Samhälle & Politik

<p>Alltsedan terroraktionerna den 11 september 2001, har Västerlandets demokratier upplevt tendenser till totalitära strömningar i staternas organisation. Denna utveckling ställdes på sin spets under Coronapandemin då tidigare liberala samhällen över en natt låste in sina medborgare med utegångsförbud och genomförde kraftiga inskränkningar i individens friheter ofta helt utan föregående debatt.<br/><br/>I <i>Totalitarismens psykologi</i> undersöker den belgiske författaren Mattias Desmet den form av masshypnos som kan uppstå i samhällen vilka atomiserats, stressutsats och som söker efter ny riktning, mening eller nya sociala band. </p><p>Desmet förklarar här varför »totaliserade« människor ofta inte vill »vakna«, varför de ofta är självdestruktiva och hur totalitarismen besynnerligt nog kan ses som arvtagare till upplysningens mekaniserade vetenskapsidéer. Mattias Desmet riktar också skarp kritik mot det tvingande grupptänkande som utvecklats i den demokratiska världen åren före pandemin och anknyter till Hannah Arendts teorier om totalitarismens väsen. </p><p>Mattias Desmet är professor i klinisk psykologi vid universitetet i Gent. Han har skrivit ett flertal böcker och är flerfaldigt belönad i sitt fack. <i>Totalitarsimens psykologi</i> är den första bok som översatts till svenska och beskrevs när den kom ut i engelsk översättning som »årets viktigaste bok«.</p>

<p></p><p><i>Friare, fredligare och rättvisare  </i></p><p>Vladimir Putin har lett Ryssland i snart tjugo år. Inrikes har landet utvecklats mot alltmer förtryck och statlig kontroll över både politik och ekonomi. Utrikes har Putin fört en allt aggressivare och mer militant rysk politik, i takt med att han odlat myten om Ryssland som en belägrad fästning omgiven av fiender i väst. </p><p>I sin nya bok skildrar Stig Fredrikson initierat hur Putins auktoritära och korrupta styre är uppbyggt men också hur mycket bättre ett Ryssland utan Putin skulle vara. Han tror visserligen att Putin tänker sitta kvar så länge han kan, men anser att det ändå finns hopp om ett reformerat och mer demokratiskt Ryssland efter Putin, inte minst tack vare kraven från den unga generationen som tröttnat på de nuvarande ledarna och på putinismen. </p><p>Stig Fredrikson är sedan decennier en framstående kännare av ryskt samhälle och politik. I en rad uppskattade böcker har han skildrat det moderna ryska samhället. Han var också nära vän med författaren och dissidenten Aleksander Solzjenitsyn. Boken om deras relation, <i>Alexanders kurir Ett journalistliv i skuggan av det kalla kriget</i>, finns nu i en fjärde upplaga. Han har även skrivit en tidigare bok om Vladimir Putin, <i>Oligarken och presidenten Tvekampen mellan Chodorkovskij och Putin</i> (2013), liksom böckerna <i>Daterat Moskva Rysslands väg leder bort </i>(2009) och <i>Boris Jeltsin Reformatorn som inte nådde ända fram</i> (2016).</p><p>"När Fredriksons fotarbete tar täten är boken som en pålitlig kompass. , Stig Fredriksons bok är en nödvändig uppdatering som gör upp med den förlegade bilden av Ryssland." Maria Georgieva i Expressen </p><p>"Fredrikson har skrivit en personlig och välinformerad bok om en politisk ledare som påverkat inte enbart Ryssland utan även världspolitiken i grunden." Martin Kragh i Svenska Dagbladet</p><p>"Stig Fredriksons kloka och besinningsfulla bedömningar borde många svenska debattörer lyssna till. Detta är den bästa allmänorienterande bok om dagens Ryssland som finns att läsa på svenska idag." Olof Kleberg i Västerbottens-Kuriren<br/></p>

<p><b>NOMINERAD TILL STORA JOURNALISTPRISET OCH GULDSPADEN 2023 </b></p><p>Dagarna före jul 2021 går larmet i en av Sveriges mest välbevakade villor. Men det är ingen terrorist som poliserna möts av på platsen, det är en papperslös kvinna från Nicaragua som är där för att städa.</p><p>På statsministerns garageuppfart börjar Elinor Torps berättelse om hur de företag vi anlitar för att göra våra hem och arbetsplatser rena själva är de smutsigaste. Kriminalitet, usla villkor och människoexploatering är regel, inte undantag.</p><p><i>Rent åt helvete</i> är en närgången skildring av människorna som städar vårt land. Av en arbetarrörelse som vänt dem ryggen och en politik som har banat vägen för missförhållandena. Men lika mycket handlar det om dig och mig. Vi som kan välja att blunda eller se vem som håller i skurhinken.</p><p><i>»Genom åren har Elinor Torp vunnit en rad journalistpriser. I en rättvis medievärld vinner hon ännu fler priser för den här boken.«</i><br/><b>Dagens Nyheter</b></p><p><i>»Väldigt spännande. Som en deckare. Uppdrag granskning fast i bokform.«</i><br/><b>Johan Malm, Go&rsquo;kväll</b></p><p><i>»På ett rakt och känslomässigt återhållet språk skriver Elinor Torp fram ett samhälle som är anfrätt in i märgen av en systematisk arbetslivskriminalitet ... nödvändig läsning för den som vill förstå hur Sverige har förändrats.«</i><br/><b>Expressen</b></p><p><i>»Ett litterärt reportage med politisk sprängkraft.«</i><br/><b>Göteborgs-Posten</b></p><p><i>»Elinor Torp är en av landets bästa journalister ... Hon gestaltar skickligt, kommer nära, gör jobbet. Frågorna hon ställer riktas till politiken, men också till oss alla.«</i><br/><b>Aftonbladet</b></p><p><i>»Boken borde fräta i politikers, och framför allt socialdemokraters händer och ingen kommunikatör i världen borde kunna få oss att ignorera det som skrivs.«</i><br/><b> Svenska Dagbladet </b></p><p><i>»Elinor Torp satte ord på 2023 med sin bok Rent åt helvete ... Jag tror inte att ens Tage Danielsson förmått göra samhällssatir av detta.«</i><br/><b>Markus Wilhelmson, tidningen Vi</b></p><p>*</p><p><b>Elinor Torp</b> är författare och journalist på <i>Dagens Arbete</i>. Hon jobbar enligt sin egen metod »follow the people«, och har under de senaste åren granskat arbetslivskriminalitet. Elinor har tilldelats utmärkelsen Guldspaden vid två tillfällen. 2024 tilldelades hon Stig Dagermapriset, bland annat för sitt arbete med <i>Rent åt helvete</i>.</p>

<p>M&auml;nniskan har i alla tider anv&auml;nt psykedelika. Fr&aring;n de sydamerikanska schamanerna via antikens l&auml;kare till v&aring;r tids rejvkultur har de stillat oro, stimulerat kreativitet och f&ouml;rt oss n&auml;rmare b&aring;de Gud och varandra. De senaste &aring;ren har de psykedeliska substanserna genomg&aring;tt en ren&auml;ssans inom b&aring;de kulturen och forskningen. Men &auml;r de h&auml;r f&ouml;r att fr&auml;lsa eller f&ouml;rst&ouml;ra?</p> <p><em>Extas i folkhemmet</em> handlar om extasens hemliga historia i Sverige och om de psykedeliska drogernas &aring;terkomst. Om vad en grupp KI-forskare uppt&auml;ckte i ruset i Brasiliens regnskog och varf&ouml;r Carl von Linn&eacute; skrev en hel bok om psykoaktiva droger. Men ocks&aring; om sextiotalets hippiekultur som ledde till politisk motreaktion och narkotikaklassning.</p> <p><strong>Sagt om boken:<br/></strong>"Det &auml;r sakprosa n&auml;r den &auml;r som allra b&auml;st: en spr&aring;kligt beg&aring;vad och initierad f&ouml;rfattare tar l&auml;saren i hand och avt&auml;cker v&auml;rldar som ingen av dem tidigare k&auml;nde till."</p> <p>"Aretakis ger gestalt &aring;t de mest h&auml;pnadsv&auml;ckande personligheter och levnads&ouml;den, utan att n&aring;gonsin mista den r&ouml;da tr&aring;den; huvudber&auml;ttelsen om hur Sverige gick fr&aring;n att bidra med ledande kunskap om medvetandeutvidgande droger, till att bli kanske det mest avvisande och f&ouml;rbjudande landet i den fria v&auml;rlden."</p> <p>&rdquo;...&ouml;ppnar upp de unkna och okunniga garderober d&auml;r den svenska staten och dess medborgare l&aring;st in &ouml;ppenheten och intresset f&ouml;r m&auml;nniskans djupare dimensioner."<br/><strong>Anita Goldman, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;Jag l&auml;ser Leonidas Aretakis Extas i folkhemmet och f&aring;r mig till livs en tripp genom svensk droghistoria som &ouml;verraskar en hel del.&rdquo;<br/><strong>G&ouml;ran Greider, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;...en utm&auml;rkt grund i diskussionen om psykedeliska droger... oavbrutet intressant, med nyfikenhet, &ouml;ppenhet och viss skepticism d&auml;r det passar.&rdquo;<br/><strong>Rebecka &Aring;hlund, Sm&aring;landsposten</strong></p> <p>&rdquo;...intressant och ambiti&ouml;st. Ibland komiskt, ibland tragiskt.<br/>"... bidrar till bildning, bakgrund och en vidare diskussion som f&ouml;rhoppningsvis kommer att beakta b&aring;de medicinska m&ouml;jligheter och risken f&ouml;r missbruk.&rdquo;<br/><strong>Fredrik Borneskans, Upsala Nya Tidning</strong></p> <p>&rdquo;Hos Aretakis f&ouml;rdjupas bilden av vad man m&aring;ste kalla det &rsquo;nationella felslutet&rsquo;. Hallucinogena droger &auml;r helt fr&auml;mmande f&ouml;r svenskar &ndash; eller?"<br/><strong>Ulf Eriksson, Expressen</strong></p>

<p>De som guidar till spionernas Sverige, bokens författare, är alla experter i ämnet. Flera har haft ledande befattningar inom svensk underrättelsetjänst, andra har befunnit sig längre ner i organisationerna. Några är namnkunniga författare, andra har främst verkat i det tysta. Tillsammans har de unika kunskaper om sådant som tidigare har varit hemligstämplat.</p><p>Här delar de med sig av sina kunskaper om utländska spioner och underrättelsetjänster i Sverige, under andra världskriget, kalla kriget och även därefter. Hur många agenter fanns det? Hur agerade de och i vilka syften? Och hur lärde de sig att smälta in i olika svenska miljöer? Var träffades de och var fanns deras hemliga brevlådor?</p><p>Hur gick det till när svensk säkerhetstjänst övervakade, skuggade och kartlade underrättelsetjänsterna vid öststaternas ambassader och när man värvade egna dubbelagenter?</p><p>Denna bok går till botten med andra världskrigets och kalla krigets många gåtor: Krylbosmällen, IB-affären, TIR-bilarna, de polska tavelförsäljarna, spionärendena. Och vad skrev egentligen spionen Stig Bergling i sitt brev till Vladimir Putin?</p>

<p>I Diplomati redogör Henry Kissinger för sin samlade erfarenhet av vad som styr relationer mellan stater, och hur dessa relationer kan påverkas och styras av staternas ledningar.    </p><p>Grundläggande är Kissingers analytiska perspektiv, där han kontrasterar regioner där nationer vuxit fram i ömsesidig maktbalans med stater som ansett sig skyddade och därmed kunnat inta en mer exklusiv politisk hållning. Han spårar båda tanketraditionerna, den realpolitiska och den idealistiska, i USA:s utveckling, den förra exemplifierad av Theodore Roosevelts utrikespolitik, den senare av Woodrow Wilsons.   </p><p>Analyserna levandegör drivkrafter och hållningar genom historien och Henry Kissinger låter oss förstå styrkor och svagheter hos statsmän som Richelieu, Castlereagh, Metternich, Bismarck och Churchill. Inom samtidshistorien fördjupar han de analyserna med hjälp av erfarenheter och minnen av politiker som Charles de Gaulle, Zhou Enlai, Richard Nixon och Michail Gorbatjov.   </p><p>Henry Kissingers framställning får sin avslutning i en diskussion om USA:s roll i en värld där nationen å ena sidan inte längre är den unikt starkaste aktören, men å den andra inte längre kan isolera sig på sin kontinent.   Denna utgåva av Diplomati ingår i serien Engelsbergsklassiker, där även Världsordning (2022) är utgiven. Boken har ett nyskrivet förord av diplomaten Rolf Ekéus.</p>

<p>Är Putins Ryssland en diktatur? En totalitär stat? Vad ska man egentligen kalla den regim som Vladimir Putin nu har lett sedan 2000? Putin har under sitt långa maktinnehav förstärkt statens kontroll över näringslivet, över politiken, över massmedierna. Han försöker krossa alla former av opposition, och för att nå målet utnyttjar han rättsväsendet på ett sätt som är identiskt med hur det gick till på sovjettiden.</p><p>Det som förenar detta system med dagens ryska, är rätten för den åtalade att hålla ett slutanförande, rätten till ett posledneje slovo, ett sista ordet. Från sovjettidens dissidenträttegångar till dagens rättegångar mot Putinmotståndare finns en historia av försvarstal där den åtalade, ibland under motstånd från rätten, har kunnat ropa ut varför hon eller han vill se ett helt annat, friare och mer demokratiskt samhälle. De här sista orden , eller försvarstalen, är redan klassiska, eller kommer att bli det. De är ett vittnesbörd om att det alltid har funnits, och fortfarande finns, människor som vågar stå upp emot ofrihet, censur och ett godtyckligt rättsväsende och vägrar vika ned sig för maktens övervåld. Dagens Putinkritiker för vidare ett arv från 1960-talets författarrättegångar och låter sig inspireras av sovjettidens dissidenter. Idag finns det skäl att påminna om dessa modiga människor. Det är om vittnesmålen från de kvinnor och män som har konfronterat den sovjetiska och ryska makten som denna bok handlar.</p><p>Stig Fredrikson är sedan decennier en framstående kännare av ryskt samhälle och politik. I en rad uppskattade böcker har han skildrat det moderna ryska samhället och Putins tilltagande förtryck, senast i Ryssland utan Putin. Han var också nära vän med den Nobelprisbelönade författaren och dis-sidenten Aleksander Solzjenitsyn och den som smugglade ut dennes texter till västvärlden. På Carlsson Bokförlag har han utgivit Alexanders kurir (2004 och 2011), Daterat Moskva (2010), Oligarken mot presidenten (2013), Boris Jeltsin (2016), Ryssland utan Putin (2019).<br/>___<br/><br/>"Den erfarne Rysslandsjournalisten Stig Fredrikson har skrivit en bok som inte är som andra Det är valet av inriktning som gör boken så originell och skakande." Olof Kleberg, Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Genomgående visas hur förtrycket i dagens Ryssland alltmer liknar repressiva metoder, inklusive psykiatrisk tvångsvård, från sovjettiden. Särskilt rörande är Fredriksons porträtt av unga vuxna och barn som bestraffats för sin kritik av staten."  Julie Hansen, BTJ. Helhetsbetyg: 5<br/></p>