Dylan Bob

Efter att har sprutat ut mästerverk under 60-talet, var första halvan av 70-talet en något ojämn period för Bob Dylan. Då - 1975 - damp helt plötsligt "Blood on the tracks" ner. Här återfann han sin forna styrka, och till och med överträffade den. Albumet är ganska bittert, sorgset, ångerfyllt och samtidigt fridfullt. Helt i sin ordning, eftersom Dylan's album ofta på ett ärligt sätt speglat känslan han haft vid inspelningen. Och "Blood on the tracks" kom i kölvattnet av hans äktenskaps sammanbrott. Låtarna är både klarögda och sentimentala, vackra och melankoliska. Och de är starka - de tillhör de bästa han skrivit. Albumet rankas tillsammans med "Highway 61" och "Blonde on blonde" som ett av Dylan's tre bästa.<br/><br/>Genom sin häpnadsväckande karriär har Bob Dylan gjort fler tvära kast än någon annan artist. Ingen av dessa förändringar är mer påtaglig än skapandet av "Blood on the tracks". Albumet är en produkt av Bob Dylan's kamp under uppbrottet av hans åttaåriga äktenskap med Sara. Albumet är djupt rotat i livets mörka sida, fyllt med vrede, plåga, bitterhet, sorg och, stundtals, brutalitet. "Blood on the tracks" är ett ganska lågmält, akustisk-baserat album och det är soundet av en artist med förnyad styrka. Dylan gjorde mer influensrika album än detta, men frågan är om han någonsin gjort något bättre.

Bob Dylan spelade in sin debutskiva 1962, men det var ändå 1963 som det hela började på allvar, när "The freewheelin' Bob Dylan" släpptes. Allt är klassiskt med detta album, allt från omslaget till sista tonen i musiken. Det är svårt att överblicka betydelsen av denna klassiker. Bob Dylan var 22 år och hade ändå förmågan att skriva texter som lika gärna kunde komma från en gammal vis mans penna. Om man bortser från två fina covers är allt skrivet av Dylan själv. Detta är rik musik som tillhör den bästa musik som gjordes under 1900-talet.<br/><br/>Plattan hamnade på plats 97 på Rolling Stone's lista över historiens 500 bästa album.

Columbia Records and Legacy Recordings, the catalog division of Sony Music Entertainment, announce the forthcoming release of Bob Dylan - 1970, the first widely available pressing of a three-disc collection of long-sought-after studio recordings.<br/><br/>Bob Dylan - 1970 includes previously unreleased outtakes from the sessions that produced Self Portrait and New Morning as well as the complete May 1, 1970 studio recordings with George Harrison, which capture the pair performing together on nine tracks, including Dylan originals ("One Too Many Mornings," "Gates of Eden," "Mama, You Been On My Mind"), covers (the Everly Brothers' "All I Have to Do Is Dream," Carl Perkins' "Matchbox") and more.<br/><br/>Bob Dylan - 1970 comes housed in an 8-panel digipack featuring new cover art and liner notes by Michael Simmons.<br/><br/>ANNIVERSARY EDITION

Bob Dylans första utgåva i The Bootleg Series, volum 1-3 släpptes ursprungligen 1991. Boxen som innehöll 5 LP skivor med rariteter och tidigare ej outgivet material som varit utgången i många år innan den nyligen gjordes tillgänglig igen. Nu finns den som en bookset utgåva. Vi kan ta del av 58 låtar från åren 1961-1991 på 3CD. Boken innehåller även en 36-sidig bok.

En megabox innehållande alla kända inspelningar från Bob Dylan omskrivna och kontroversiella turné 1966 i USA, Europa och Australien. En 36CD box samt med inspelningar från mixerbordet, CBS mobile recording och inspelningar från publiken. Massor av dessa inspelningar har inte givit ut på suspekta bootlegs. Dessutom ingår en bok med liner notes av Clinton Heylin, som tidigare skrivit om denna turné.<br/><br/>Bob Dylan: The 1966 Live Recordings:<br/>Disc 1 - Sydney, April 13, 1966 (Soundboard recorded by TCN 9 TV Australia)<br/>Disc 2 - Sydney, April 13, 1966 (Soundboard recorded by TCN 9 TV Australia)<br/>Disc 3 - Melbourne, April 20, 1966 (Soundboard / unknown broadcast)<br/>Disc 4 - Copenhagen, May 1, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 5 - Dublin, May 5, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 6 - Dublin, May 5, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 7 - Belfast, May 6, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 8 - Belfast, May 6, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 9 - Bristol, May 10, 1966 (Soundboard / audience)<br/>Disc 10 - Bristol, May 10, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 11 - Cardiff, May 11, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 12 - Birmingham, May 12, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 13 - Birmingham, May 12, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 14 - Liverpool, May 14, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 15 - Leicester, May 15, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 16 - Leicester, May 15, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 17 - Sheffield, May 16, 1966 (CBS Records recording)<br/>Disc 18 - Sheffield, May 16, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 19 - Manchester, May 17, 1966 (CBS Records recording)<br/>Disc 20 - Manchester, May 17, 1966 (CBS Records recording except Soundcheck/Soundboard)<br/>Disc 21 - Glasgow, May 19, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 22 - Edinburgh, May 20, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 23 - Edinburgh, May 20, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 24 - Newcastle, May 21, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 25 - Newcastle, May 21, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 26 - Paris, May 24, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 27 - Paris, May 24, 1966 (Soundboard)<br/>Disc 28 - London, May 26, 1966 (CBS Records recording)<br/>Disc 29 - London, May 26, 1966 (CBS Records recording)<br/>Disc 30 - London, May 27, 1966 (CBS Records recording)<br/>Disc 31 - London, May 27, 1966 (CBS Records recordings)<br/>Disc 32 - White Plains, NY, February 5, 1966 (Audience tape)<br/>Disc 33 - Pittsburgh, PA, February 6, 1966 (Audience tape)<br/>Disc 34 - Hempstead, NY, February 26, 1966 (Audience tape)<br/>Disc 35 - Melbourne, April 19, 1966 (Audience tape)<br/>Disc 36 - Stockholm, April 29, 1966 (Audience tape)

WNEW FM Broadcast<br/>Woodstock Festival II 1994

Han pluggade in gitarren redan på föregångaren "Bringing it all back home" och på "Highway 61 revisited" skapade han ett mästerverk som fortfarande nämns som ett av de bästa album som gjorts. Bob Dylan har givetvis gjort fler som är kandidater, men denna går aldrig att gå förbi. De hängivna akustisk-folkmusik-fantasterna som haft Dylan som husgud och som fortfarande hade förhoppningar om att få honom tillbaka insåg här att det var kört. Dylan exploderar i låtar med allt från folk-rock till blues och ren garage-rock. Han var här i sitt livs form och året efter kom "Blonde on blonde". Vilken som är bäst av dessa tre kan man skriva tre doktorsavhandlingar om, men frågan är om inte "Highway 61" ändå är stråt vassare än de övriga.