Elisabet Ericson

<p>Det är bra att kunna vara ett djur. Ännu bättre att kunna vara flera. För man känner sig ju inte alltid likadan, till exempel kanske man känner sig gosig hemma i köket, sur och vresig på väg till förskolan och rädd och ensam på badhuset. Vilket djur skulle du vara, och när? </p> <p><span style="font-size: 1.125rem;">En originell och färgsprakande bilderboksberättelse om att lära känna sig själv och ge plats åt alla sina känslor.</span></p> <p><strong>Elisabet Ericson</strong> (född 1986, Sundsvall) gick ut programmet för illustration och grafisk design vid Konstfack 2015. Hon är bosatt i Stockholm och frilansar som illustratör.</p>

<p>Ottos vanliga kompisar &auml;r inte p&aring; f&ouml;rskolan. Vem ska han d&aring; leka med? Inte Amina i alla fall. Men s&aring; ropar Amina att hon vill visa n&aring;got. Hon ber Otto blunda. Kom! s&auml;ger hon. Hon tar hans hand och s&aring; g&aring;r de. Otto hasar fram &ouml;ver det glidiga golvet, de g&aring;r genom den grusiga hallen, in under alla jackor, in i en v&auml;rld Otto aldrig varit i f&ouml;rut.<br/><br/>Vad h&auml;nder n&auml;r vi g&aring;r bortom v&aring;ra f&ouml;rdomar och v&aring;gar m&ouml;ta n&aring;gon vi p&aring; f&ouml;rhand best&auml;mt att avf&auml;rda? Ett m&ouml;te mellan tv&aring; barn som g&ouml;r v&auml;rlden st&ouml;rre n&auml;r de v&aring;gar leka med n&aring;gon de aldrig lekt med f&ouml;rut och kliver in i den v&auml;rld som lurar alldeles bakom jackorna i hallen.</p>

<p>En dag när det kändes ensamt knackade det på dörren. Det var Bettan. Hon var jättetrevlig, och hade en stor bil full med grejer som verkligen var fina och bra att ha. Det var roligt att Bettan stannade och det gjorde inget att jag fick flytta på alla mina saker. Till en början i alla fall. </p><p>Färgstarkt och kul om längtan, gemenskap och att skapa det liv man vill ha.</p><p>"... det är hejdlöst roligt i allt det osagda. En mycket fin berättelse om vad möten mellan två människor kan erbjuda och kräva, hur det som blir kvar efteråt ofta kan vara något värdefullt, och om kraften i att säga nej." DN</p><p>"Det här är en kul bilderbok om ensamhet, ny vänskap, vikten av att sätta gränser." Vi läser</p><p>"En riktig fullträff" SR P4</p>

<blockquote> <p>Rymdh&auml;sten &auml;r en originell och fantasifull ber&auml;ttelse med lika mycket realism som fantasteri.</p> <p>BTJ</p> </blockquote> <p></p> <p>Alla p&aring; f&ouml;rskolan &auml;r redan tv&aring; eller tre. Jiro &auml;r bara en. P&aring; en annan planet l&aring;ngt bort sv&auml;var Yx och har tr&aring;kigt. &Auml;ter sten. Ser solarna snurra. Men s&aring; hoppar hon in i sina kompisars farkost och landar i en konstig galax d&auml;r hon i st&auml;llet f&ouml;r att sv&auml;va dunsar rakt ner mot n&aring;got gr&ouml;nt och mjukt. Allting har s&aring; konstiga f&auml;rger. I &ouml;ronen k&auml;nner hon n&aring;gonting, kan det vara det de kallar ljud?</p> <p>Yx m&ouml;ter en varelse som har tv&aring; ben och tio fingrar, en varelse som heter Jiro. Jiro visar Yx sin v&auml;rld. N&auml;r de andra rymdh&auml;starna drar tillbaka till sin galax hakar flera barn och veckans vikarie p&aring;. Men Jiro och Yx stannar, de vill bara vara tillsammans.</p> <p>En underfundig bok d&auml;r vi f&aring;r &aring;terkomma till samma f&ouml;rskola som i <em>Jag &auml;r sju djur</em> och <em>Blunda!</em> B&ouml;ckerna kretsar kring att vara med eller inte vara med, att vara i fantasin eller utanf&ouml;r den. I <em>Rymdh&auml;sten</em> f&aring;r vi m&ouml;ta Jiro som inte riktigt hittar sin plats. Tills den dag d&aring; rymdh&auml;sten landar!</p> <p></p> <p><strong>Elisabet Ericson</strong> &auml;r illustrat&ouml;r och f&ouml;rfattare, utbildad p&aring; Konstfack och bosatt i Uppsala. Hon debuterade 2018 med <em>Jag &auml;r sju djur</em>.</p>