Litteraturvetenskap

Idag ser vi kanske individens frihet som en självklarhet, men så har det inte alltid varit. Vid 1700-talets slut var individens rätt fortfarande brännstoff i länder styrda av envåldshärskare. I den tyska universitetsstaden Jena vågade en liten grupp tänkare ändå ställa jaget i centrum och betona dess kreativa kraft. Dit hörde bland annat Goethe, Schiller och Hegel och inte minst den frisinnade Caroline Schlegel. Medan den franska revolutionen förändrade det politiska landskapet för alltid förändrade de tyska romantikernas revolution vårt sätt att tänka. Här inleddes den konflikt mellan vår längtan efter självförverkligande och vårt ansvar mot kollektivet som pågår än idag.

Blåbärsmaskinen är Nils Claessons berättelse om sin uppväxt och om sin far, Stig Slas Claesson. Författaren ger här sin egen bild av Slas, men inte den allmänt traderade bilden av den folk­käre författaren och konstnären, utan en bild inifrån, från en familj där faderns missbruk styr och kändis­skapet har en mindre tilltalande sida. Berättelsen handlar om den sprakande fasaden hos en omsusad författare och konstnär och om det som finns bakom den, om skapande och ansvar, och om vad som händer när ett barn måste bli förälder till sina föräldrar. Men det är också berättelsen om en uppväxt i Stockholm under välfärdsåren, om kulturkrockar och ett Sverige i förvandling. Nils Claessons skildring av sin far är skoningslöst uppriktig, men samtidigt ömsint och försonande. Ett sällsynt finkänsligt och humoristiskt porträtt av en människa, en familj och en tid. <br/>Till pocketupplagan har boken försetts med ett nyskrivet kapitel av författaren. <br/> Nils Claesson (f. 1958) är konstnär och filmskapare, har en lång tid verkat inom media och var bl.a. med och startade tidskriften ETC. Han har arbetat med fotografi, animerad film, video och datakonst och producerat flera radiodokumentärer. Claesson har haft ett flertal utställningar i Sverige och Europa. <br/> <i>"Nils Claessons text är fylld av både avståndstagande och motvillig - emellanåt vacker - ömhet./.../ Man lämnar den med stor sorg i bröstet."</i><br/>Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet<br/> <i>"mer ömsint sörjande än ursinnigt klarläggande"</i><br/>Jan-Olov Nyström, Södermanlands nyheter<br/> <i>"ett mångfacetterat porträtt är det, värt en talrik publik"</i><br/>Jan Karlsson, Norrköpings Tidningar<br <i>"Boken är skriven i korta kapitel med koncentrerade, effektiva satser där sarkasmerna är många och ironin knivskarp /.../ en stark läsupplevelse."</i><br/>Karin Nykvist, Sydsvenskan

Vi lära känna en författare, offentlig person och make. Vem var han bakom sina så tankeväckande böcker? Hur bar han sig åt för att bli en så älskad författare?

<p style="margin:0px 0px 11px;"><span style="">"</span><span style="font-family:Calibri;font-size:medium;">Jag har levt samma liv som alla andra, den vanliga människans liv."</span><p style="margin:0px 0px 11px;"><span style="font-family:Calibri;font-size:medium;">Hösten 1944, mitt under brinnande världskrig, sammanfattar Hans Fallada sitt liv i en fängelsecell. I hemlighet och under ständig rädsla för upptäckt skriver han sig fri från nazitidens mardrömmar. Hans uppriktiga och ibland provocerande fängelsedagbok betraktades länge som borttappad. Nu finns den översatt till svenska av Sofia Stenström.</span><p style="margin:0px 0px 11px;"><span style="">"</span><span style="font-family:Calibri;font-size:medium;">Dagboken skriver han tvångsmässigt med uppenbar fara för sitt liv. Stilen är närapå mikroskopisk och han skriver på alla ledder, upp och ner och mellan raderna för att dölja det egentliga innehållet. På ytan ser det ut som en roman (<em>På livstid</em>) och en handfull noveller. Dolt i manuskriptet finns Falladas erfarenheter av nazismens Tyskland med formuleringar som omedelbart skulle skicka honom och många andra till koncentrationsläger. Han lyckas smuggla ut manuskriptet under en permission."</span><p style="margin:0px 0px 11px;"><span style="font-family:Calibri;font-size:medium;">Jonas Thente, Dagens Nyheter</span><p style="margin:0px 0px 11px;"><span style="">"</span><span style="font-family:Calibri;font-size:medium;">Den tyske författaren Hans Fallada har lyfts upp på senare år genom en massiv utgivning av Lind & Co, somligt återutgivet, somligt för första gången på svenska [...] <em>I mitt främmande land</em> är en berättarglad memoar där kontrasterna mellan den lite naiva hållningen i trettiotalets början och krigets alla bördor blir så mycket tydligare när det är en helt vanlig människa som noterar"</span><p style="margin:0px 0px 11px;"><span style="font-family:Calibri;font-size:medium;">Ulrika Stahre, Aftonbladet</span>

"Tenngarts 'Det litterära Nobelpriset' måste vara årets mest oväntade bladvändare. Trots att den handlar om världens mest kända pris är boken full av cliffhangers och oförutsägbara vändningar." Rasmus Landström, Aftonbladet<br/><br/>"Paul Tenngart visar vad en beläst och skicklig litteraturforskare kan åstadkomma med ett gigantiskt material som detta. [...] strålande prov på litteraturforskning när den är som mest angenäm att läsa" Maria Schottenius, DN<br/><br/>"en praktisk och oumbärlig handbok om Nobelpristagarna och deras författarskap" Jan-Olov Nyström, UNT<br/><br/>Enligt Alfred Nobels testamente ska Nobelpriset i litteratur tilldelas "den som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning". Alltsedan 1901, då det första priset gick till Sully Prudhomme, har Svenska Akademien tolkat Nobels kosmopolitiska och idealistiska intentioner efter bästa förmåga, samtidigt som omvärlden påverkat och reagerat på priset.<br/><br/>Litteraturforskaren Paul Tenngart tar med läsaren på en generös bildningsresa genom prisets vindlande historia. Han tecknar en levande bild av pristagare och epoker, via triumfer och katastrofer, fram till våra dagar då priset alltjämt bekräftar en utbredd tro på att litteratur kan bedömas bortom nationella och kulturella enskildheter.

Hur väger man litterär kvalitet och vad menade egentligen Alfred Nobel i sitt testamente när han skrev att hans litteraturpris skulle tilldelas den som »producerat det utmärktaste i idealisk riktning«? Varför fick exempelvis Sully Prudhomme det allra första Nobelpriset i litteratur medan Lev Tolstoj helt blev utan? Hur har bedömningarna gått till? I denna bok går författaren, litteraturhistorikern och akademiledamoten Kjell Espmark (1930-2022) på ett initierat vis igenom hela prishistorien och analyserar vilka tolkningar av testamentets lydelse som kommit att dominera Nobelkommitténs resonemang. Hans djupa kunskaper och personliga erfarenhet av att arbeta med det litterära Nobelpriset gör honom till en lika trygg som medryckande ciceron genom decennierna. I de avslutande, mer fritt hållna, kapitlen kan man bland annat läsa om kommitténs vidgade perspektiv och förändrade arbetsformer samt det enligt honom själv lyckligaste pristagarvalet genom alla tider.<br/><br/>Boken utkommer även i engelsk översättning och består av de två verken Litteraturpriset - hundra år med Nobels uppdrag (2001) och Nobelpriset i litteratur - ett nytt sekel.

"<em>Mitt skydd och min storm</em> är ett fint tillskott till världslitteraturens mor och dotter-skildringar. Men framför allt en enastående skildring av alla repressiva mekanismer i Indien."<br/><strong>Dagens Nyheter</strong><br/><br/><strong>"</strong>Oförglömlig läsning"<br/><strong>Aftonbladet</strong><br/><br/><strong>"</strong>Skyddad mitt i stormen - precis så känns det att befinna sig i hennes språk. Kasta er in i det!"<br/><strong>Expressen</strong><br/><br/><em>Mitt skydd och min storm</em> är Arundhati Roys memoarer - en gripande, personlig och inspirerande skildring av hur hon blev den människa och författare hon är idag. Med samma passion, politiska skärpa och djupa känslighet som i sina romaner, <em>De små tingens gud</em> och <em>Den yttersta lyckans ministerium</em>, skildrar Roy sitt liv från barndomen i Kerala till idag. <br/><br/>Boken växte fram ur den ström av minnen och känslor som väcktes av hennes mor Marys bortgång 2022. Mary var en viljestark, kompromisslös och ovanlig kvinna - ensamstående mor, skolföreståndare och en avgörande kraft i Arundhatis liv. Deras relation var både komplicerad och kärleksfull, präglad av konflikter men också av en djup samhörighet. <br/><br/>Roy skriver öppet om sin uppväxt och om hur hon vid arton års ålder valde att lämna sin mor - "inte för att jag inte älskade henne, utan för att kunna fortsätta älska henne" - och om hur deras relation format henne, både som kvinna och författare. <br/><br/>Med ett språk lika poetiskt som osentimentalt är <em>Mitt skydd och min storm</em> en hyllning till friheten, en berättelse om kärlekens skarpa kanter och den vilda skönhet som ryms i livet - en memoar olik alla andra.<br/><br/>"Om det finns något negativt att säga om denna bok så är det att det helt enkelt händer för mycket"<br/><strong>Göteborgs-Posten</strong><br/><br/>"En komplex och fantastisk bok"<br/><strong>Barometern</strong><br/><br/>"Ömsint... full av precisa bilder och svidande emotionell intelligens."<br/><strong>The Washington Post</strong><br/><br/>"Denna bok pulserar av medkänsla och moralisk indignation... Roy erkänner att hennes svåra mamma formade den fria, envisa och risktagande författare hon blev... Det framgår tydligt av denna självbiografi att även om Roy har förlorat sin främsta motståndare, har hon inte förlorat sin glöd."<br/><strong>The Wall Street Journal<br/></strong><br/><br/>"Boken har Gabriel García Márquez lyriska stil, Barbara Kingsolvers politiska bredd och David Sedaris galna familjehumor."<br/><strong>Financial Times</strong><br/><br/>"Roys första memoar beskriver hennes väg till att bli författare, men är lika mycket en biografi över hennes komplicerade, fascinerande ensamstående mamma Mary."<br/><strong>New York Magazine</strong><br/><br/>"Man kan lägga ifrån sig boken, men budskapet bär man med sig för resten av livet."<br/><strong>Aftonbladet</strong><br/><br/>"Stark och gripande skildring"<br/><strong>Borås Tidning</strong><br/><br/>"Arundhati Roy<strong> </strong>är fortsatt oemotståndlig. Idag mer än någonsin, en underbart woke supernova i en värld där hatet fått råda alldeles för länge."<br/><strong>ETC</strong>