Skivklassiker - 60-talet

Jazz på svenska och Jazz på ryska är milstolpar inom svensk musik. Jan Johanssons sparsamma och oändligt vackra tolkningar av svensk folkmusik har blivit en del av den svenska folksjälen. Jazz på svenska är den mest sålda svenska jazzskivan genom tiderna. Jazz på ryska har, precis som Jazz på svenska, tolkningar av folkmusik. Det är<br/>enkelt, djupt, gåtfullt, naket, gripande. De här nyutgåvornas glasklara ljud gör nu slutligen musiken rättvisa.<br/><br/>Allt ljudet på skivorna har varsamt mixats och mastrats om med 32-bitarsteknologi år 2005.<br/>Skivan kan om man vill spela upp samtliga tagningar och allt mellansnack som rör Jazz på svenska/ryska. Detta är helt unikt material som aldrig tidigare har hörts innan 2005. Det är som att vara med i inspelningsstudion. Allt detta materialet (1 timma och 39 minuter i<br/>båda fallen) är tillgängligt för en dator som MP3-filer (256 kbit/s). I en CD-spelare fungerar CDn som vanligt. <br/><br/>Jan Johansson rycktes allt för tidigt bort i en onödig trafikolycka en kall höstmorgon 1968. Men musiken lever vidare, och det svenska vemodet och längtan har aldrig haft en så klar röst.

Han pluggade in gitarren redan på föregångaren "Bringing it all back home" och på "Highway 61 revisited" skapade han ett mästerverk som fortfarande nämns som ett av de bästa album som gjorts. Bob Dylan har givetvis gjort fler som är kandidater, men denna går aldrig att gå förbi. De hängivna akustisk-folkmusik-fantasterna som haft Dylan som husgud och som fortfarande hade förhoppningar om att få honom tillbaka insåg här att det var kört. Dylan exploderar i låtar med allt från folk-rock till blues och ren garage-rock. Han var här i sitt livs form och året efter kom "Blonde on blonde". Vilken som är bäst av dessa tre kan man skriva tre doktorsavhandlingar om, men frågan är om inte "Highway 61" ändå är stråt vassare än de övriga.

The Piper At The Gates Of Dawn:<br/>Pink Floyds debutalbum från 1967, med gruppens originalmedlemmar Syd Barrett, Roger Waters, Richard Wright och Nick Mason.<br/> <br/>2011 års version innehåller originalalbumet digitalt remastrat av James Guthrie (medproducent på The Wall), och nydesignad digipack och CD-häfte av Storm Thorgerson.

Bob Dylan spelade in sin debutskiva 1962, men det var ändå 1963 som det hela började på allvar, när "The freewheelin' Bob Dylan" släpptes. Allt är klassiskt med detta album, allt från omslaget till sista tonen i musiken. Det är svårt att överblicka betydelsen av denna klassiker. Bob Dylan var 22 år och hade ändå förmågan att skriva texter som lika gärna kunde komma från en gammal vis mans penna. Om man bortser från två fina covers är allt skrivet av Dylan själv. Detta är rik musik som tillhör den bästa musik som gjordes under 1900-talet.<br/><br/>Plattan hamnade på plats 97 på Rolling Stone's lista över historiens 500 bästa album.

Rolling Stones: England's newest... 1964 (Rem) [CD]

Under ca ett års tid 1965-66, släppte Bob Dylan tre av historiens bästa album. Är man i form då? Efter "Bringing it all back home" och "Highway 61 revisited" kom "Blonde on blonde". På ett år! Bob Dylan var fylld av energi och experimentlusta. "Blonde on blonde" innehåller en bländande blandning av garage, blues, country, rock och folk. Robbie Robertson och de andra grabbarna från The Band är med och spelar, och Dylan har magnifika ordlekar på detta enormt djupa album som var kulmen på hans elektriska rock'n'roll period. Han skulle aldrig mer släppa ett studioalbum som rockade så här hårt, eller som var lika sinnesvidgande.

1965 blev Bob Dylan elektrisk och orsakade både hyllningar, okvädningsord och tumult - beroende på om man var en inmurad folkmusikfan, eller en vidsynt rockälskare. Albumet är dock en mix av hård rockmusik och akustisk folk. Inledningen är den rockiga sidan, andra hälften den akustiska. Och båda är fenomenala, Bob Dylan skrev om rockhistorien med detta album. Han har måhända gjort några plattor som är snäppet bättre, men denna är ändå given bland toppen av världens bästa plattor.