Björn Wahlberg

<p><b></b>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga nio album kommer nu för första gången att ges ut på svenska i ett utförande snarlikt det ursprungliga. Det blir alltså många nya läsupplevelser att se fram emot för svenska Tintinfans. </p><p>I originalversionen av <i>Faraos cigarrer</i> från 1934 finns mycket som känns igen från senare album beträffande figurer, miljöer och spänning. Samtidigt är genomförandet inte alls lika fulländat som i färgversionen av samma äventyr som gavs ut långt senare. Båda berättandet och teckningarna är betydligt mera opolerat här. </p><p>Gemensamt för de nio originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Originalversionen av <i>Kung Ottokars spira</i> gavs ut som album ödesåret 1939. Det är det mest politiskt färgade av alla Tintinalbum och handlingen är starkt präglad av den oroliga tid det skapades i. </p><p>Det krigshetsande landet Bordurien, ett lätt förklätt Nazityskland, försöker annektera det fredliga grannlandet Syldavien med hjälp av en viss Müsstler, vars namn är en uppenbar kombination av Mussolini och Hitler. Tack vare Tintin kan maktövertagandet hejdas och konflikten får ett fredligt slut. Det är i detta äventyr som Tintin första gången träffar "Näktergalen från Milano", operasångerskan Bianca Castafiore.</p><p>Gemensamt för originalversionerna av <i>Tintins äventyr</i> är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Tintin kommer en kallhamrad falskmyntarliga på spåren, vilket efter en vild jakt för Tintin och Milou till Skottland och den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det går rykten om ett ohyggligt odjur i slottsruinen. </p><p><i>Den svarta ön</i> är det enda Tintinäventyr som Hergé tecknade om helt två gånger; först från svartvitt till färg, och nästa gång för att färgversionen från 1943 kändes omodern då ett engelskt förlag skulle ge ut boken på 1960-talet. Det är denna senare färgversion som svenska läsare är mest bekanta med, vilket gör denna retroutgåva extra intressant för fansen. </p><p>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga kommer nu att ges ut i svensk översättning i ett utförande snarlikt det ursprungliga.</p>

<p>Tintin och Milou upptäcker märkliga burkar som ska innehålla krabba, men det visar sig vara opium som smugglas! Jakten på opiumligan tar våra vänner ända till Saharas öken och Marocko. Under resans gång möter Tintin en försupen sjökapten som med tiden blir hans bäste vän: den koleriske och whiskytörstande kapten Archibald Haddock. En annan ny bekantskap i detta album är styrman Allan Thompson, en råbarkad och farlig typ, som senare återkommer vid Rastapopoulos sida.</p><p>Originalversionen av <i>Krabban med guldklorna</i> började publiceras som följetong i <i>Le Soir</i> 1940 och gavs ut i album 1941. Gemensamt för originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Den svartvita originalversionen av <i>Tintin i Kongo</i> tecknades 1930-31 och ges nu ut på svenska för första gången. Efter Tintins första äventyr bland bolsjevikerna i Sovjet bestämde utgivaren att Tintins nästa reportageresa skulle gå till den belgiska kolonin Kongo. Motvilligt gick Hergé med på att teckna detta äventyr, som är en ren fantasiprodukt. Tintins upplevelser i Kongo säger därför mer om kolonialtidens europeiska fördomar om "den mörka kontinenten", än om verkliga förhållanden i landet vid den tiden. </p><p>Den bild av Afrika som Hergé förmedlar i <i>Tintin i Kongo</i> är alltså varken realistisk eller rättvis, vare sig det gäller skildringen av invånarna eller av djur och natur. Ändå förtjänar äventyret  att läsas för sin plats i Tintinseriens utveckling, och som ett historiskt dokument från en tid då nästan hela den afrikanska kontinenten lydde under europeiska kolonialmakter.</p><p></p><p><br/></p>

Det var den 10 januari 1929 som den unge journalisten och hans vita foxterrier avreste till Sovjetunionen för att rapportera om bolsjevismens fasor. <i>Tintin i Sovjet</i> publicerades först som följetong i en veckotidning innan historien samlades till ett album med hårda pärmar. Själva berättelsen präglas av fartfylld humor och halsbrytande händelser som följer i högt tempo, som i de stumfilmer med Charlie Chaplin och Buster Keaton som Hergé älskade att se på bio. I samband med jubileumsåret 2019 gavs <i>Tintin i Sovjet </i>ut i en efterlängtad nyutgåva på svenska, den första på 15 år.

<p>Tre små fartygsmodeller, en epidemi av fickstölder, mystiska antikvitetshandlare, ett märkligt slott som ruvar på en hemlighet ... </p><p>När kapten Haddock berättar om sin legendariske förfader, herr François de Hadoque, faller bitarna på plats och det visar sig att Tintin och Milou är en sagolik sjörövarskatt på spåren. I <i>Enhörningens hemlighet </i>inleds en fantastisk skattjakt med tre parallella historier som skickligt vävts samman och som avslutas i nästföljande album, <i>Rackham den rödes skatt</i>.</p><p><i>Tintins äventyr</i> skapades av den belgiske serietecknaren Hergé (pseudonym för Georges Remi), som levde 1907-1983. Försäljningssiffran för seriealbumen med Tintin och hans vänner ligger i dag runt 250 miljoner exemplar och serien har utgivits i fler än 75 länder och översatts till över 100 olika språk och dialekter.</p>