Sara Granér

<p><i>"neandertalarna, dinosaurierna och de gamla egyptierna har tryckts ner i en shaker tillsammans med Granérs nallar och ordvrängningar. Ut kommer en svartrödgul komet, ett extremt expressivt album som kräver fokus och tid."</i> Malin Nauwerck, Aftonbladet</p><p>Sara Granérs nya serieroman <i>Den sjunde vännern</i> är en rörande, rolig, ambitiös och associativ evolutionshistoria om naturvetenskap, panik och att sakna neanderthalare. Men också om en längtan efter ett kollektiv i individualismens tidevarv.</p><p>Den som älskar och relaterar till Granérs absurda satirteckningar kommer att känna igen sig, samtidigt är <i>Den sjunde vännen</i> på många sätt en mörkare och mer suggestiv bok än hennes tidigare seriealbum. Berättelserna rör sig in och ut ur kroppen, bort i den tysta rymden och tillbaka till de första däggdjuren och en tid före språket, via kollapsade civilisationer, brott och straff, fängelseindustrin, arkeologiska utgrävningar och upplevelsen av att vara helt ensam i sin art. Vad skiljer kropp från själ, människa från djur, historia från nutid  eller är den sortens dikotomier i bara skuggspel? </p><p>Stilen är välbekant spretig och varierad, Granér skiftar vilt och blandar humor, allvar, fakta, poesi och grotesk i både text och bild  samtidigt som boken är mer tematiskt sammanhållen än någonting hon gjort tidigare. </p><p><b>Sara Granér</b> (född 1980) är en av Sveriges allra främsta serietecknare. Flera av hennes karaktäristiska språklekar har för många blivit personliga ordspråk, och hennes böcker har blivit såväl dockteater som poesiföreställningar. Den sjunde vännen är Sara Granérs sjunde bok och ett stort steg framåt för ett av det här landets få verkliga konstnärliga genier.</p>

En av samtidens största utmaningar är att ordna boende åt alla Sveriges invånare. Landet ska få hundratusentals nya bostäder under den närmaste tioårsperioden. Debatten om hur det ska gå till blir alltmer laddad. Det planerade bostadsbyggandet är värt enorma summor och föga förvånande kan varje påstående ha en dold agenda. Myter är berättelser som skapas av grupper i syfte att definiera sin identitet, genom gemensamma föreställningar och värderingar. Berättelserna ger ett ramverk för att förstå och rättfärdiga våra handlingar och världen vi lever i. Tillvaron blir uthärdlig och naturlig. Myten tränger undan andra berättelser och får dem att framstå som irrelevanta, felaktiga eller rent av dumma. De som tjänar på bostadsmarknaden: politiker, mäklare, banker, arkitekter, byggföretag och hyresvärdar framställer således sin beskrivning om bostadsmarknaden som självklar: Det anses oundvikligt att marknaden bestämmer; marknadspriser är ett neutralt fenomen; statliga regleringar stör den fria och goda marknaden; olika typer av regleringar kan till och med orsaka bostadsbristen eftersom marknaden annars skulle löst den; kraftig hyreshöjning efter renoveringar är oundviklig; individuellt ägande av bostäder är en god investering och smartare än att hyra; bostadssubventioner är något som tillhör det förgångna; migranter föredrar att bo i segregerade bostadsområden. Listan kan göras lång på sådana myter som egentligen handlar om något helt annat särintressen. Myterna fyller dubbla roller, dels upprätthåller de status quo allt är bra som det är när marknaden styr dels uppmanar de till handling fler avregleringar behövs. I 13 myter om bostadsfrågan dissekerar den internationella forskargruppen CRUSH, The Critical Urban Sustainability Hub särintressenas myter om den pågående bostadskrisen. Boken etablerar en forskningsstödd diskurs som belyser bostadskrisen ur ett medborgarperspek- tiv. Essäerna bidrar med intellektuell eld och argument i diskussioner och debatter. Boken kan också läsas som ett rent nöje, eftersom den bygger ett nytt samtal om vårt boende.

<p>Hamburgerkedjan Max Det ångestdämpande läkemedlet Atarax En galax<br/>Ett livsavgörande val Ett samvetskval Ett apelsinskal.<br/>En bussfärd En arbetsmarknadsåtgärd En inre värld.</p> <p>Malmötecknaren Sara Granérs senaste bok är skriven på rim. Kvar finns vreden, humorn, underfundigheten och hennes konstnärliga uttryck. Men trots att boken <i>Blixt från oklar himmel</i> är Granérs sjätte så är den också hennes debut som poet. Hennes dagsverser har rönt stor uppmärksamhet på instagram under de senaste åren och fått en hängiven följarskara, nu samlas de i tryck. Det är vemodigt, vackert och väldigt, väldigt roligt.</p>

Ett verktyg för den som arrangerar föreläsningar och vill göra jobbet ännu bättre.

<p><i>Att öppna Sara Granérs nya bok är som att kasta en handgranat in i en välutrustad konstnärsateljé. </i>Jonas Thente, DN</p><p><br/><b>Förvirring, pappahumor och olja på duk. </b>I <i>Allas lika mellangärde</i> möts förvrängda ordvitsar, oändligt slapp satir och ren konst. Genom en rad olika tekniker, från skisser till broderier, pendlar hon mellan både trams och vansinne, melankoli och vrede. Med sina färgstarka enrutingar förvandlar hon den så hatade pappahumorn till en konstform i sig. </p><p>Sara Granér (född 1980) debuterade 2008 med Det är bara lite AIDS. Sedan dess har man kunnat läsa hennes serier i tidningar som Galago, Aftonbladet, ETC och Dagens Nyheter. Med sina färgstarka serier och snabbtänkta satir är hon en av Sveriges mest namnkunniga serieskapare och bildkonstnärer.</p><p><i>Allas lika mellangärde innehåller enrutingar som är fina att se på och dessutom gapskrattroliga. Man måste få kratta åt eländet.</i> <b>+++++</b> Anna Andersson, Aftonbladet Plus</p><p><i>Granér detroniserar politiker, incelmän och överklassen genom att göra dem skrattretande. Och som jag skrattar när jag läser Allas lika mellangärde. Här är humorn verkligen det starkaste vapnet. </i>Lizette Romero Niknami, Expressen</p><p><i>Nu släpper hon loss sina välkända tecknade djurgestalter i sitt sjätte seriealbum, Allas lika mellangärde, som ger ordvitsar en skön revival. I färgstarka enrutingar, med tekniker som olja på duk, skisser och broderier, sker konstnärlig lek med ordspråk och talesätt där satiren blir slapp i äkta ordvitsanda, och det är sorgligt och roligt; maniskt och melankoliskt; utmanande, tramsigt och vackert.</i> Helhetsbetyg 5<b> </b>av Caroline Degerfeldt i BTJ-häftet, 8 2020</p><p><i>Oavsett vilken väg hon väljer uppskattar jag Sara Granérs omsorgsfulla naivism och sympatiska svartsyn. Hon klarar som få att gestalta det depressiva läget utan att slå över i cynism eller romantik. Sen är det väl en smaksak hur många gånger man kan skratta åt förvridna ordstäv och pappahumor. Förbluffande många, förtäljer min empiriska studie i närmiljö. </i>Anna Hallberg, Aftonbladet</p><p><i>Hon gillar att utmana vår samtid med en lite barnslig approach. Men den som vill mena på att hennes stil är ytlig gör ett misstag. Den som söker kan ofta finna ett existentiellt djup dolt under de grova tuschstrecken. Annars får man nöja sig med att kratta åt eländet.</i> Mikael R Karlsson, BLT</p><p></p><p><br/></p><p></p><p></p>

Det Lilla Året På Prärien - Galagokalendern 2026 [Bok / Häftad]