Litteraturvetenskap

<p>J R R Tolkiens <em>Ringarnas herre</em> är en klassiker som antagit mytiska proportioner. Idag refererar många till boken som om man talade om en av mänsklighetens skapelseberättelser. I mörka tider vänder sig människor till verket för tröst.</p><p></p><p>2023 är det 50 år sedan Tolkien dog och hans verk är mer läst och omtalat än någonsin.</p><p></p><p><em>Ringens återkomst </em>samlar texter av skarpa skribenter och Tolkienprofiler som skärskådar vad verkets lyskraft består i, och varför det ständigt tycks återaktualiseras. Det handlar om böckernas inspirerande förmåga att finna hopp i det hopplösa och om högerrörelsernas annektering av Tolkiens symbolvärld. Om Tolkiens språkskapelser och hur de ger förståelse för exilens villkor, om Tolkien som teolog och om Tolkien som traumatiserad av första världskrigets skyttegravar.</p><p>Inger Edelfeldt minns också tiden som Tolkien-illustratör och Finn Zetterholm berättar om fadern Tore Zetterholm och hans översättning av den första svenska Tolkienutgåvan: <em>Hompen</em>.</p><p><em>Ringens återkomst</em> är en bok för alla som fascineras av J R R Tolkiens värld.</p>

<p>Apollonios Rhodios föddes omkring 290 före vår tideräkning i Alexandria och dog 75 år senare på Rhodos. Han är den som tillsammans med Kallimachos återupplivar den episka diktningen efter Homeros. <i>Argonautika</i> är det viktigaste, och enda överlevande verket, från den hellenistiska episka dikningen. Verket berättar om den resa som hjälten Iason och argonauterna gav sig ut på för att finna det gyllene skinnet. <i>Argonautika</i> är en av den västerländska litteraturhistoriens mest inflytelserika äventyrsberättelser. I ett av dess mest berömda avsnitt återges Medeias lidelsefulla kärlek till Iason, en beskrivning vars intensitet har få motstycken i litteraturhistorien. </p><p>Detta är den enda fullständiga översättningen av verket till svenska. Ingvar Björkeson har översatt och Sture Linnér står för efterordet. Till denna utgåva har författaren Maxim Grigoriev skrivit ett nytt efterord.</p>

En dagbok där du skriver upp allt du läser. Du anteckar författare, titel, datum och gör egna anteckningar. Boken har en inledning av Aidan Chambers som anser att det aldrig är för sent att börja med en läsdagboken och kallar den för "En guldgruva för minnet". Boken har plats för många bokminnen.

<p>Den inflytelserike men i dag förbisedde Bernhard von Beskow (1796-1868) blev ledamot i Svenska Akademien 1828, från 1834 dess ständige sekreterare. Han var mångsidig, flitig, plikttrogen, verkade i Gustaf III:s anda och gav stadga och upprättelse åt en då ifrågasatt och vacklande institution. I denna levande minnesteckning med glimtar ur umgängeslivet i Stockholm och på den Beskowska släktens herrgårdar ger oss Per Wästberg det första fördjupade porträttet av företrädaren på stol 12. Beskows beläsenhet i världslitteraturen, pragmatiska kulturdiplomati och odogmatiska humanism fick avgörande betydelse för det litterära livet i Sverige under fem decennier i mitten av 1800-talet.</p>

<p><strong>Den hyllade ny&ouml;vers&auml;ttningen av Ingvar Bj&ouml;rkeson.</strong></p> <p>Inget annat diktverk har som<em>Aeneiden</em>&ndash; ber&auml;ttelsen om hj&auml;lten Aeneas dramatiska &ouml;den efter flykten fr&aring;n det brinnande Troja &ndash; f&ouml;rm&aring;tt f&auml;ngsla efterv&auml;rlden, v&auml;cka beundran och ge impulser till annan konst.</p> <p>Ingvar Bj&ouml;rkeson har gjort en modern och levande tolkning av<em>Aeneiden</em>. I f&ouml;rordet placerar Bengt Holmqvist verket i ett bretthistoriskt perspektiv och understryker verkets tidl&ouml;shet.</p>

Han kallade sig själv en europeisk intellektuell och anslöt sig till en ickeskandinavisk tradition. Och visst är han osvensk, inte minst i sin övertygelse om att litteraturen kan förändra världen och människan, samt i sitt sätt att aldrig be om ursäkt för sig. Därmed blir Jan Myrdal, för både kritiker och beundrare, en katalysator för den sorts intellektuella självprövning som är så ovanlig i vår tid.<br/><br/>Denna <i>Myrdaliana</i> har främst kommit att handla om vad som kan kallas för Myrdalåret 2023, ett år då boken om Jan Myrdalbiblioteket äntligen kom ut och Jan Myrdals stora pris gick till en världsberömd norrman. Det var också året då katalysatorn Jan Myrdal tre år efter sin död återuppstod i den svenska offentligheten i och med utgivningen av <i>De hemliga breven</i> och den stora kulturdebatt som följde i Sverige, rörande hans relationer till föräldrarna Alva och Gunnar Myrdal samt fiktionens och sanningens roll i såväl litteraturen i stort som i Jan Myrdals författarskap.<br/><br/>Bråkigt? Ja, precis som gubben själv.

<p>Juni 1940: Hitlers Wehrmacht har besegrat Frankrike. Gestapo letar efter Heinrich Mann och Franz Werfel, efter Hannah Arendt, Lion Feuchtwanger och otaliga andra tyska författare som har flytt till Frankrike sedan maktövertagandet 1933. Amerikanen Varian Fry kommer till Marseille för att rädda så många som möjligt.                       </p><p>Det är ett dramatiskt år i den tyska litteraturhistorien. I Nice lyssnar Heinrich Mann på radionyheter medan bomblarmen ljuder. Anna Seghers flyr med sina barn till fots från Paris. Lion Feuchtwanger sitter i ett franskt interneringsläger, medan SS-trupper rycker närmare. Alla kommer de slutligen till Marseille. Här lämnar Walter Benjamin ifrån sig sin nya essä till Hannah Arendt innan han flyr över Pyrenéerna. Här korsas vägarna för en mängd tyska och österrikiska författare, intellektuella och konstnärer. Och här riskerar Varian Fry och hans medhjälpare livet för att smuggla ut dem ur landet.  </p><p>Uwe Wittstock, född i Leipzig 1955, är litteraturkritiker och författare. Hans stora genombrott kom, även internationellt, med <i>Februari 33: litteraturens vinter</i>, som blev brett uppmärksammad och diskuterad under det svenska valåret 2022. <i>Marseille 1940: den tyska litteraturens flykt</i> tar vid efter den förra boken och är skriven med minst lika stor intensitet och närvaro - och dess aktualitet i samtiden är lika obestridlig.</p><p><b>"Kallsvett sipprar ut från sidorna i Wittstocks bok. Med imponerande detaljrikedom gestaltar han nyckfullhetens terror. Från en dag till en annan kan spelreglerna ändras genom ett eller annat myndighetsdekret [. . .] Marseille år 1940 är en ö i tiden. Men man kan slå broar ända till Tidö slott. Över dem vandrar den byråkratiska brutaliteten." Per Svensson, DN.</b></p><p><b>"Hans skildring av hur kulturpersonligheter som redan gått i exil från Nazityskland också tvingas fly Frankrike matchar en spännings­roman." Anders Q Björkman, SvD.</b></p><p><b>"Med ett närmast thrillerartat driv skildrar Wittstock de oppositionellas katt och råtta-lek med Gestapo och SS. Det här är angelägen läsning i vår tid, när fascismen vinner alltmer mark i Europa." Yukiko Duke, Vi Läser.</b></p><p><b>"Boken kan tveklöst läsas som ren spänningslitteratur och man häpnar över inledningens uppgift om att allt i boken går att belägga och är fritt från fiktiva inslag." Hjalmar Falk, Ord&amp;Bild. </b></p>