Dylan Bob

Efter att har sprutat ut mästerverk under 60-talet, var första halvan av 70-talet en något ojämn period för Bob Dylan. Då - 1975 - damp helt plötsligt "Blood on the tracks" ner. Här återfann han sin forna styrka, och till och med överträffade den. Albumet är ganska bittert, sorgset, ångerfyllt och samtidigt fridfullt. Helt i sin ordning, eftersom Dylan's album ofta på ett ärligt sätt speglat känslan han haft vid inspelningen. Och "Blood on the tracks" kom i kölvattnet av hans äktenskaps sammanbrott. Låtarna är både klarögda och sentimentala, vackra och melankoliska. Och de är starka - de tillhör de bästa han skrivit. Albumet rankas tillsammans med "Highway 61" och "Blonde on blonde" som ett av Dylan's tre bästa.<br/><br/>Genom sin häpnadsväckande karriär har Bob Dylan gjort fler tvära kast än någon annan artist. Ingen av dessa förändringar är mer påtaglig än skapandet av "Blood on the tracks". Albumet är en produkt av Bob Dylan's kamp under uppbrottet av hans åttaåriga äktenskap med Sara. Albumet är djupt rotat i livets mörka sida, fyllt med vrede, plåga, bitterhet, sorg och, stundtals, brutalitet. "Blood on the tracks" är ett ganska lågmält, akustisk-baserat album och det är soundet av en artist med förnyad styrka. Dylan gjorde mer influensrika album än detta, men frågan är om han någonsin gjort något bättre.

Han pluggade in gitarren redan på föregångaren "Bringing it all back home" och på "Highway 61 revisited" skapade han ett mästerverk som fortfarande nämns som ett av de bästa album som gjorts. Bob Dylan har givetvis gjort fler som är kandidater, men denna går aldrig att gå förbi. De hängivna akustisk-folkmusik-fantasterna som haft Dylan som husgud och som fortfarande hade förhoppningar om att få honom tillbaka insåg här att det var kört. Dylan exploderar i låtar med allt från folk-rock till blues och ren garage-rock. Han var här i sitt livs form och året efter kom "Blonde on blonde". Vilken som är bäst av dessa tre kan man skriva tre doktorsavhandlingar om, men frågan är om inte "Highway 61" ändå är stråt vassare än de övriga.

WNEW FM Broadcast<br/>Woodstock Festival II 1994

Bob Dylan spelade in sin debutskiva 1962, men det var ändå 1963 som det hela började på allvar, när "The freewheelin' Bob Dylan" släpptes. Allt är klassiskt med detta album, allt från omslaget till sista tonen i musiken. Det är svårt att överblicka betydelsen av denna klassiker. Bob Dylan var 22 år och hade ändå förmågan att skriva texter som lika gärna kunde komma från en gammal vis mans penna. Om man bortser från två fina covers är allt skrivet av Dylan själv. Detta är rik musik som tillhör den bästa musik som gjordes under 1900-talet.<br/><br/>Plattan hamnade på plats 97 på Rolling Stone's lista över historiens 500 bästa album.

Denna gång fokuserar man på perioden 1979-1981 då Dylan blev kristen och släppte albumen Slow Train Coming (1979), Saved (1980) and Shot of Love (1981) samt på hans konserter under dessa år. Under dessa år då Dylan turnerade med ett supertajt band och gospelkör, var konserterna helt magiska men reaktionerna från publiken kunde dock variera. Mycket beroende på hans låtval som präglades av hans nyskrivna material.<br/><br/> 4-LP + 2-CD-boxen innehåller 30 fantastiska konserttagningar från turnéerna 1979, 1980 och 1981.

180 gram vinyl.<br/><br/>Dylans andra studioalbum från 1963 är en klassiker. Innehåller fantastiska låtar såsom "Blowin' In The Wind", "A Hard Rain's a-Gonna Fall" och "Don't Think Twice It's All Right".

Dylan Bob: Blood on the tracks [Vinyl LP]