Litteraturvetenskap

"Tenngarts 'Det litterära Nobelpriset' måste vara årets mest oväntade bladvändare. Trots att den handlar om världens mest kända pris är boken full av cliffhangers och oförutsägbara vändningar." Rasmus Landström, Aftonbladet<br/><br/>"Paul Tenngart visar vad en beläst och skicklig litteraturforskare kan åstadkomma med ett gigantiskt material som detta. [...] strålande prov på litteraturforskning när den är som mest angenäm att läsa" Maria Schottenius, DN<br/><br/>"en praktisk och oumbärlig handbok om Nobelpristagarna och deras författarskap" Jan-Olov Nyström, UNT<br/><br/>Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelpriset i litteratur tilldelas "den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning". Alltsedan 1901, då det första priset gick till Sully Prudhomme, har Svenska Akademien tolkat Nobels kosmopolitiska och idealistiska intentioner efter bästa förmåga, samtidigt som omvärlden påverkat och reagerat på priset.<br/><br/>Litteraturforskaren Paul Tenngart tar med läsaren på en generös bildningsresa genom prisets vindlande historia. Han tecknar en levande bild av pristagare och epoker, via triumfer och katastrofer, fram till våra dagar då priset alltjämt bekräftar en utbredd tro på att litteratur kan bedömas bortom nationella och kulturella enskildheter.

Idag ser vi kanske individens frihet som en självklarhet, men så har det inte alltid varit. Vid 1700-talets slut var individens rätt fortfarande brännstoff i länder styrda av envåldshärskare. I den tyska universitetsstaden Jena vågade en liten grupp tänkare ändå ställa jaget i centrum och betona dess kreativa kraft. Dit hörde bland annat Goethe, Schiller och Hegel och inte minst den frisinnade Caroline Schlegel. Medan den franska revolutionen förändrade det politiska landskapet för alltid förändrade de tyska romantikernas revolution vårt sätt att tänka. Här inleddes den konflikt mellan vår längtan efter självförverkligande och vårt ansvar mot kollektivet som pågår än idag.

Idén om en svensk kulturkanon växte fram ur en politisk och kulturell debatt om gemensamma referenser i samhället. Inspirerad av Danmark har frågan diskuterats i Sverige i flera år, ofta kopplad till skola, integration och nationell identitet. I slutet av 2023 beslutade regeringen att en kulturkanon för Sverige skulle tas fram under ledning av historieprofessor Lars Trägårdh. Kulturkanon lanserades i september 2025 och kommer nu i bokform. Utöver listan över samtliga 100 verk presenteras resultatet av projektet »Folkets kanon«.<br/><br/>Lars Trägårdh har även skrivit ett nytt förord till denna utgåva.

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.<br/><br/>Jag skriver spökberättelser.<br/><br/>Också breven han skrev är spöken."<br/><br/><em>En bok om spöken: en kärleksmemoar </em>är Siri Hustvedts mest personliga bok - ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.<br/><br/>Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.<br/><br/>I boken ingår också Paul Austers allra sista text - trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.<br/><br/><em>En bok om spöken</em> är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden - och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.<br/><br/>Jag skriver spökberättelser.<br/><br/>Också breven han skrev är spöken."<br/><br/><em>En bok om spöken: en kärleksmemoar </em>är Siri Hustvedts mest personliga bok - ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.<br/><br/>Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.<br/><br/>I boken ingår också Paul Austers allra sista text - trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.<br/><br/><em>En bok om spöken</em> är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden - och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

Juni 1940: Hitlers Wehrmacht har besegrat Frankrike. Gestapo letar efter Heinrich Mann och Franz Werfel, Hannah Arendt, Lion Feuchtwanger och otaliga andra tyska författare som har flytt till Frankrike sedan maktövertagandet 1933. Amerikanen Varian Fry kommer till Marseille för att rädda så många som möjligt. <br/><br/>Det är ett dramatiskt år i den tyska litteraturhistorien. I Nice lyssnar Heinrich Mann på radionyheter medan bomblarmen ljuder. Anna Seghers flyr med sina barn till fots från Paris. Lion Feuchtwanger sitter i ett franskt interneringsläger, medan SS-trupper rycker närmare. Alla kommer de slutligen till Marseille. Här lämnar Walter Benjamin ifrån sig sin nya essä till Hannah Arendt innan han flyr över Pyrenéerna. Här korsas vägarna för en mängd tyska och österrikiska författare, intellektuella och konstnärer. Och här riskerar Varian Fry och hans medhjälpare livet för att smuggla ut dem ur landet. <br/><br/>Uwe Wittstock, född i Leipzig 1955, är litteraturkritiker och författare. Hans stora genombrott kom, även internationellt, med <i>Februari 33: litteraturens vinter</i>, som blev brett uppmärksammad och diskuterad under det svenska valåret 2022. <i>Marseille 1940: den tyska litteraturens flykt</i> tar vid efter den förra boken och är skriven med minst lika stor intensitet och närvaro - och dess aktualitet i samtiden är lika obestridlig. <br/><br/><b>"Kallsvett sipprar ut från sidorna i Wittstocks bok. Med imponerande detaljrikedom gestaltar han nyckfullhetens terror. Från en dag till en annan kan spelreglerna ändras genom ett eller annat myndighetsdekret [. . .] Marseille år 1940 är en ö i tiden. Men man kan slå broar ända till Tidö slott. Över dem vandrar den byråkratiska brutaliteten." Per Svensson, DN. </b><br/><br/><b>"Hans skildring av hur kulturpersonligheter som redan gått i exil från Nazityskland också tvingas fly Frankrike matchar en spänningsroman." Anders Q Björkman, SvD. </b><br/><br/><b>"Med ett närmast thrillerartat driv skildrar Wittstock de oppositionellas katt och råtta-lek med Gestapo och SS. Det här är angelägen läsning i vår tid, när fascismen vinner alltmer mark i Europa." Yukiko Duke, Vi Läser. </b><br/><br/><b>"Boken kan tveklöst läsas som ren spänningslitteratur och man häpnar över inledningens uppgift om att allt i boken går att belägga och är fritt från fiktiva inslag." Hjalmar Falk, Ord&Bild.</b>

<i>Ett Sverige som försvann - min uppväxt på 50-talet i Värmland </i>är en personligt skriven berättelse om hur det var att växa upp i svensk landsbygd på 1950-talet - efter kriget, före television, kyl och frys och massflytten till städerna. Det är som en glänta mellan två epoker. Berättelsen ger djupa tankeställare för dagens Sverige. En av många rör frihetsgraden för barn att ta eget ansvar. <br/><br/>Hans Bergström, född 1948, växte upp i den lilla byn Ambjörby i Klarälvdalen i norra Värmland. Han blev sedan i unga år talskrivare till tre partiledare och chefredaktör, först för Nerikes Allehanda, sedan för Dagens Nyheter. Han bor sedan ett 20-tal år i USA. <br/><br/>Men hembygden har förblivit nära och kär. Hans berättelse om den, och om den meandrande älven som dess själ, är stark. Läsare ur samma generation kommer att kunna identifiera sig med mycket. Läsare ur senare generationer ges åtskilligt att reflektera över.<br/><br/><i>Ett Sverige som försvann är inte bara en bok om det förflutna.</i> <i>Den är en bok som, i all sin stillsamhet, ställer en av samtidens mest avgörande frågor: vad krävs för att skapa ett samhälle där en överväldigande majoritet av människorna söker och tar personligt ansvar?</i><br/><br/>Magnus Henrekson i Kvartal