Svenska

<b>* Vinnare av Sveriges Radios Romanpris 2024 *</b><br/><br/>"Den är rolig, drabbande, tankeväckande och gör det man vill att en roman ska. Det vill säga, den gestaltar tiden vi lever i och berättar något om vad det är att vara människa. I konsumentupplysande syfte kan jag rekommendera den, hissa upp den på topplistorna, se den bland Augustprisnomineringarna och i travarna på Pocket shop. Men alltså, det är något annat, nästan bortomspråkligt, som Norlins prosa gör med mig. (...) Norlin har en blick som ser både ytan och djupet, som registrerar kroppen, rörelserna, den intrikata sammansättningen av spänningar i rummet. Och den blicken är varm."<br/>- Dagens Nyheter<br/><br/>"Norlin har ett underbart språk: knapphändigt men rikt, meningar som beskriver allt utan utfyllnad, repliker som jag tror på. Sakligt och poetiskt samtidigt. Jagvill stanna kvar i texten. (...) Det är faktiskt en fantastisk roman. Medmänsklig. Om gruppdynamik och tillhörighet, men också om vem som egentligen har makten över våra liv."<br/>- Sydsvenskan<br/><br/>"I den här språksäkra, svart humoristiska och djupt berörande berättelsen om gruppdynamik och vårt behov av sammanhang visar författaren återigen vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är. Det här är en roman att sluta tillsitt hjärta och värma sig vid."<br/>- Svenska Dagbladet<br/><br/>"Det slår mig att trots att Norlin endast har publicerat två verk finns det här en röst som är egen, självklar, och ja - utpräglat norlinsk. Och det är ju faktiskt ingen liten bedrift."<br/>- Aftonbladet<br/><br/>...............................................................<br/><br/>Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.<br/><br/><i>Stacken</i> skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt?<br/><br/>Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.<br/><br/>...............................................................<br/><br/>"Det är mycket skickligt gjort, det är just för sådana här illusoriska skavanker som romaner har sitt existensberättigande. Det är då de öppnar fönstren och fyller på med syre."<br/>- Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Som alltid lyckas Norlin med att vara banbrytande, att trampa sig en alldeles egen stig. Prosan påminner en del om Karin Smirnoff, det är något med den trollbindande intrigen ihop med den lika avskalade som kärnfulla norrländskan. Men det här är bättre. (...) Hos Norlin är inte varenda mening perfekt, men berättelsen är det. Genremässigt tycks den omöjlig att ringa in. Det är ett relationsdrama. Men samtidigt lika mycket komedi som thriller. (...) Jag skulle bli förvånad om det inte blir prisregn."<br/>- Fokus

<p>Vinnare av Årets bok 2024!</p><p>En varm debutroman i samma anda som Löpa varg. Om en åldrad mans kamp för att behålla makten över sitt eget liv.</p><p>Hemma hos Bo bryts den stilla tillvaron sällan av något annat än besöken från hemtjänsten. Men han har ju sin älskade jämthund Sixten, så helt ensam är han inte. I tomrummet efter frun som flyttat in på demensboende i Östersund börjar funderingar och tvivel riva i Bo. Tiden blir alltmer knapp för att hinna lösa det som ibland känns omöjligt - relationen till sonen.</p><p>Trevande försöker far och son att nå fram till varandra. Men samtidigt är sonen övertygad om att Sixten måste flytta. Hotet om att förlora sin hund rör upp ett virrvarr av känslor som får Bo att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap och sitt sätt att visa kärlek.</p>

<p><b><i>Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst</i></b></p><p>Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man.</p><p>Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår.</p><p><b><i>Strafflös </i></b>är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu.</p><p><b><i>De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet</i></b></p><p><b><i>Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren</i></b></p><p><b><i>Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine</i></b></p>

<p><i>När hon drar upp byxorna hör hon ett ljud. Ett knak av grenar. Det kommer nerifrån sjön. Hon andas tyst och står blickstilla med händerna på ­dragkedjan. Tycker sig se en skugga mellan gran­arna, en ­skiftning i det vaga ljuset. En röst. Och allt blir iskallt i henne.</i></p><p><br/>Trettio år har passerat när fyra barndomsvänner åter­förenas vid en sjö i skogen. En evighet i tid och ändå känns allt som förr, de är sig lika, bara lite gråare. Men det finns ett mörker som förföljt Johanna under alla dessa år &ndash; något hemskt hände den där sommarkvällen för så länge sedan, just vid den lilla sjön &hellip; Tove Alsterdal har hyllats för sina spänningsromaner och novellen <i>Jag som lever och du som är död</i> ger prov på hennes storhet inom genren &ndash; en berättelse som skapar krypande obehag ända fram till sista sidan.</p>

<p>I Skogens barn möter vi Silva, en ung kvinna på 18 år. Silva är ett naturbarn, mycket känslig och sårbar, och hon uppfattas som en drömmare. På grund av en speciell händelse blir hon felaktigt placerad på en psykiatrisk klinik, men detta blir faktiskt en lyckoträff för henne.             </p><p>En av de anställda där är Dagan en mystisk och vacker ung man som Silva känner sig på samma våglängd med. Tillsammans avslöjar de förhållanden knutna till Silvas familj som ständigt leder till nya överraskningar. </p><p>Och inte bara det: Även Dagan har ett förflutet som är fullt av olösta gåtor. </p>

<p>  Marina, dotter till greve Johannes Ede af Vanland, har precis kommit hem till Sverige efter att ha tillbringat flera år på en klosterskola i Schweiz. Hon inser ganska snart att allt inte står rätt till i barndomshemmet, och bestämmer sig för att försöka få kontakt med Mattias. Han är en vän sedan barndomen, och hon hoppas att han kan vara till hennes hjälp i sökandet efter sanningen.   </p><p>De hade stått bredvid varandra och sett de unga försvinna i skogen. Mattias såg på Marina. Nu mer än någonsin gäller det att vi talar med din far. Och några till. Hon tog hans hand och lutade sig mot hans arm. Det är så otäckt, Mattias. Det är min egen familj. Mitt hem. </p>

I Hangö är det maj 1939. Disa är föreståndarinna på pensionat Bellevue och förbereder sig inför sommarens badgäster. Gourmetmåltider, strandliv och konserter står på programmet. Allt ska vara tipptopp och gästernas minsta vink måste lydas. Nere i Kapellhamnen rensar Hjalmar sina nät och hans barnbarn Nisse leker på bryggan. Plötsligt försvinner pojken under ytan och de stunder som följer river upp gamla sår och minnen som Hjalmar försökt glömma. Skolflickan Aino längtar bort från sitt fattiga hem och sin hostande pappa. Hon är förälskad och vill inte tro på de skrikiga tidningsrubrikerna, utan intalar sig att allt skrämmande som händer ute i världen inte har något med Hangö att göra.   Snart har sommarn blommat ut handlar om livet i Hangö före och under vinterkriget. Den sista november är Aino som vanligt i skolan när rektorn, blek och sammanbiten, uppmanar eleverna att ta sig hem så fort som möjligt för nu är det allvar. Samma dag faller de första ryska bomberna och senast nu måste Hangöborna välja mellan att lämna sin stad eller stanna kvar och invänta en mycket osäker framtid.