Franska, Engelska

Oscarvinnare! Sandra, Samuel och deras synskadade son Daniel har under det senaste året levt i en avlägsen bergsstuga. När Samuel hittas död utanför, så inleds en undersökning av "dödsfall under misstänkta omständigheter". Mitt bland alla frågetecken så anklagas Sandra. Men är det självmord eller mord? Ett år senare besöker Daniel sin mors rättegång som visar sig vara en ren och skär dissekering av hans föräldrars relation.

Agathe (Camille Rutherford) är lika charmig som motsägelsefull. Hon är singel, men drömmer om en romans värdig Jane Austens berättelser. Hon arbetar i bokhandel, men drömmer om att bli författare. Hennes fantasi är livlig men hennes kärleksliv obefintligt. Det känns som att verkligheten aldrig kommer att kunna leva upp till böckernas värld, men så blir Agathe inbjuden att besöka England och huset där Jane Austen bodde. Här får hon en chans att tackla allt som skrämmer henne - att förverkliga sin dröm om att skriva, och om att bli kär.

Den unge brevbäraren Jules älskar opera över allt annat. Speciellt om rösten tillhör Cynthia Hawkins, den bedårande storheten som hårdnackat vägrar att få sin röst överförd till ljudband. Till mångas förtret förstås. Så när Jules lyckas göra en hemlig inspelning av divans bejublade pariskonsert blir han måltavla för ett par mycket hotfulla musikpirater. Och när bandet sen förväxlas med en kassett med viktiga mordbevis ger sig även stadens mest ökända mördare ut på jakt efter den vettskrämde brevbäraren...<br/><br/>När DIVA kom 1981 gjorde den sensation. Ingen hade sett något liknande. Detta blev starten för den franska våg av visuellt spektakulära filmer som under 1980-talet kom att kallas Cinéma du Look. Luc Besson och Leos Carax var två andra förgrundsfigurer. Fem år senare följde Beineix upp sin inflytelserika film med storsuccén Betty Blue.

Extremt limiterad och numrerad Criterion Collection med bok.<br/><br/>Marie (Marie-Pierre Castel) och Michelle (Mireille D'Argent) är på flykt undan rättvisan och korsar såväl kyrkogårdar som mörka skogar på sin färd. Beväpnade med såväl pistoler som förföriska kroppar lyckas de ta sig ganska långt, tills de slutligen hittar ett till synes övergivet slott. De bestämmer sig för att övernatta därinne, men när skymningen faller kommer slottets alla vilddjur fram ur skuggorna. Herre över slottet är den så kallade Siste Vampyren som äntligen snärjt vad han allra mest trånat efter - ett par unga flickor som kan införlivas i hans blodtörstiga släkte av undersåtar.<br/><br/>Jean Rollin är av många filmälskare betraktad som den främste vampyrskildraren, eftersom hans filmer vågar skildra såväl det våldsamma som det erotiska i vampyrernas natur. Requiem for a Vampire är även ett fint exempel på hans visuella konstnärsskap. Med en läcker fusion av surrealism, erotik och skräck där betydligt mer sägs i bild än i ord, framkallar Rollin närmast hypnotiska effekter i sin skildring av de två väninnornas resa mot helvetet.

Indokina i slutet av 1920-talet. I den fuktiga värmen på färjan vid Mekongfloden står en femtonårig flicka och drömmer. Hon har en vit hatt på huvudet, den körsbärsröda munnen trutar. Inifrån sin stora, svarta limousin betraktar en man henne. Med kullerbyttor i hjärtat träder han fram och erbjuder henne skjuts. Så inleds deras ångande passion, där mötena alltid sker ihemlighet. Bakom låsta dörrar. Här njuter hon av den nyuppväxta sexualiteten och han företar långa resor längs hennes unga trånande kropp. Men deras kärlek är dömd från början. Hon är fattig, oskuld och vit. Han är förmögen, erfaren och asiat - och utlovad till en annan. Hans far ser hellre honom som död än tillsammans med en vit flicka!