Björn Wahlberg

<p><i>Tintin och alfakonsten</i> är det sista, ofullbordade Tintinäventyret. Vid sin död 1983 efterlämnade Hergé omkring 150 skissidor och manusutkast till ett tjugofärde äventyr, tecknat 1978-79. Ett fyrtiotal av sidorna utgör en sammanhängande intrig, och det är dessa som publiceras i detta sista Tintinalbum som har fått nummer 24.</p><p>För sista gången ger sig Tintin ut på äventyr med sin trogne hund Milou och den koleriske kapten Haddock. För sista gången får vi träffa de kära figuerna professor Kalkyl, Dupond och Dupont och Bianca Castafiore. Det blir ett vemodigt farväl i en historia om en konstförfalskare och en mystisk religiös sekt.</p>

<p>"Näktergalen från Milano", operadivan Bianca Castafiore, är på turné i Latinamerika. I San Theodoros har Tintins gamle vän general Alcazar störtats av general Tapioca, som har upprättat en militärdiktatur. Strax därpå blir Castafiore anhållen för att ha deltagit i en sammansvärjning mot regimen. General Tapioca anklagar också Tintin, kapten Haddock och professor Kalkyl för att vara inblandade, och bjuder in trion till San Theodoros för att på plats bevisa sin oskuld. Om de kan övertyga honom om att de är oskyldiga till det de misstänks för, så kommer Castafiore att släppas fri. </p><p>Inspiration och viss bakgrund till händelserna i <i>Tintin hos gerillan </i>hämtade Hergé från den politiska situationen i Latinamerika under 1960- och 70-talet. Albumet gav ut första gången 1976 och var det sista som gavs ut under Hergés livstid.</p>