Sub Pop

Whiskey for the Holy Ghost är det andra soloalbumet från förre Screaming Trees vokalisten Mark Lanegan som kom först ut 1994, mitt under grunge-explosionen. Albumet visar upp Lanegan's växande mognad som låtskrivare och vokalist. Nu åter i tryck på vinyl.

Iron & Wine: Creek Drank The Cradle [Vinyl LP]

Father John Misty: Fear Fun [Vinyl LP]

Limiterad neonrosa vinyl.<br/><br/>"What Do We Do Now" är legendaren J Mascis femte soloalbum sedan 1996. Detta är uppenbarligen inte ett särskilt aggressivt utgivningsschema, men när man räknar in livealbum, gästspel och skivor som gjorts med hans olika andra band (Dinosaur Jr., The Fog, Heavy Blanket, Witch, Sweet Apple och så vidare) "klår J:s vecka ditt år", för att citera Lou Reed. Gästar gör Ken Mauri (B-52s) och Matthew "Doc" Dunn. Den här gången är Mascis solomaterial mindre avskalat med ett större ljud i åtanke, och arrangemangen ger en härlig och annorlunda spinn på Mascis omedelbart igenkännliga sound.

180 gram vinyl.<br/><br/>Afghan Whigs bildades 1986 och kom tack vare sina två grymma SubPop-plattor att dras med i grungesvängen och får ju anses att tillsammans med Soundgarden, Mudhoney, Pearl Jam (Nirvana är så självklara) vara ett av den vågens mest respekterade. 1993 släppte de sitt genombrottsalbum Gentlemen, 1998 kom deras senaste album 1965. Nu sexton år senare är de tillbaka på moderskeppet SubPop för att släppa uppföljaren - Do to the beast. Här visar Greg Dulli och hans compadres att de fortfarande är att räkna med. Få sångare kan ju låta så melankoliska som just Mr Dulli och gillade man Gentlemen så är ju Do to the beast ett måste; Det är ju inte för inte som nutida storheter som The National, Hold Steady, Gaslight anthems etc håller Afghan Whigs fana högt.

Stella: Up And Away [Vinyl LP]

Solodebuten från Low's Alan Sparkhawk är en på en gång ett djärvt nytt, elektropop-influerat äventyr och en naturlig förlängning av innovationen och experimenterandet som drev hans arbete som medlem i legendariska Low. Det är Sparhawks första album sedan den tragiska<br/>förlusten 2022 av hans fru och partner i Low, Mimi Parker. Och visst är musiken påverkad av saknad och sorg men det vore direkt förminskande att se det som den enda inspirationskällan till detta provokativa och spännande album. På många sätt känns 'White Roses, My God' som ett<br/>tydligt bryt med det förflutna. Ändå är det samma rastlöshet och experimentlusta som alltid drivit Low framåt. För Sparhawk är det ännu ett steg i den oändliga processen att finna sig själv.