NAX

Landgren Nils & Jan Lundgren: Kristallen 2020 [Digipack / CD]

Riedel Georg: Dance music/Live at Fasching [Vinyl LP]

Den skånska sångerskan Iris Bergcrantz röst har beskrivits som känslofull, klangrik och vacker. Till albumet "Trasighet och fransar" har hon valt ut sina favoritkompositioner av Olle Adolphson. Slutresultatet är en perfekt kombination av hennes personliga röst och Olle Adolphsons unika sångskatt, i storslagna arrangemang med både stråkar och blås.<br/><br/>"Iris Bergcrantz griper tag i lyssnaren med sin starka känsla. Mest av allt tycks hon utgå från en känsla. Hon gör det i varje givet stycke och utan att egentligen bekänna sig till någon särskild genre. Det faller tillbaka på ett förhållande till musiken och till texterna som kanske närmast påminner om principen med blues. När det griper tag om lyssnaren blir uttrycket större än ramverket, och lyfter i sin tur allt runt omkring" (Johannes Cornell, Dagens Nyheter)<br/><br/>Iris Bergcrantz -vocal<br/>Calle Brickman - piano<br/>Anders Fjeldsted - double bass<br/>Andreas Fryland - drums<br/><br/>Andrs Bergcrantz - trumpet<br/>Jasmin Gomaa - horn<br/>Maria Bergström - Violin<br/>Samuel Lundström - Violin<br/>Elina Nygren - Viola<br/>Johanna Hydén - Cello

Digipack.<br/><br/>"Att Sonya Hedenbratt, som de flesta minns från revy- och kabaréscenen samt tv:s "Jubel i busken", från början var en helt enastående jazzsångerska är i dag kanske inte känt för alla. Nu råder Lasse Zackrisson på Vax records bot på det med ett album med mestadels outgivna inspelningar från första hälften av 1950-talet, där Hedenbratt kompas av musiker ur den svenska jazzeliten. Och med en sångerska vid micken i en sådan strålande vokal form att den lätt skulle kunna ha gett henne en karriär i USA - om hon hade vågat ta steget. Vid hennes död 2001 hyllade Arné Domnérus i DN hennes omedelbarhet. Och vare sig det handlar om drömmande tonårsromantik ("Dedicated to you") eller desillusionerad vuxenhet ("What is this thing called love") fångar Hedenbratt låtarna liksom direkt ur luften och ger dem en energi som gör att all övrig förstärkning av uttrycket blir fullkomligt onödig. Det är faktiskt förbluffande att höra hur lätt hon kunde avväpna lyssnaren - genom att hålla stilen.<br/>Bästa spår: "He's funny that way"."<br/><br/>- Martin Nyström / DN

Asplund Peter: All my Septembers [Vinyl LP]

...Något av den bästa jazz som spelats i Sverige ägde rum under två kvällar i december 1976. Plats Stampen i Gamla stan, på scen Arne Domnérus, Bengt Hallberg, Georg Riedel och Egil Johansen. Andra kvällen tillkom Lars Erstrand. En annan huvudaktör var "ljuddoktorn" Gert Palmcrantz. Med sina unika mikrofoner lyckades han perfekt fånga den täta stämning som fanns i lokalen. Alla spelar på topp, kanske främst Dompan men Erstrands vibrafonspel är fantastiskt, därtill är vibran härligt krispigt ljudfångad. Dessa musikkvällar gavs ut på en dubbel-lp 1977 och lär ha sålt otroliga upplagor, bland annat i Tyskland och Japan. Diverse cd har under 1990-talet släppts ut något osorterat med både musik från lp-skivorna och från lagret med outgivet. Höjdpunkter i denna samling är Now's the time, Take the A train och Struttin' with some barbecue...(Svenska Dagbladet) <br/><br/>...superbt ljud...<br/>...Dompan, Bengt Hallberg och Lasse Erstrand är i kalasform, och enligt min uppfattning bjuds vi på något av det bästa och mest inspirerande som någonsin spelats in i jazzväg i vårt land...(Skånska Dagbladet) <br/><br/>...remarkabel liveinspelning...<br/><br/>..legendariske ljudproducenten Gert Palmcrantz har stor del i den fantastiska närvarokänslan...<br/>(Upsala Nya Tidning) <br/><br/>...Alla spelar på toppen av sin förmåga. Det fantastiska ljudet ger en stark närvarokänsla. En av den svenska jazzhistoriens bästa inspelningar någonsin...(Sundsvalls Tidning)

...Alla spelar på toppen av sin förmåga. Det fantastiska ljudet ger en stark närvarokänsla. En av den svenska jazzhistoriens bästa inspelningar någonsin... <br/><br/>(Sundsvalls Tidning)