Stina Wirsén

<p>Vardagsdrama med hög igenkänningsfaktor.</p><p>Idag är det ledig dag. Mysigt! Men nalles pappa och mamma säger att det inte är så. Städdag är det. De tycker att alla måste hjälpa till. Åhhhh! Nalle fixar i sitt rum ... och glömmer att städa lite när hon hittar massor av fina saker. Mamma och pappa surar och tjatar. De stora glömmer aldrig att städa? Eller..?</p><p>Berättelserna om nallen, katten, nallegrisen och de andra är raka och enkla, men med stor finess och känsla. Stina Wirsén hittar de små nyanserna som gör vardagen till mäktiga, dramatiska äventyr med starka känslor.</p>

<p>In 1978, Astrid Lindgren was awarded the Peace Prize of the German Book Trade. She turned her acceptance speech into a fiery and compelling appeal to put an end to violence and tyranny, especially the violence that begins in the home and that affects children above all else. </p><p>This is a new edition of the speech, richly illustrated by Stina Wirsén, with a preface by Marta Santos Pais, Special Representative of the Secretary-General on Violence against Children, UN and an afterword by Thomas Hammarberg, Human Rights Adviser and Member of the first UN Committee on the Rights of the Child.</p>

<p>I år är det 40 år sedan Astrid Lindgren tilldelades den tyska bokhandelns fredspris. Sitt tacktal formade hon till ett flammande och angeläget upprop mot våld och tyranni. Talet är lika aktuellt än i dag, med sin raka beskrivning av ondskans mekanismer och vår starka längtan efter fred.<br/></p><p>Förord av Marta Santos Pais, FN:s Generalsekreterares särskilda sändebud i arbetet mot våld mot barn. Hon leder FN:s internationella arbete för att förebygga och eliminera allt våld mot barn.</p><p>Efterord av Tomas Hammarberg, en av Sveriges mest internationellt kända experter inom arbetet för mänskliga rättigheter. Barns rättigheter ligger Thomas varmt om hjärtat och i många år arbetade han för att FN:s Barnkonvention skulle bli verklighet.</p><p>Denna nya utgåva är rikt illustrerad av Stina Wirsén.</p><p><i>Vi vill alla ha fred. Finns det då ingen möjlighet att vi kan förändra oss, innan det är för sent? Att vi kan lära oss ta avstånd från våld? Försöka bli en ny sorts människor, helt enkelt. Men hur skulle det gå till, och var skall vi i så fall börja? </i><i>Jag tror att vi måste börja från grunden. Med barnen. </i></p><p><i>Astrid Lindgren</i></p>

<p>Sara, Stina och Lina är kompisar. Men att leka tre är inte lätt. Alltid är det någon som blir utanför. Stina och Linas namn rimmar och då får inte Sara vara med. Men Sara och Stinas namn börjar på s och då får inte Lina vara med. Men Lina och Sara har fyra bokstäver i sitt namn och då får inte Stina vara med. Alltid finns det någon anledning till varför den tredje inte får vara med!    </p><p></p>