Böcker

Att det funnits barn som vuxit upp inne på Karlsborgs fästning är idag tämligen okänt. Boken skildrar upplevelserna från några av barnen som växte upp där under 40- och 50-talet. <br/><br/>Dessa barn levde i vad de själva har beskrivit som en egen skyddad värld samtidigt som de alla vittnar om en barndom full av äventyr och en enorm frihetskänsla. De sprang i fästningens hemliga gångar som på den tiden var öppna, och kunde fritt utforska platser som idag till stor del är skyddade och begränsade områden. Deras både gemensamma och enskilda berättelser kompletteras med foton från privata fotosamlingar tillsammans med fotografens nytagna foton från Karlsborgs fästning. <br/><br/>Boken <i>Fästningsbarn </i>ger läsaren en unik inblick i ett stycke svensk kulturhistoria som inte tidigare dokumenterats - med barnens perspektiv i fokus - en värld så olik någon annan i Sverige.<br/><br/><i>Karlsborgs fästning, som grundades av Karl XIV Johan, är den enda svenska fästningen av sitt slag då den fungerade som en stad i staden och bland annat byggdes för att kunna agera som Sveriges reservhuvudstad i krigstid. Den skulle dessutom axla rollen som säte för kungahus, regering, riksdag och Sveriges guldreserv. På fästningen fanns allt från tjänstebostäder för de anställda och deras familjer till andra förnödenheter såsom kyrka, sjukhus, telegraf, skola, bank och affärer vilket innebar att det inte fanns någon anledning för de boende att söka sig utanför fästningsområdet.</i><br/><br/><i></i><br/><br/><b>Chris Rinzén</b> är utbildad kriminolog men har de senaste åren arbetat som bildkonstnär med uppdrag både i Sverige och utomlands. Hon har alltid haft ett stort fotointresse och en förkärlek för att fånga och förmedla känslor genom kameran oavsett om motiven är människor eller miljöer. Chris har tidigare skapat fotoutställningen Fästningsbarn - dåtidens barn i dagens ljus och debuterar nu som författare med boken <i>Fästningsbarn</i>.

<b>Nominerad till </b><b>Augustpriset i kategorin </b><b>Årets svenska fackbok 2024.</b> I ett land som täcks till två tredjedelar av skog och vars forntida religion inbegrep ett världsträd är det kanske inte så konstigt att skogen fortsatt har en stark dragningskraft på oss. Skogen breder ut sig i flera dimensioner i människans värld, både som symbol och faktisk plats, trots att de flesta idag befinner sig långt ifrån den. I årtusenden har den försett oss med nyttiga råvaror men också med starka upplevelser som har väckt förundran och ofta rädsla. Somligt har varit lätt att förklara, annat svårare. Vad botar frossan? Vem tog jägarens byte? Vad väntar bortom skogsbrynet? Den här rikt illustrerade boken handlar om skogen i svensk folklore. Fokus ligger på det gamla bondesamhället där vi möter mytiska träd, laddade stenar, läkande växter och gäckande djur. Genom en rad både hotande och hjälpande väsen och gestalter, däribland bergatrollet, skogsrået och den ädle rövaren, får vi inblickar i en förindustriell tankevärld med inslag som ibland är egendomligt bekanta. Med utgångspunkt i sägner, sagor, folkminnen och traditioner tecknar folkloristen Tora Wall en färgrik bild av skogen som erfarenhet och föreställning. 

<p>Långt innan SMHI och femdygnsprognoser på tv fanns att tillgå hade man Bondepraktikan till hjälp för att sia om väder och vind. Denna rika samling folkvisdom förklarar inte bara hur man ska tolka naturens tecken utan ger även råd och vägledning till mycket annat i livet. Det är därför inte konstigt att den under flera hundra år har varit en av Sveriges mest lästa och uppskattade böcker. Missa inte tillfället att med denna illustrerade nyutgåva ta reda på vad jorden, himlen och havet kan berätta för dig!</p><p><i>Bondepraktikan</i> utkom för första gången i Tysk-romerska riket 1508 och bestod då endast av ett tiotal sidor om vädersiande. I efterföljande utgåvor tillkom råd även för andra områden. På 1660-talet utkom den första kända utgåvan på svenska, som särskilt i verspartierna bar tydliga spår av den danska översättningen från 1597. Bondepraktikan fick i Sverige ytterligare tillägg, varav det senaste från 1730-talet. Även språket justerades allt eftersom, men har sedan förrförra seklet inte genomgått några större förändringar. </p><p><i>Fromme läsare, köp nu mig, mycket förstånd lär jag dig. </i><br/><i>Bondepraktikan är mitt namn, läs mig, det länder dig till gagn. </i><br/><i>Det hela årets lopp vill jag dig lära, varefter du dig skall regera.</i></p><p><i></i></p><p><i>"</i>Den nya upplagan är en skönhetsupplevelse att läsa texterna på knittelvers, alla fina träsnitt från ursprungsupplagorna, den är vackert inbunden och försedd med det ursprungliga företalet. Här finns både pietetsfull omsorg om originalets kvalitéer och känsla för hur bokälskaren njuter."<br/>Ragnhild Oxhagen, Ölandsbladet</p>

<b>AUGUSTPRISNOMINERAD!</b><br/><br/><b>När livstidsdomen föll gick det &quot;en kallsvett&quot; genom Nicolaus kropp men han ansträngde sig för att inte visa något utåt.</b> Han var stolt och satte en ära i att aldrig visa svaghet eller rädsla inför fångvaktare och domare. Nicolaus Magnus Söderman hade ännu inte fyllt 21 år när han i mars 1848 dömdes till livstids straffarbete. Trots att han fått en bra start i livet slutade han sina dagar på ett fästningsfängelse. <br/><br/>Detta är berättelsen om hans och sexton andra straffångars liv, deras barndom och uppväxt, deras brottskarriärer och deras möte med rättsväsendet. Det är också en berättelse om det svenska samhället för 200 år sedan.<br/><br/>Utifrån en unik arkivskatt &ndash; sjutton självbiografier skrivna av straffångar på Carlstens fästning &ndash; skisserar historikern Bonnie Clementsson en bild av hur ett liv i kriminalitet kunde te sig i 1800-talets Sverige. Det handlar om män som av olika skäl förde ett brottsligt leverne och så småningom dömdes till livstids fängelse. Fångarnas livsöden säger oss mycket om brott och straff ur ett allmänmänskligt perspektiv, men också om kriminalitetens drivkrafter då som nu.

En gång i tiden var de gestalter och händelser som alla i Sverige kände till: Ane den gamle som offrade sina barn för att få evigt liv, Ingjald illråde som enade riket genom svek och våld, slaget på Bråvallarna som var så väldigt att himmel och jord tycktes störta samman. Man läste om dem i skolan, konstnärer skildrade dem på monumentalmålningar och i skulpturer, författare skrev dikter, pjäser och romaner om dem. De återgavs i den vetenskapliga litteraturen, knöts till verkliga platser i landskapet och tillhörde allmänbildningen, den gemensamma kunskapen. Under det senaste århundradet har historikerna omvärderat dessa berättelser om Sveriges forntid och avfärdat dem som sagor. Det har lett till att de numera har fallit i glömska men så hade det inte behövt bli. Sedan länge har ingen trott att Odysseus, Teseus eller Romulus och Remus har funnits i verkligheten, men ändå fortlever berättelserna om dem och fortsätter att fascinera oss. Varför skulle det vara annorlunda med de svenska berättelserna? De är minst lika fängslande som de antika grekiska och romerska sagorna, och har lika många lager av mening och djup. <br/><br/>I <i>Händelser ur Sveriges ohistoria</i> presenterar Daniel Sävborg elva sådana berättelser om Sveriges forntid. Dessutom visar han hur de har förvandlats med tiden, tolkats och omtolkats och både roat och berört människor på djupet. Det gör han inte minst genom att diskutera de konst och diktverk som bygger på berättelserna. För inte så länge sedan var dessa verk välkända, men i dag är de i hög grad bortglömda, efter som de är svårbegripliga för en publik som inte känner till bakgrunden. Boken gör en försvunnen del av kulturarvet känd och levande igen. Med kunskap om de klassiska berättelserna om den svenska forntiden blir många konstnärliga verk tillgängliga på nytt, och många platser runt om i Sverige blir åter laddade med mening och mystik.   <br/><br/><b>Daniel Sävborg</b> (född 1965) är sedan 2010 professor i nordisk filologi vid Tartu universitet. Han har främst bedrivit forskning om fornisländsk eddadiktning och sagalitteratur samt svensk medeltidshistoria och folklore. I synnerhet intresserar han sig för förvandlingen av berättartraditioner, liksom de olika innebörder som olika personer och olika generationer har funnit i samma berättelser.

I den påkostade boken "RADIOGRAMMOFONEN en harmoni i klang och elegans" berättar vi historien om denna en gång så ofantligt populära ljudmaskin. Här finns också massvis med intressant grammofonhistoria. Dåtidens artister och kändisar delar med sig av sina minnen och upplevelser från radiogrammofonens gyllene era. Denna fina bok är rikligt illustrerad.

Det här är en bok som slår sina lovar kring Sala, en småstad i utmarkerna av Bergslagens regnskogar. En stad som en gång hade saker, som en aktiv silvergruva, en aktiv mördarliga, en hundraårig fotograf, en dyster humorist, en konstnär berömd långt utanför kommungränsen och en man som behärskade konsten att flyga med drakar. De levande minnena av Sven Norling, Lasse O'Månsson, Ivan Aguéli och Olle Nessle är en omistlig del av charmen. Ett Drak- och tangosällskap är jämte Avlidna salakonstnärers sällskap unika grenar på föreningslivets träd. Här finns filmstudion som menar att gemenskapen i biomörkret är en förälskelse sällsamt lämpad att delas av många. Det är tveklöst charmigt att leva i bakvattnet, att å ena sidan vara halvtaskigt uppdaterad men å den andra med full iver vårda kontakten med de döda.<br/><br/> Gästskribenter i boken är Einar Askestad, Ambrose Bierce, Ellinor Fylkeson, Magnus Holm, David Nessle och Jan Sjunnesson.<br/><br/> Inbunden med linnetråd och kapitälband. Inlaga Arctic paper white 130 gram matt bestruket. Illustrerad med 46 fotografier och teckningar.