Björn Wahlberg

Utökad jubileumsutgåva i stort format!<br/><br/>Det kalla kriget når ända fram till det lugna Moulinsart, när de rivaliserande grannländerna Syldavien och Bordurien båda vill åt professor Kalkyls senaste uppfinning. Då Kalkyl försvinner under resa till Schweiz måste Tintin, Milou och kapten Haddock på nytt rycka ut för att rädda sin vän. Samtidigt gör den påflugne försäkringsagenten Serafim Svensson entré i serien. <br/><br/>I år är det 70 år sedan Det hemliga vapnet först publicerades som följetong i den belgiska serietidningen Tintin. Denna version skiljer sig markant fran det ordinarie albumet betraffande text, bild och farglaggning &ndash; i synnerhet de sista 19 sidorna i liggande format. Jubileumsalbumet innehåller också ett förord som berättar om bakgrunden till detta spännande Tintinäventyr, influerat av såväl Hitchcock-thrillers som kraftmätningen mellan öst och väst.

Originalversionen av <i>Kung Ottokars spira</i> gavs ut som album ödesåret 1939. Det är det mest politiskt färgade av alla Tintinalbum och handlingen är starkt präglad av den oroliga tid det skapades i. <br/><br/>Det krigshetsande landet Bordurien, ett lätt förklätt Nazityskland, försöker annektera det fredliga grannlandet Syldavien med hjälp av en viss Müsstler, vars namn är en uppenbar kombination av Mussolini och Hitler. Tack vare Tintin kan maktövertagandet hejdas och konflikten får ett fredligt slut. Det är i detta äventyr som Tintin första gången träffar "Näktergalen från Milano", operasångerskan Bianca Castafiore.<br/><br/>Gemensamt för originalversionerna av <i>Tintins äventyr</i> är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg.

Den svartvita originalversionen av <i>Tintin i Kongo</i> tecknades 1930-31 och ges nu ut på svenska för första gången. Efter Tintins första äventyr bland bolsjevikerna i Sovjet bestämde utgivaren att Tintins nästa reportageresa skulle gå till den belgiska kolonin Kongo. Motvilligt gick Hergé med på att teckna detta äventyr, som är en ren fantasiprodukt. Tintins upplevelser i Kongo säger därför mer om kolonialtidens europeiska fördomar om "den mörka kontinenten", än om verkliga förhållanden i landet vid den tiden. <br/><br/>Den bild av Afrika som Hergé förmedlar i <i>Tintin i Kongo</i> är alltså varken realistisk eller rättvis, vare sig det gäller skildringen av invånarna eller av djur och natur. Ändå förtjänar äventyret att läsas för sin plats i Tintinseriens utveckling, och som ett historiskt dokument från en tid då nästan hela den afrikanska kontinenten lydde under europeiska kolonialmakter.

Tintin kommer en kallhamrad falskmyntarliga på spåren, vilket efter en vild jakt för Tintin och Milou till Skottland och den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det går rykten om ett ohyggligt odjur i slottsruinen. <br/><br/><i>Den svarta ön</i> är det enda Tintinäventyr som Hergé tecknade om helt två gånger; först från svartvitt till färg, och nästa gång för att färgversionen från 1943 kändes omodern då ett engelskt förlag skulle ge ut boken på 1960-talet. Det är denna senare färgversion som svenska läsare är mest bekanta med, vilket gör denna retroutgåva extra intressant för fansen. <br/><br/>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga kommer nu att ges ut i svensk översättning i ett utförande snarlikt det ursprungliga.

<b></b>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga nio album kommer nu för första gången att ges ut på svenska i ett utförande snarlikt det ursprungliga. Det blir alltså många nya läsupplevelser att se fram emot för svenska Tintinfans. <br/><br/>I originalversionen av <i>Faraos cigarrer</i> från 1934 finns mycket som känns igen från senare album beträffande figurer, miljöer och spänning. Samtidigt är genomförandet inte alls lika fulländat som i färgversionen av samma äventyr som gavs ut långt senare. Båda berättandet och teckningarna är betydligt mera opolerat här. <br/><br/>Gemensamt för de nio originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg.