Matador

"Sun" är det första studioalbumet med eget material sedan 2006 års storsäljande "The Greatest". Mycket har hänt sedan dess, och med ett nyvunnet självförtroende markerar "Sun" en ny milstolpe i Chan Marshalls karriär. På albumet står Marshall som ensam producent.<br/><br/>Röster om "Sun":<br/>"Sun är kanske årets mest lyckade och överraskande pånyttfödelse." Gaffa.<br/><br/>"Hon har fortfarande en av de där rösterna som når allra längst in, hittar fortfarande vinklar få andra skulle." Dagens Nyheter.<br/><br/>"Personligare - och poppigare än nånsin" Aftonbladet.<br/><br/>"Chan Marshall, aka Cat Power, står för årets comeback när hon på sin första skiva på sex år omformulerar sin musik på ett modigt och ytterst konsekvent vis." Göteborgs Posten.<br/><br/>"Ännu en triumf för rockens coolaste." Nöjesguiden.

Musikern och bildkonstnären Kim Gordon återvänder med sitt andra soloalbum, "The Collective", som är är inspelad i Gordons hemstad Los Angeles och följer på hennes fullängdsdebut "No Home Record" från 2019 och fortsätter hennes samarbete med producenten Justin Raisen (Lil Yachty, John Cale, Yeah Yeah Yeahs, Charli XCX, Yves Tumor).

"Funeral For Justice" är namnet på Mdou Moctars nya album som spelades in av den nigeriska kvartetten efter två års turnerande runt om i världen i samband med succéalbumet "Afrique<br/>Victime". På "Funeral For Justice" hör vi bandet spela högljuddare, snabbare och vildare än någonsin. Gitarrsolona är riviga och ljuder av rundgång, och texterna är passionerat politiska.<br/><br/>Låtarna på "Funeral For Justice" kretsar kring situationen i Niger, framför allt för tuaregerna, och antikolonialistiska teman genomsyrar hela albumet.<br/><br/>Bandet består förutom Mdou Moctar själv av kompgitarristen Ahmoudou Madassane, trummisen Souleymane Ibrahim och basisten tillika producenten Mikey Coltun. Det som från början var ett<br/>bröllopsband har vuxit till att bli ett av världens mest vitala rockband vars spelningar bjuder på elektrisk stämning, hög energi och dans - och inte sällan moshpits.

På Atlanta-baserade Algiers tredje studioalbum "There Is No Year" har Franklin James Fisher, Ryan Mahan och Lee Tesche hämtat inspiration från Blake Butlers dystopiska roman om konst, identitet och familj. Albumet spelades in i New York och har producerats av Randall Dunn (Sunn O))), Earth, Oren Ambarchi) och Ben Greenberg (Zs, Uniform, The Men) och målar upp en musikalisk upplevelse av postpunk & R&B från Atlantas industriella ljudlandskap.

Algiers följer upp debuten med albumet "The Underside of Power" och det är sällan vi nästan blåser av kontorsstolarna och får kämpa mot att våra huvududen exploderar! Inspelat i Bristol, England och producerat av Adrian Utley (Portishead) och Ali Chant närmare sig musiken kompromisslöst sydstats rap, northern soul, gospel, industriellrock och grime.

Algiers släpper ett nytt album och samarbetar bl a med Big Rube (The Dungeon Family), Zack De La Rocha, Billy Woods, Samuel T. Herring (Future Islands) och Jae Matthews (Boy Harsher).<br/><br/>Bandet som har byggt upp en av de senaste årens mest spännande kataloger följer upp sitt kritikerrosade förra album från 2020 med en 17-spårig samling vid namn "Shook".

"Making A Door Less Open" är den första samlingen av helt nya låtar med Car Seat Headrest sedan "Teens Of Denial" kom 2016. Albumet har skapats under fyra hela år och har spelats in två gånger - en gång med gitarr, trummor och bas och andra gånger i en MIDI-miljö med bara syntetiserade ljud. Under mixningsprocessen kombinerades dessa två ljudbilder gradvis.<br/>På "Making A Door Less Open" finns spår av nya fantasifulla vägar till låtskrivande och inpspelningar, och albumet sägs vara deras mest dynamiska och förutsättningslösa arbete hittills.