Björn Wahlberg

<p>Specialutgåvan av <i>Månen tur och retur</i> del 1 och 2 samlar båda albumen i en volym. </p><p>När Herge skapade sin historia hade rymdåldern just börjat - en ljusnande framtid hägrade, med atomdrivna farkoster och rymdresor till främmande världar. Skildringen av förberedelserna inför resan och själva månexpeditionen är detaljerad och förvånansvärt framsynt, tack vare den grundliga research som Hergé gjort i förväg. Med sina många tekniska detaljer och förklaringar är äventyret om månresan den mest omfattande Tintin-historien rent textmässigt, även om karaktärerna också får stort utrymme.  </p><p>De båda Tintinäventyren som tillsammans utgör <i>Månen tur och retur</i> publicerades som album 1953 och 1954, det vill säga femton år före Apollo 11 (1969) och till och med före den första satelliten Sputnik (1957). I år har det gått 70 år sedan Tintins månresa och 55 år sedan Neil Armstrong och Buzz Aldrin tog sina första steg på månen. Senaste gången som jordbor besökte månen var 1972, men nya bemannade månfärder är planerade att äga rum de närmaste åren.<br/></p>

<p><b>En handbok i konsten att förolämpa med finess!</b> </p><p>Här förklaras 240 av kapten Haddocks kraftuttryck, från klassiker som anfäkta och anamma, bomber och granater, krabbsaltade tångräkor och malliga mollusker till ovanliga ord och nybildningar som alabasterskalle, ektoplasma, kräkvinspimplare, rullsvansapa och skabbhals. En inspirerande och rikt illustrerad ordbok för alla som vill utöka sitt sitt ordförråd och variera sina utbrott när ilskan kokar över.</p><p><i>Kapten Haddocks ordbok</i> är författad av översättaren och Tintinkännaren Björn Wahlberg. Han har bland mycket annat översatt samtliga <i>Tintins äventyr</i> till svenska samt flera faktaböcker om Tintin och Hergé. Han är också ordförande för Generation T - Den svenska Tintinföreningen.</p>

<p>Den svartvita originalversionen av <i>Tintin i Kongo</i> tecknades 1930-31 och ges nu ut på svenska för första gången. Efter Tintins första äventyr bland bolsjevikerna i Sovjet bestämde utgivaren att Tintins nästa reportageresa skulle gå till den belgiska kolonin Kongo. Motvilligt gick Hergé med på att teckna detta äventyr, som är en ren fantasiprodukt. Tintins upplevelser i Kongo säger därför mer om kolonialtidens europeiska fördomar om "den mörka kontinenten", än om verkliga förhållanden i landet vid den tiden. </p><p>Den bild av Afrika som Hergé förmedlar i <i>Tintin i Kongo</i> är alltså varken realistisk eller rättvis, vare sig det gäller skildringen av invånarna eller av djur och natur. Ändå förtjänar äventyret  att läsas för sin plats i Tintinseriens utveckling, och som ett historiskt dokument från en tid då nästan hela den afrikanska kontinenten lydde under europeiska kolonialmakter.</p><p></p><p><br/></p>

<p>Tintin och Milou upptäcker märkliga burkar som ska innehålla krabba, men det visar sig vara opium som smugglas! Jakten på opiumligan tar våra vänner ända till Saharas öken och Marocko. Under resans gång möter Tintin en försupen sjökapten som med tiden blir hans bäste vän: den koleriske och whiskytörstande kapten Archibald Haddock. En annan ny bekantskap i detta album är styrman Allan Thompson, en råbarkad och farlig typ, som senare återkommer vid Rastapopoulos sida.</p><p>Originalversionen av <i>Krabban med guldklorna</i> började publiceras som följetong i <i>Le Soir</i> 1940 och gavs ut i album 1941. Gemensamt för originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Tintin kommer en kallhamrad falskmyntarliga på spåren, vilket efter en vild jakt för Tintin och Milou till Skottland och den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det går rykten om ett ohyggligt odjur i slottsruinen. </p><p><i>Den svarta ön</i> är det enda Tintinäventyr som Hergé tecknade om helt två gånger; först från svartvitt till färg, och nästa gång för att färgversionen från 1943 kändes omodern då ett engelskt förlag skulle ge ut boken på 1960-talet. Det är denna senare färgversion som svenska läsare är mest bekanta med, vilket gör denna retroutgåva extra intressant för fansen. </p><p>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga kommer nu att ges ut i svensk översättning i ett utförande snarlikt det ursprungliga.</p>

<p>Originalversionen av <i>Kung Ottokars spira</i> gavs ut som album ödesåret 1939. Det är det mest politiskt färgade av alla Tintinalbum och handlingen är starkt präglad av den oroliga tid det skapades i. </p><p>Det krigshetsande landet Bordurien, ett lätt förklätt Nazityskland, försöker annektera det fredliga grannlandet Syldavien med hjälp av en viss Müsstler, vars namn är en uppenbar kombination av Mussolini och Hitler. Tack vare Tintin kan maktövertagandet hejdas och konflikten får ett fredligt slut. Det är i detta äventyr som Tintin första gången träffar "Näktergalen från Milano", operasångerskan Bianca Castafiore.</p><p>Gemensamt för originalversionerna av <i>Tintins äventyr</i> är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p><b></b>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga nio album kommer nu för första gången att ges ut på svenska i ett utförande snarlikt det ursprungliga. Det blir alltså många nya läsupplevelser att se fram emot för svenska Tintinfans. </p><p>I originalversionen av <i>Faraos cigarrer</i> från 1934 finns mycket som känns igen från senare album beträffande figurer, miljöer och spänning. Samtidigt är genomförandet inte alls lika fulländat som i färgversionen av samma äventyr som gavs ut långt senare. Båda berättandet och teckningarna är betydligt mera opolerat här. </p><p>Gemensamt för de nio originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>