SME

180 gram vinyl.

Arbetet med RÖD påbörjades då Berg & Sköld åkte till New York och sedan begav sig Kent till Hansastudion/Meistersaal i Berlin. Efter det arbetet fortsatte i Psykbunkern/Park Studio, Hyltinge Kyrka samt diverse vardagsrum. RÖD innehåller totalt 11 låtar.

Toto: Africa - Best of... 1978-95 [2 CD]

I år är det 20 år sedan Sveriges största och mest populära band Kent albumdebuterade med det självbetitlade albumet "Kent".<br/><br/>Den 20:e november släpps Kents 10 första album åter på vinyl. De flesta albumen har tidigare endast givits ut i mycket begränsade upplagor .<br/><br/>Debutalbumet "Kent" och samlingsalbumet "B-sidor 95-00" släpps nu för första gången på vinyl, "B-sidor 95-00" som deluxe trippel LP.<br/><br/>Albumen "Verkligen" och "Vapen & Ammunition" släpps för första gången med CD artwork. Albumet "Röd" släpps för första gången som dubbel LP.<br/><br/>Alla albumen släpps som 180 grams LP skivor.

Kent: Vapen & ammunition (Clear) [Vinyl LP]

Efter att har sprutat ut mästerverk under 60-talet, var första halvan av 70-talet en något ojämn period för Bob Dylan. Då - 1975 - damp helt plötsligt "Blood on the tracks" ner. Här återfann han sin forna styrka, och till och med överträffade den. Albumet är ganska bittert, sorgset, ångerfyllt och samtidigt fridfullt. Helt i sin ordning, eftersom Dylan's album ofta på ett ärligt sätt speglat känslan han haft vid inspelningen. Och "Blood on the tracks" kom i kölvattnet av hans äktenskaps sammanbrott. Låtarna är både klarögda och sentimentala, vackra och melankoliska. Och de är starka - de tillhör de bästa han skrivit. Albumet rankas tillsammans med "Highway 61" och "Blonde on blonde" som ett av Dylan's tre bästa.<br/><br/>Genom sin häpnadsväckande karriär har Bob Dylan gjort fler tvära kast än någon annan artist. Ingen av dessa förändringar är mer påtaglig än skapandet av "Blood on the tracks". Albumet är en produkt av Bob Dylan's kamp under uppbrottet av hans åttaåriga äktenskap med Sara. Albumet är djupt rotat i livets mörka sida, fyllt med vrede, plåga, bitterhet, sorg och, stundtals, brutalitet. "Blood on the tracks" är ett ganska lågmält, akustisk-baserat album och det är soundet av en artist med förnyad styrka. Dylan gjorde mer influensrika album än detta, men frågan är om han någonsin gjort något bättre.

Han pluggade in gitarren redan på föregångaren "Bringing it all back home" och på "Highway 61 revisited" skapade han ett mästerverk som fortfarande nämns som ett av de bästa album som gjorts. Bob Dylan har givetvis gjort fler som är kandidater, men denna går aldrig att gå förbi. De hängivna akustisk-folkmusik-fantasterna som haft Dylan som husgud och som fortfarande hade förhoppningar om att få honom tillbaka insåg här att det var kört. Dylan exploderar i låtar med allt från folk-rock till blues och ren garage-rock. Han var här i sitt livs form och året efter kom "Blonde on blonde". Vilken som är bäst av dessa tre kan man skriva tre doktorsavhandlingar om, men frågan är om inte "Highway 61" ändå är stråt vassare än de övriga.