E

ARFID är en vanlig men okänd ätstörning som innebär att man har svårt att äta. Antingen äter man för lite vad gäller mängden eller så klarar man bara av vissa specifika livsmedel. Eller både och - för lite och för få olika saker.<br/><br/>Varje matsituation innebär stress. Kanske orkar man inte med hela skoldagen, måste tacka nej till kalas eller undvika spontana initiativ av rädsla för att det ska finnas mat med i bilden. Exempel på fysiska konsekvenser är näringsbrist, viktnedgång och en tillväxt som stannar av.<br/><br/>ARFID drabbar i alla åldrar men börjar oftast i barndomen. Ibland kan det växa bort, men ofta hänger problemen med upp i vuxen ålder. Om man inte får behandling, vill säga. Men det får man oftast inte som det ser ut idag. Behovet av kunskap och information om ämnet är gigantiskt och vården är otillräcklig.<br/><br/>"Omgivningen förstår inte allvaret. Man ser inte den inre kampen", säger en av de intervjuade i boken, själv drabbad av ARFID. Det är hög tid att ändra på det och istället förstå allvaret. Se kampen. Och bemöta den med respekt, förståelse och omtanke.<br/><br/>Anna Ehn har intervjuat och samlat berättelser som varvas med forskning och konkreta råd om ARFID i en lättfattlig och koncentrerad bok för föräldrar och drabbade. Även personer inom förskola och skola samt inom vården har nytta av innehållet.<br/><br/><strong>Sagt om boken:</strong><br/>"Boken riktar sig delvis till specialpedagoger och skolhälsopersonal inom grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Den är även mycket relevant för föräldrar till barn med problematik kring mat och ätande, liksom för vårdpersonal som möter denna grupp barn och unga. Det är en tydlig och relativt lättläst bok som är informationsrik kombinerat med personliga berättelser och anekdoter och med flertalet förslag på insatser."<br/><strong>Elin Forsgren, BTJ-häftet nr 22, 2025</strong><br/><br/>"Det är en både fyllig och lättillgänglig beskrivning av paraplybegreppet ARFID som är så spretigt."<br/>"/.../ det finns en röd tråd av respekt för de drabbade och deras föräldrar"<br/><strong>Ulf Wallin, överläkare, med. doktor, leg. familjeterapeut</strong>

384 fullmatade sidor med Fridolf. Torsten Bjarre var en av våra främsta och mest produktiva serietecknare, en gigant som numera nästan bara är tillgänglig på antikvariat och Kungliga biblioteket och som i stort sett ingenting finns skrivet om. Julalbumen med Lilla Fridolf är speciella av flera anledningar. Dels verkar skaparna, tecknaren Bjarre och författaren Rune Moberg, ha lagt lite extra krut på just de serierna, och dels har de, till skillnad från serierna i serietidningen Lilla Fridolf, aldrig återtryckts. I serietidningen arbetade Bjarre dessutom ofta tillsammans med assistenter som tuschade hans blyertsskisser, medan han verkar ha tecknat julalbumen helt på egen hand. Man kan också betrakta albumen från det tidiga 60-talet, speciellt julalbumet från 1963, som pionjärverk för svenska komiska äventyrsserier. Om vi letar efter svenska serier som är besläktade med de album från Frankrike och Belgien som kom att dominera utgivningen i Sverige på 1970-talet, så är det Fridolf som är först ute. Bjarre stod här på toppen av sin förmåga som bildberättare och är i vårt tycke fullt jämförbar med många av sina samtida europeiska kollegor. I Frankrike var det tecknare som Asterix skapare, Albert Uderzo, som införde en amerikansk teckningsstil med dynamisk tuschlinje, fartstreck och flitigt och uppfinningsrikt användande av de speciella symboler i seriespråket som brukar kallas för markeringar. I Sverige var Torsten Bjarre först med den amerikanska stilen. 1963 års album var alltså det som vi av flera skäl ville bygga vår bok kring. Men hur gå vidare? En plan i liten skala hade varit en gemensam utgåva med 1962 och 1963 års album. De är på 24 sidor vardera, vilket hade blivit ett riktigt prydligt seriealbum på klassiska 48 sidor, kompletterat med lite redaktionell text som satte in serierna i sitt sammanhang. Men en monumental gestalt som Torsten Bjarre kräver en monumental bok, så vi bestämde oss snabbt för att tänka större. När vi själva läste Lilla Fridolf som barn, på 1970-talet, var serien visserligen mycket rolig, men också väldigt tydligt en röst från det förflutna. Med albumen från 1960-talets början är det en helt annan sak: Lilla Fridolf är i högsta grad samtida, eller ibland kanske till och med lite före sin tid. Så när stannade tiden? Någonstans kring 1969, kom vi fram till och samma år publicerades det sista julalbumet, med 1970 på omslaget, tryckt i endast svart vitt och rött, den röda dekorfärg som i seriebranschen gick under namnet lingonsylt. Det första julalbumet med Fridolf utkom 1958, så lika bra att börja från början, och för att få med hela lingonsylteran fick 1970 bli det sista albumet i denna bok. Boken innehåller mer än 300 sidor serier av två spjutspetsar ur den svenska seriehistorien från deras allra bästa år, omslagen till samtliga album, och dessutom en generöst tilltagen faktadel med artiklar om Lilla Fridolf av bland andra Kalle Lind, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl.

Hans Hatwig heter mannen bakom den framgångsrika tidningen: Jag tapetserade en hel generations väggar som han uttrycker det idag. Hans utvecklade dessutom personliga relationer till flera av de stora artisterna och hjälpte många av dem att slå igenom i Sverige. Särskilt bra var relationen till Kiss som var med i stort sett varje nummer av tidningen. Hans Hatwig tog dessutom själv många av de sagolika färgbilderna i POSTER. Unika fotografier på några av 70-talets största stjärnor som ABBA, Björn Skifs, Ted Gärdestad, KISS, Sweet, Thin Lizzy, AC/DC, Sex Pistols med flera. Han blev också känd för att lyckas övertala artisterna att klä av sig framför kameran... Nu samlas allt för första gången i denna härligt påkostade bok tillsammans med hela den fascinerande historien om hur Hans och hans unga gäng gjorde tidningen POSTER. Detta är Boken för dig som var ung på 70-talet! Rikligt illustrerad. Många opublicerade bilder. Förteckning av innehållet i samtliga tidningar. Värderingsguide för samlaren. Samtliga utgåvor avbildade. 256 sidor. Första upplagan med unik Superposter på Kiss och Agnetha.

<b>Beppe Wolgers </b>starka band till det jämtländska landskapet lyser starkt i hans diktning. <br/><br/>År 1968 förvärvar famljen Wolgers hemmanet Bränngården på Öhn i Ströms vattudal i norra Jämtland. När så sker, är det en total omvälvning i Beppe Wolgers liv. <br/><br/>Under nästan tjugo år skulle han betrakta denna landsända som en känslomässig bas i tillvaron. Inspirationen från det nya landskapet drabbar också Wolgers skrivande, han blir poet på riktigt och på allvar. <br/><br/>Mellan 1969 och 1983 publicerar han fyra diktsamlingar med jämtländska motiv. Han öppnar sig både mot en ny inre uppriktighet, och mot en trakt med dess oförställda människor omkring sig. <br/><br/><b>Dikter från Vattudalen </b>är ett urval ur Beppe Wolgers fyra diktsamlingar: <b>Bilder från Milwaukee,</b> <b>Röster från Vattudalen, </b><b>Episod i Vikens kapell, </b><b>Mannen i Vattudalen. </b> Boken är försedd med ett förord av Gunnar Balgård, som också stått för urvalet, samt ett nyskrivet efterord av Teodor Wolgers.

Den 42-åriga hemmafrun Tina Mörk-Kinderlou får ett chockartat besked av sin man: han vill skiljas. Efter sexton år som gifta rasar hennes tillvaro. Hon lämnar Djursholm och återvänder till sin födelse- och uppväxtstad Falköping, där hon lyckas ordna både bostad och arbete som undersköterska på ett äldreboende - något hon känner en stolthet över. <br/><br/>Men vardagen på arbetsplatsen blir allt annat än enkel. Arbetsgruppen präglas av djungelns lag, där den starkes rätt råder och kniven i ryggen är ständigt närvarande. Tina utsätts för mobbning. Hennes värsta plågoande, Bojan, ger henne öknamnet <i>Djursantina</i>. Kränkningarna kommer inte bara från kollegor, utan även från de äldre. Då Bojan går över gränsen mot en äldre, gör Tina en Lex-Sarah-anmälan. <br/><br/>Samtidigt väcks hennes inre sår till liv. Den smärtsamma känslan av att inte ha kunnat få barn gör sig påmind, och hon brottas med tanken på att hon inte är en riktig kvinna. Missnöjd med sin arbetssituation börjar hon söka andra jobb. <br/><br/>Romanen handlar också om livet och kärleken - om att kyssa grodor och prinsar - och om Tinas hatkärlek till de två orterna Falköping och Djursholm. Hon reflekterar över skillnaderna, men också över likheterna. När hon möter en tvålfager man från Göteborg uppstår gnistor. <br/><br/>Berättelsen följer Tinas liv under det första året efter uppbrottet i Djursholm - ett år av kamp, självinsikt och nya möjligheter.

Drome [Bok / Inbunden]

En av världens bästa demokratier!<br/><br/>Det betyget brukar Sverige få i varje ­inter­nationell mätning.<br/><br/>Samtidigt kan allt större sprickor iakttas i ­sam­hällsbygget. Många allvarliga sociala och ekonomiska problem har slagit rot och fortsätter att växa, oavsett vilken ­regering som för tillfället sitter vid makten.<br/><br/>Någonting tycks alltså vara fundamentalt fel med dagens ­demokratiska system. Tidigare gick det demo­kratiska styrelse­skick som präglade ­Sverige och andra västländer hand i hand med en samhälls­utveckling som gynnade folkflertalet. Så är ­inte ­längre ­fallet.<br/><br/>I Den dysfunk­tionella demokratin kartlägger ­etno­lo­­gen Karl-Olov Arnstberg ­bristerna i den ­moderna demokratiska utvecklingen. Utifrån aktuell forskning och debatt diskuterar han vad dessa beror på och vad ­möjlig­heterna är att ­skapa ett ­samhälle som är både ­demokratiskt och väl ­fun­gerande. <br/><br/>Karl-Olov Arnstberg är sam­hälls­debattör och tidigare professor i etno­logi vid Stockholms universi­tet. Hans produktion sedan debuten 1972 är omfattande och flera av hans ­böcker har uppmärksammats stort i medierna. <br/><br/>Omslaget: »Dårarnas skepp« av okänd konstnär (1600-talet) efter Hiero­ny­mus Boschs målning med ­samma namn från cirka 1500. En dåre låtsas att han seglar fastän han i själva verket åker skridskor. I seglet har han ett öga, vilket gör att han inte ser hålet i isen framför sig.<br/><br/>»I denna bok granskas demokratin kritiskt. Den fråga jag vrider och vänder på är om demokratin, precis som marxismen, kombinerar en förförisk retorik med en djupt problematisk praktik. På det tyder att medan begreppet demokrati har en ­entydigt positiv klang står demokratins utövare, poli­­tikerna, sällan särskilt högt i kurs.<br/><br/>Att demokratins utövare ofta är hårt kriti­se­­rade tycks inte smitta av sig på demokratibegreppet. Förklaringen är kanske att den ­liberala ­demokratin i västvärlden är en sekulär religion.<br/><br/>Visserligen betyder demokrati folkmakt men makten har i de ­flesta av västvärldens demokratiska länder flyttat bort från folket och ägs ­numera av en liten elit. Över den eliten har professionella lobbyister, intresse­grupper och aktivister långt större makt än medbor­garna. Dessutom har politikerna i de olika partierna vanligen mer gemensamt med varandra än med sina väljare.<br/><br/>Väljarnas enda politiska handling i Sve­rige är att vart fjärde år peta ner sina röstsedlar i en låda och det spelar allt mindre roll vilket parti de lägger sin röst på.<br/><br/>Tänk om det system som vi hyllar som mänsklighetens största politiska bedrift bara är ett tyranni med bättre marknads­föring?<br/><br/>Genom att göra anspråk på att vara den enda legitima regimen för­hindrar demo­kratibegreppet en förutsättningslös debatt om hur samhället får ett bra fungerande styre.« Karl-Olov Arnstberg