Rootsy

Sveriges bluegrass-kungar med sin fjärde skiva. En mångfasetterade liten diamant. Förutom den väl inpräntade grunden av hårt drivande bluegrass bjuder vi nu även lyssnaren på spännande krumsprång över till nordisk tradition, tejano-inspirerade tongångar, a capella-inslag och så klart en riktigt smäktande countryballad. 

"White Smoke & Pines" spelades in på två veckor på Israel Nashs ranch i Hill County utanför Austin, Texas, och är en kompromisslös tolkning av Ellens sånger och artisteri. <br/><br/>Israel Nash producerade plattan och Ellen kompas av hans turnéband. Inspelningen gjordes av Grammy-belönade teknikern Ted Young (Rolling Stones, Kurt Vile, Israel Nash med flera). Och Ellen Sundberg kom med ett rejält knippe starka originella sånger.<br/><br/>Albumet är väldigt mycket ett Ellen Sundberg Original. Sångerna har Ellens typiska signum med ett monotont tjurigt tempo och soundet målar bilder och känslor snarare än melodier som fyller ut. Utan att man märker det flyttas man in i Ellens universum. Väl där uppenbaras plötsligt ord och melodier som en tavla av Ellens unika personlighet. <br/><br/>Ett originellt grepp som Ellen provar på skivan är att blanda engelska och svenska. På låten "Vägen Är Lång/ The Road Is Long" finns verser på båda språken och refrängen är en mix. Det anmärkningsvärda med sången är att det låter totalt naturligt och självklart. Ett bevis på att Ellens uttryck är betydligt större än att mallas in i språk och genre. <br/><br/>Sångerna "Hollow", "What is Life" och "Headlights" tar med oss på en klaustrofobisk resa in i en 21-årings innersta värld med sökande, tvivel och ständiga undrande över identitet och Jag. "Swedish Inland", "Vägen är Lång/ Road Is Long" och "Yours & Mine" är sånger som avbildar en hemmatrygg ung kvinna som helt plötsligt befinner sig på vägen hela tiden. Och vilka vägar det skapar i den unga kvinnan. Vägar genom Ellens hembygd i Jämtland, Texas, eller Tennessee som skapar tankar och känslor som skapar sånger. <br/><br/>Låten "Thunder Man" pekar ut en ny riktning. Helt plötsligt hör man att det ligger ett tyngre sound och väntar för Ellen. Det andas tidiga Black Sabbath och det andas Grunge. Balladen "Maze Of Shadows" blöder sakta fram och tills Ellen säger "I´ll be your shadow if you´ll be my shadow. In The Maze of Shadows you belong to me". "Four Times" visar upp Ellens pophjärta med catchy refräng och direkta slingor. Allt görs med en självklarhet som nog bara Ellen kan svara på var den kommer ifrån. <br/><br/>Alla 20-åringar söker inte till Paradise Hotel i ett gränslöst behov av ytlig bekräftelse. Alla 20-åriga musiktalanger söker inte till Idol för att smita förbi kön och få en genväg mot en artistkarriär, kändiskap och berömmelse. <br/><br/>Tvärt om. De allra flesta gör det inte och har samma mänskliga behov av djupgående kärlek, respekt och integritet som generationerna före har haft. Ellen Sundberg skulle aldrig komma på tanken att söka sig till varken Paradise Hotel eller Idol. Ellen gör musik för att hon kan, Ellen gör musik för att hon måste. Vi lyssnar för att Ellen berör. Vi lyssnar för att Ellen behövs. <br/><br/>Debutskivan "Black Raven" släpptes i augusti 2013 och blev startskottet för en resa som den då helt oerfarne Ellen säkert drömt om men inte trott vara möjlig. "Black Raven" och första promotionturnén togs emot med många fina recensioner och starka publikreaktioner. Det stod direkt klart att Ellen Sundberg inte är "ytterligare en kvinnlig singer/songwriter i mängden". Recensenter, lyssnare och publik reagerade på Ellens musik och otvingade originalitet och redan vid första mötet skapades känslor som fick de allra flesta att förhålla sig. Ellen fick det bästa kvittot man kan få. Att hennes röst och musik berör och tvingar fram ett tyckande. PO Tidholm gav albumet 4/5 i betyg och skrev i DN: <br/><br/>"Medan barnen tittar på Idoluttagningen i rummet bredvid överröstar jag de wailande talangerna med Ellen Sundbergs skiva i köket, närmast övertydlig i min uppfostringsiver. Sundberg är kassörska på en lanthandel i södra Jämtland och har varken en konventionell röst eller ett inställsamt uttryck. Ellen Sundberg satsar och vill, svajar lite men härmas aldrig. Hennes låtmaterial är starkt, nästan i klass med First Aid Kits, och hennes röst både bär och övertygar." <br/><br/>De första att reagera på Ellens talang, drivkraft och musikaliska integritet har varit andra och oftast betydligt mer erfarna artister. Ellens första turné utanför Sverige var som support till Israel Nash på Irland. Både Israel och hans band blev helt golvade av Ellen och hon hittade i vänskapen med bandet ett musikaliskt samförstånd hon aldrig tidigare känt. På den långa Skandinavien-turné som följde fortsatte relationen mellan Israel och Ellen att fördjupas och när Israel återvände hem kontaktade han Ellen och vädjade att få producera hennes nya skiva. <br/><br/>Ellen har fortsatt att turnera och vinna public hela året. Bl.a. har framträdanden på AMA i Nashville och SXSW i Austin gett genklang och intresse i USA. SVT:s program Gokväll blev hennes första TV framträdande och SR:s Musikguiden besökte Östersund för tre livelåtar och intervju. <br/><br/>Ellens långa sommarturné med Doug Seegers och den dokumentär som gjordes från turnén har gett att väldigt många idag har koll på Ellen och hennes musik. Doug som använde Ellens band på turnén har inte missat många chanser att hylla Ellen och hennes musik: "I think Ellen is a magnificent talent for her age of only 21. Her songs are totally original and incredibly soothing. It amazes me how a girl so young can be so gifted. Her music is a true blessing."<br/><br/>Ellen Sundberg är 21 år och bor fortfarande i den lilla Jämtländska byn Bjärme. Hon jobbar inte längre på den lokala ICA-butiken. "White Smoke & Pines" är hennes andra fullängdsalbum. <br/><br/>Det är svårt att sätta fingret på vad som gör henne så speciell. För speciell är hon. Hennes melodier och arrangemang tar inte den lättaste vägen till lyssnarens hjärta men snirklar sig fram, söker och hittar nya stigar. Andra sätt att göra det på.<br/>-Pierre Hellqvist, Sonic, 8 av 10<br/> <br/>Det ett väldigt välgjort album där ljudbilden är stor och låtarna är långa. Det finns en genomgående och konsekvent estetik som håller ihop hela produktionen. Den lilla taffligheten från första skivan är borta, men Ellen Sundberg själv är däremot sig lik. Hon har en röst som tränger igenom, och en stark och vinnande personlighet. <br/>- Po Tidholm, DN, 3 av 5<br/> <br/>Ellen Sundberg tar stora kliv framåt. Sedan den löftesrika debuten har hon slagit sig ihop med Israel Nash och hans band, för att spela in uppföljaren White smoke and pines i Texas. <br/>- Mark Andersson, Rootsy<br/> <br/>Monotont, trögt och lysande <br/>- Dan Backman, Svenska Dagbladet, 4 av 6<br/> <br/>Det låter lite mer drömskt, lite mer svävande. Men det låter fortfarande Ellen Sundberg - och det låter Jämtland. <br/>- Jonas Solberger, LT, 4 av 5

När Richard Lindgren för några år sedan blev inbjuden att turnera i Italien var det början på en romans. En romans som ledde till ett par fina låtar, till exempel magnifika "Sundown On A Lemon Tree", men som man trodde skulle rinna ut i sanden som distansromanser lätt gör. Så fel man kan ha. För den sanna romantikern Richard Lindgren var det bara början och med nya plattan "Malmostoso" tycks romansen med Italien övergå i en livslång, ömsesidig kärlek.<br/><br/>"Malmostoso" är inspelad i Pavia i norra Italien. De flesta musikerna är italienska och merparten av låtarna har skrivits i eller inspirerats av Pavia.<br/><br/>Kanske är det den nya omgivningen som inspirerat Richard Lindgren till stordåd? Kanske är det mötet med musiker han inte kan utan och innan som fått upp honom på tå? För "Malmostoso" är ett storslaget album. Man får lust att parafrasera salige Povel Ramels "Nya Skytvalsen": <br/><br/>Det här är det bästa han någonsin gjort<br/>Det är jävligt, jävligt bra<br/><br/>Låtmaterialet är genomgående urstark. Arrangemang och framförande har temperament, energi och lyster och diktaren Richard Lindgren överträffar sig själv. Ett varningsord är dock på plats. När poeten i "Merrion Row" sjunger "You played the concertina / I was milking cows" så tro honom inte. Richard Lindgren har sannolikt aldrig varit i närheten av en ko, än mindre mjölkat en. Men håll inte det emot honom, han har många andra förtjänster.<br/><br/>Richard Lindgren är en av Sveriges och kanske Europas bästa och mest produktiva låtskrivare. Genom åren har han på ett eller annat sätt publicerat mellan 130 och 150 låtar av förbluffande hög kvalitet. Han har försörjt sig som artist i 20 år utan att någonsin kompromissa med vare sig moral eller konst. Han har i stor utsträckning, på gott och ont, valt att ställa sig utanför det trygga välfärdssamhället för att helt ägna sig åt att skriva och sjunga sina sånger. <br/><br/>Om det finns någon poetisk rättvisa är det dags att Richard Lindgren får ta del av den nu. Världen borde väl fått nog av lättviktsmusik med flugviktstexter? Dags att göra plats på scenen för en tungviktare inom svensk musik: Richard Lindgren.<br/><br/>ps / "Malmostoso" är ett italienskt slanguttryck som på ett ungefär kan översättas med "dysterkvist" och har egentligen ingenting alls att göra med Richards hemstad Malmö.

"Tiltad" är Andi Almqvists femte album och för första gången har Andi valt att sjunga på svenska. Och visst är det en omställning för både sångare och publik, men inte så dramatisk som man kunde tro. Transformationen har inte gått över en natt, tanken att sjunga på svenska har Andi haft länge. Men det är inte så enkelt att slå om från engelska till svenska och Andi har slitit med att hitta rätt poetiskt tonläge. Och med en oförsonligt hård självkritik som spärr har arbetet tagit sin tid. Men nu är resultatet äntligen här i form av "Tiltad", nio omisskännliga Andi Almqvist-sånger och en oväntad cover i Anna-Lena Löfgren-klassikern "Regniga natt".<br/><br/>Andis senaste album "Warsaw Holiday" kom 2013 och samma år figurerade låten "I Was Not To You What You Were To Me" i Thomas Winterbergs filmsuccé "Jakten" med bland andra Mads Mikkelsen. Åren därpå turnerade Andi flitigt och bland annat blev det ett par långa, intensiva och utmattande turnéer i Italien. Och när han efter 30 dagar på livsfarliga syditalienska vägar kom hem utan en euro i plånboken, bestämde han sig för att ta en paus och och skaffa sig ett jobb man faktiskt kan tjäna pengar på.<br/><br/>Mitt i denna process fick Andi erbjudande att bli en av två sångaren i Skånska Dansteaterns uppsättning av Mikael Wiehes "Sånger från en inställd skilsmässa", som spelades i Malmö våren 2014 och turnerade i övriga Sverige vintern/våren 2017.<br/><br/>- Att tvingas förhålla mig till Wiehes texter och göra dem till mina egna blev till någon sorts genombrott för mig. Jag hittade ett sätt att sjunga på svenska som kändes rätt, berättar Andi.<br/><br/>Lusten att göra musik återvände och beslutet att sjunga på svenska den här gången kändes självklart.<br/><br/>"Tiltad" är inspelad och producerad av Mats Ingvarsson och Andi Almqvist i Bonegoat Studios i Malmö.

Taylor Chip: James Wesley Days/Best Of [CD]

Återkomsten med 2018 års album "Cry Baby" var startskottet för en kreativ explosion från kanadensiske sångaren och låtskrivaren Joe Nolan. Bara för några månader sedan släpptes sju nya låtar på "Rootsy House Sessions".<br/><br/>På uppföljaren "Drifters" fortsätter Joe Nolan på det väg han slog in på med "Rootsy House Sessions". Det är nertaget, huvudsakligen akustiskt och låtarna står ovillkorligen i centrum.<br/><br/>På CD-versionen får man dessutom hela "Rootsy House Sessions" som bonusskiva.<br/><br/>Joe Nolan blev ett namn för den skandinaviska publiken genom två längre turnéer och två hyllade album 2012 och 2013, "Goodbye Cinderella" och "Tornado". Trots sin ringa ålder imponerade han stort med sitt låtskriveri, sin stora röst och enorma scennärvaro. Och sedan försvann han. Flera år präglade av skivbolagstrassel, depressioner, tvivel och överdriven alkoholkonsumtion följde innan Joe under 2018 fick ordning på livet och karriären igen.<br/><br/>När Joe Nolans debutalbum "Goodbye Cinderella" släpptes i Europa 2013 hade han knappt lämnat tonåren bakom sig och ändå lät han som en gammal man. Röst, låtskriveri och sättet att ta sig an sin publik - allt vittnade om en artist och människa med lång erfarenhet och stor mognad. När han turnerade i Skandinavien som en del av ett singer/songwriter-paket med Chet O'Keefe och Johan Örjansson tog han publiken med storm.<br/><br/>Året därpå kom ytterligare ett briljant album. "Tornado" var precis som föregångaren producerad av den mästerlige gitarristen Colin Linden och stärkte Nolans position ytterligare. Och nu började det hända saker på hemmaplan också. Joe plockades upp av ett större skivbolag med storslagna planer och skyhöga ambitioner. Som inte riktigt delades av Joe och så småningom rann allt ut i sanden.<br/><br/>En tung period följde som vi tidigare nämnt, men 2018 var han redo att ge ut albumet "Cry Baby".<br/><br/>Under inspelningen av "Cry Baby" valde Joe Nolan att själv koppla ett fullständigt grepp över processen. Att helt enkelt bara lita på sig själv. Med lite hjälp av vänner förstås. Och resultatet blev ett ohyggligt starkt och personligt album. Joe berättar sin historia, rakt och rättframt. Brutalt ärligt om sina egna tillkortakommande och problem, men skivan speglar även ett helande och visar på en väg framåt.

Relationerna mellan folk i Sverige och Danmark kan nog med visst fog sägas ha blivit lite frostigare på senare år. Men ett strålande undantag är mötet mellan skånske musikern Svante Sjöblom och danska trion Twang. Där var det omedelbar kärlek och respekt och ljuv musik uppstod. Den musikaliska förståelsen och samsynen fanns direkt och efter ett drygt år av repetitioner och konserter har det nu blivit en första gemensam platta. Som helt enkelt heter "Svante Sjöblom & Twang".<br/><br/>"Svante Sjöblom & Twang" är en lågmäld men högintensiv musikalisk explosion. De fyra lyhörda musikerna möts med öppna sinnen fördomsfri attityd. Lägg därtill en gedigen hantverksskicklighet och ömsesidig respekt. Musiken är inte helt enkel att definiera men grovt sagt kan man säga att Svante & Twang hämtar inspiration från ett sekel av amerikansk populärmusik. Visst kan man dissekera helheten och hitta spår av bluegrass, old time country, ragtime, gospel och blues. Om man nu tvunget vill. Man kan också nöja sig med att konstatera att detta är fantastisk akustisk musik med djupa rötter. Helt utan nostalgiska tillbakablickar. För här finns ingen vilja att återskapa eller konservera. Istället är det musik som lever, andas och utvecklas här och nu.<br/><br/>Samma attityd återspeglar sig i valet av låtar på plattan med en prestigelös blandning av originallåtar signerade Svante Sjöblom och smakfulla och inte minst oväntade covers. Att hitta en låt av folksångaren Ola Bell Reed ("I've Endured") är kanske inte så konstigt, inte heller att hippiefolk-mästaren John Hartford är representerad med sin "In Tall Buildings". Men någon lyfter kanske på ögonbrynen åt Lovin´Spoonfuls "Jug Band Music" eller "Choices", en låt som dök upp på en sen George Jones-platta. Och när man väl konstaterat hur sömlöst Svante & Twang integrerar dessa låtar i sin repertoar, blir man inte ens särskilt förvånad - fast lite ändå - när de gör samma sak med Justin Biebers "Love Yourself". Men precis som bra musik är bra musik oavsett genre, är en bra låt en bra låt oavsett vem som skrivit den eller gjort den känd.<br/><br/>När Svante Sjöblom skivdebuterade med "I Guess My Troubles Just Begun" 2008 var han redan något av en veteran. Under sju-åtta års tid hade han turnerat land och rike runt och utvecklat sin talang genom att spela med och lyssna på sina betydligt äldre kolleger. Genom åren har han spelat med en lång rad svenska och danska musiker, bland andra Sofia Karlsson, Sofie Livebrant och Paul Banks.<br/><br/>Twang består av tre musiker med rötter USA och den jylländska myllan som spelar bas, banjo, fiol, gitarr och sjunger trestämmigt. Twang har sedan 2014 gjort ett otal konserter och funnit ett helt eget sound och en helt speciell musikalisk stämning.<br/><br/>Bandet möttes som studerande på "Det Rytmiske Musikkonservatorium" i Köpenhamn, där alla tre stack ut lite på grund av sitt intresse för den amerikanska folkmusiken. De tre musikerna har hela tiden haft lust att utmana på folkmusikscenen och tillsätta något nytt till traditionen. Två plattor i eget namn har Twang hunnit med, 2017 år "Bebzy Biddle" och fjolårets liveplatta "Live Tapes, Vol. 1".