Njuta Films

Att jobba på självaste julafton är sällan kul och blir väl inte mer livat om din arbetsplats är ett bårhus. Men så mycket action som patologen Chen Jia Hao (Nick Cheung) och hans assisten Lynn (Yang Zi) får på sitt bord när tungt beväpnade män i julmasker dyker upp hade nog ingen av dem önskat sig. De maskerade männen jagar en kula som kan knyta dem till ett mord och kräver att Chen och Lynn ska plocka fram kroppen den hamnat i. Ett dödligt spel tar sin början.<br/><br/>Finske regissören Renny Harlin har haft ett öga för laddade set pieces alltsedan debuten. Det har förgyllt actionklassiker som Die Hard 2 (som även den utspelar sig på julafton), Cliffhanger och The Long Kiss Goodnight. Sedan ett par år tillbaka arbetar han i Kina och detta är hans tredje film producerad i landet. Bodies at Rest visar att Harlin inte förlorat sitt tempo eller förmågan att hitta innovativa bildlösningar för flygande kulor och krossat glas.

Ett muterat virus gör smittade invånare i Taipei till bindgalna, blodtörstiga varelser som mördar helt utan hämningar och misskund. Fast på motsatta sidor av staden när det groteska blodbadet tar sin början försöker det unga paret Kat och Jim att hitta varandra i det fruktansvärda kaoset. Men hur ska de klara det när vardagens gator blivit ett helvete på jorden och en mentalt förvrängd pöbel som lever ut sina sjukaste fantasier på alla de får tag i står mellan dem och återförening?<br/><br/>Debuterade regissören Rob Jabbaz låter sina karaktärer och publiken löpa ett riktigt brutalt gatlopp genom scener som hela tiden höjer insatserna och våldsnivån. Allt byggs upp mot ett blodigt crescendo då inga mörka scenarier lämnats orealiserade i en film som fått även de mest härdade splatterfans att rygga tillbaka. Närvaron blir total på grund av extremt väl genomförda praktiska effekter vilka frammanar bilder av artärfontäner och lemlästningar som inte kommer lämna tittarnas minne i första taget.

Teaterregisssören och skådespelaren Yasuke Kafuku (Hidetoshi Nishijima) har ett passionerat förhållande med sin fru sedan 20 år, manusförfattaren Oto (Reika Krishima). De bollar idéer när de älskar och under bilresor. För paret är deras fordon en scen och inte bara ett transportmedel. Men även till synes harmoniska förhållanden kan ha oanade komplikationer. Dessa och andra oväntade, oönskade vändningar i tillvaron är språngbräda för Ryûsuke Hamaguchis senaste kontemplativa och lågmält känslosamma road movie.<br/><br/>Utifrån en novell av Haruki Murakami har Hamaguchi skrivit ett prisbelönt manus tillsammans med Takamasa Oe. Murakamis ordknappa, precisa berättelse på under 40 sidor har inspirerat till en rik filmisk resa som tar sin tid och levererar starka känslor genom små åtbörder.

Den där iskylan när ditt ex träffat någon och du får höra om det från den nya. En hämndaktion med oväntade konsekvenser. Ett slumpartat möte med fel person som visar sig vara helt rätt. Regissören Ryûsuke Hamaguchi sätter fokus på kärlekens olika faser och förvecklingar i denna charmerande episodfilm berättad från ett kvinnligt perspektiv.<br/><br/>Hamaguchi slog igenom 2015 med ensembledramat Happy Hour, frukterna av en studiecirkel han organiserat för ickeprofessionella skådespelare under sin tid som Artist in Residence vid Kobes KIITO Design and Creative Center. Den erhöll unisont lysande recensioner, fick många priser på festivaler runtom i världen och befäste att vi hade att göra med en ny unik röst i samma tradition som John Cassavetes, vars starka kvinnoporträtt gått till filmhistorien.<br/><br/>Den här våren är Hamaguchi givetvis mest förknippad med den Oscar han mycket välförtjänt tog hem för sin lysande Drive My Car.

På botten av en djup swimmingpool har ett par blivit strandade. Ingen ser dem, ingen hör dem och ingen kan hjälpa dem. Och de är inte ensamma... Ett blodtörstigt rovdjur har lyckats få vädring på dem och krälar upp ur avloppet.