från stadslivet i Marseille ut till sommarhuset på landsbygden i Provence. Tillsammans med vännen Lili, en bondpojke från granngården, vandrar han över de lavendeldoftande kullarna, undersöker grottor och jagar småvilt. En dag under sina strövtåg stöter de två pojkarna på den mystiska flickan Isabelle. Marcels öde är beseglat. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Tillsammans upplever Marcel, Lili och Isabelle en underbar sommar av äventyr och upptäckter som till hösten övergår i svek och besvikelser när vuxenvärldens plikter börjar överskugga tillvaron.<br/><br/>Filmen är baserad på Le temps de secrets från 1959, den tredje av fyra böcker filmskaparen och författaren Marcel Pagnol skrev om sin egen barndom. Älskade litterära klassiker som filmatiserats många gånger i Frankrike. Marcel Pagnol var först med att göra dialogbaserad talfilm på franska och drev sin egen filmstudio utanför Marseille från 1932 och fram till kriget. Han var också den första filmskaparen som blev invald i Franska Akademin. Marcel Pagnols romaner har legat till grund för succéfilmer som Jean de Florette och Jean de Florette del 2 - Manons källa.

OM KONSTNÄRSPARET PIERRE OCH MARTHE BONNARD OCH DEN SVÅRA KONSTEN ATT ÄLSKA<br/><br/>Filmen om konstnärsparet Pierre och Marthe Bonnards liv, BONNARD - KONST OCH KÄRLEK, har svensk biopremiär den 28 februari i samband med öppnandet av utställningen BONNARD OCH NORDEN på Nationalmuseum.<br/><br/>När konstnären Pierre Bonnard i sin jakt efter en ny modell springer på Marthe blossar passionen upp redan vid första sittningen. Den där första starka attraktionen växer till en kärlek som håller genom decennierna. I med- och motgångar, trots uppslitande svartsjuka och andra kriser håller Pierre och Marthe ihop. Av konstnärens alla tavlor är drygt två tredjedelar porträtt av Marthe. En historia om stor konst och den himlastormande kärlek som var dess källsprång.<br/><br/>Regissören Martin Provost har tidigare gjort andra konstälskande filmer som flerfaldiga Césarvinnaren Séraphine (2008), om konstnären Séraphine de Senlis. Han porträtterade också författaren Violette Leduc i Violette (2014). I den färgstarka Bonnard - konst och kärlek får vi följa de två huvudpersonerna från det att de träffas med nedslag i åren 1914, 1918 och 1942. Cécile de France och Vincent Macaigne är självlysande i sina roller som det passionerade konstnärsparet.<br/><br/>-<br/>"Ett sinnligt och intimt relationsdrama om kreativa människor" - DN<br/>"Cécile de France gestaltar Marthe med stor omsorg och regissören Martin Provost och Vincent Macaigne gör ett fint jobb." - GP<br/>"Vacker" - TV4<br/>-<br/><br/>"Jag älskar den! Mycket mycket vacker film" - Positif<br/>"Cécile de France och Vincent Macaigne är fullkomligt utsökta i denna romantiska biopic"<br/>- Cine Serie<br/>"Underbara miljöer och stor livsglädje bidrar till filmens charm" - Cineuropa<br/>"Cécile de France i en av sina bästa roller" - Sortir à Paris<br/>"Starka penseldrag och dito känslor" - Screen Daily<br/>"Elegant, bildskön med fantastisk rollsättning" - Cine Serie<br/>"Berättad med en vacker och rik palett" - Télérama<br/>"Martin Provost återvänder till sina rötter" - France TV

Många omvälvande saker i livet börjar med ett slumpmässigt möte. Igor Parat är en 40-årig klok och intelligent kille. Till vardags arbetar han som han cykelbud och levererar ekologiska grönsaker. Eftersom han föddes med cerebral pares och har svårt med tal och motorik har han inte lyckats så bra med den sociala delen av livet. På fritiden lever Igor nästan helt och hållet i sitt huvud. Filosoferna Nietzsche, Socrates och Spinoza är hans enda umgänge. En dag råkar han ut för en trafikolycka när hans cykel blir påkörd av en bil. Föraren är hans raka motsats. Den 58-årige begravningsentreprenören Louis Caretti är världsvan, somliga skulle säga världstrött och ganska bitter, efter att under många år ha drivit familjens begravningsbyrå. Trots många olikheter blir mötet början på en otippad vänskap mellan männen. I en begravningsbil ger de sig ut på en omvälvande road trip. Under resan börjar de ifrågasätta hur de lever sina liv och ta avgörande steg mot att uppleva sann frihet, lycka och självrespekt.<br/><br/>Följ med på en filosofisk resa där ett omaka par tar till sig visdom från vardagens med- och motgångar. I ena huvudrollen och regissörsstolen ser vi Alexandre Jollien. Han är tänkare och lärare med många böcker om levnadsvisdom, samt framträdanden i tv och på film bakom sig. Vackra själar är hans debut som manusförfattare och regissör. Jollien föddes med cerebral pares. Hans liv förändrades i mötet med filosofin som gav honom styrka och ledde in på nya kreativa spår. Filmens andre regissör och huvudroll är Bernard Campan. En riktigt veteran vars karriär tog fart som del av komikertrion Les Inconnus (De okända - ett namn de motbevisade mycket snart) under slutet av 80-talet. Campan har arbetat konstant som skådespelare och regissör sedan filmdebuten 1995 med Les Trois Frères och har på senare år gjort exempelvis Bröder på flykt.

Det sägs att vägen till mannens hjärta går genom magen. Den här franska pärlan om mat och kärlek, med Juliette Binoche i huvudrollen, vänder på rollerna. Året är 1885. Den makalösa kocken Eugenie (Juliette Binoche) har arbetat för den berömda gourmeten Dodin i 20 år. Med tiden förvandlas deras relation till en romans som ger upphov till alltmer enastående rätter, den ena läckrare än den andra. Men Eugenie älskar sin frihet och vill inte gifta sig med Dodin. Så han bestämmer sig för att göra något som han aldrig tidigare har gjort: Att laga mat åt henne.

Brahim är en ung man med en stor hemlighet som han vill släppa ut, han är homosexuell. En hemlighet som han måste dölja från sin familj, då kulturen som han kommer ifrån inte alls skulle acceptera hans sexuella läggning. Under sin mammas födelsedagsfirande, som hade kunnat vara ett passande tillfälle att ta de första stegen för att komma ut, blir den dåliga stämningen ett faktum då frågan än en gång kommer upp i förtäckta ordalag. Brahim lämnar i frustration sin förtryckande familj och ger sig av ut i Bryssels nattliv, där ett fasansfullt möte väntar.<br/><br/>Inspirerad av verkliga händelser och med långa oförlåtande tagningar, har den belgiske regissören Nabil Ben Yadir skapat en fruktansvärt rå berättelse som känns chockerande närgången, då händelserna som visas både är ur offrets och förövarens perspektiv. Filmen har visats på biografer runt om i Belgien, men åtföljdes då av en varning och rekommenderad ålder på 18 år, något som annars inte förekommer på biograferna i landet. Med kraftfull tryckande stämning och knivskarpt foto gräver sig filmen ner i hatets och homofobins mörkaste vrår.