<p>Skådespelaren Dragomir "Gago" Mrsics självbiografi är en naken berättelse om en dramatisk livsresa. Om fattigdom, kriminalitet och om att leva med rädslan som följeslagare, men också om att bryta destruktiva mönster och att hitta ljuspunkter och möjligheter när det är som mörkast. Som liten lämnar Dragomir Jugoslavien tillsammans med sin familj för att söka ett bättre liv i Stockholmsförorten Fittja. Där dras han in i kriminalitet, då ingen annan väg verkar möjlig. Med öppenhet och stor berättarglädje redogör han för en hisnande resa med toppar och dalar - om hur tiden i fängelse efter ett omtalat bankrån blir vändpunkten för honom, och om livet som skådespelare i det absoluta toppskiktet.</p>

<p>Gruvsamhället Malmbergets dramatiska historia och fortgående förvandlingar har i mer än sex decennier varit brännpunkten för Erik Holmstedts lika sakliga som hängivna fotografiska gärning. <i>Malmberget</i> överblickar det senaste decenniet den tidsperiod där gruvans expansion slutligen orsakar samhällets flytt och upphörande med en stark och ohöljd skildring av landskap som demonteras, hus som inte längre är hem, människor som inte längre hör hemma. Bokens lyhörda och dedikerade fotografiska berättelse är ett unikt och angeläget tidsdokument av en samhällsomvandling med få motsvarigheter; ett skarpt välartikulerat stycke samtidshistoria där Holmstedts inkännande och exakta estetik värnar en epok och en levd verklighet på väg att flytta in i historien och minnets osäkra marker.</p><p>For more than six decades, the dramatic history and subsequent transformations of the mining community of Malmberget has been the focal point of Erik Holmstedts equally factual and dedicated photographic practice. <i>Malmberget</i> monitors the latest decades events, when the mines expansion finally brings about the communitys move and demise, through a powerful and unveiled depiction of landscapes being dismantled, houses that no longer are homes, people that no longer belong. The books receptive and dedicated photographic narrative is a unique and compelling document of a societal metamorphosis with few equivalents, a sharply articulated history of the present where Holmstedts perceptive and precise aesthetics guards an époque and a lived reality as it shifts into the past and the uncertain grounds of remembering.</p>

Tore Johnson (19281980) reste till Paris i slutet av 1940-talet för att försörja sig som frilansfotograf. Han lät sig inspireras av photographie humaniste, en sorts gatufotografi som ville skildra vardagslivet med en kombination av realism och poesi. Med empatisk och nyfiken blick fångade hans bilder stadens invånare bortom turistattraktioner och fina salonger. I samarbete med författare som Ivar Lo-Johansson och Göran Schildt gjorde Tore Johnson flera klassiska fotoböcker. Den här boken visar ett urval med kända och okända Parisbilder och är den första i en ny serie från Nordiska museet.

Livsvillkoren ändras för Ingeborg Holm när hennes make efter en tids sjukdom dör i lungsot. Hon förmår inte själv sköta både affärsverksamhet och barn, och tvingas söka hjälp hos fattigvården. Nils Kroks (1865-1928) verklighetsbaserade drama Ingeborg Holm blev i regi av Victor Sjöström en legendarisk stumfilm, hyllad som den första realistiska långfilmen. Genom att uppröra samhällsdebatten bidrog verket till en ändring av den dåvarande fattigvårdslagstiftningen. Professor Erik Hedling skriver i förordet till boken: "Det är emellertid inte främst som socialpolitiskt dokument Ingeborg Holm fortfarande griper sina åskådare. /---/ Det var en film som förde skådespelarkonsten framåt mot det som vi idag uppfattar som realism. Den var också ett iscensättningstekniskt experiment genom spelet i djupled, ett sätt att använda filmdukens rum som senare skulle bli ett dominerande estetiskt grepp. Särskilt upptaktens subtila hänvisningar till den annalkande tragedin övertygar fortfarande. I alla filmhistoriska översiktsverk beskrivs Ingeborg Holm som ett av Victor Sjöströms och den svenska filmens första mästerverk. /---/ Att Nils Kroks drama nu ges ut för första gången sedan början av förra seklet och att även manuskriptet till filmen Ingeborg Holm kommer i tryck är självklart en kulturgärning."

Det är inte länge sedan Sverige var ett fattigt jordbrukarland i Europas utkant. Men under 1900-talet moderniserades landet fort. Tekniken utvecklades, välståndet växte och folkhemmet började ta form. I den här boken delar Hemmets Journals läsare med sig av sina minnen från denna dynamiska tid. Det är en fantastisk bildskatt som skildrar såväl det enkla livet under 1900-talets början som den moderna välfärdsstaten några decennier senare. Boken är uppbygd i avsnitten Så arbetade vi, Så handlade vi, Så levde vi, Så roade vi oss och Så bodde vi. Här får läsaren njuta av bilder av såväl flottarlivet och pittoreska handelsbodar som mjölkbarer, dansbanor och kylskåpets revolutionerande inträde i våra liv. Följ med på en tidsresa tillbaka till det händelserika 1900-talet, till bilder av både slit och vardag, glädje och fest i ett Sverige som försvann.

In addition to being among the most celebrated of contemporary filmmakers, Quentin Tarantino is possibly the most joyously infectious movie lover alive. For years he has touted in interviews his eventual turn to writing books about films. Now, with CINEMA SPECULATION, the time has come, and the results are everything his passionate fans - and all movie lovers - could have hoped for. Organized around key American films from the 1970s, all of which he first saw as a young moviegoer at the time, this book is as intellectually rigorous and insightful as it is rollicking and entertaining. At once film criticism, film theory, a feat of reporting, and wonderful personal history, it is all written in the singular voice recognizable immediately as QT's and with the rare perspective about cinema possible only from one of the greatest practitioners of the artform ever.

<p>Michelangelo Antonioni (1912-2007) var en av filmkonstens djärvaste nyskapare. I filmer som "Äventyret", "Den röda öknen", "Blow-up - förstoringen" och "Yrke: reporter" skildrade han olika sidor av den moderna människan, understödd av några av filmhistoriens främsta skådespelare. Filmaren och kritikern Stig Björkman lärde känna Antonioni redan på 1960-talet, och de kom att umgås genom åren. I "Michelangelos blick" vandrar han genom Antonionis liv och verk för att skapa kunskap om både människan och konstnären bakom filmerna. </p><p>Stig Björkman (f. 1938) är filmregissör och filmkritiker. Hans senaste film är dokumentären om Ingrid Bergman, "Jag är Ingrid". Genom åren har han även givit ut flera böcker med filmanknytning, bland annat intervjuböcker med Woody Allen och Lars von Trier.</p><p>"en väldigt skickligt utförd genomgång av hela Antonionis filmografi som analytiskt, välformulerat och tydligt ringar in regissörens särpräglade filmkonst, dess form, stil, tematik och estetik." - Olof Eliasson, BTJ</p>